Tre veckor i Sydamerika – en sammanfattning

Tre veckor i Sydamerika – en sammanfattning

Efter mina tre veckor på resande fot så landade jag snabbt i vardagen igen, hårt och brutalt. Jag kom hem klockan 23.30 måndag kväll, och gick upp för att gå till jobbet klockan 05.50 tisdag morgon. Förutom några intensiva arbetsdagar så har jag även haft föreningsengagemang; möte och kurs, samt en bemärkelsedag i familjen. Allt det här resulterade i att bloggen helt enkelt fick prioriteras ner, till det längsta uppehållet sedan start. Kanske var det lika bra, för intrycken var tvungna att sjunka in lite – egentligen längre än så här, men jag försöker mig ändå på en sammanfattning:

Resans höjdpunkter

Två upplevelser lyser extra klart bland dem alla. Den första är att ha vandrat inkaleden till Machu Picchu; både vandringen i sig och den fantastiska känslan av att nå målet. En dröm sedan länge, som blev sann. Att sitta vid Solporten en tidig morgon, se dimmorna lätta och den berömda inkastaden uppenbara sig bakom dem. Och att dessutom veta att det bara var nedförsbacke kvar den sista biten!

Den andra är snorklingen på Galapagos; att få se havssköldpaddor på nära håll, att nästan krocka med ett sjölejon, att simma förbi en haj och en fladdrande rocka och att se massor av häftiga fiskar i större eller mindre stim. Att pröva på att skratta högt i en snorkel, i ett lyckorus.

Det var de allra största upplevelserna, men de minnesvärda stunderna är många. På min resa har jag gosat med en alpacka, dansat salsa i Quitos saluhall, ridit i en vulkankrater och sett vildväxande orkidéer och lättflyktiga kolibrier. Jag har åkt lyxtåg på upp till över 4300 meters höjd över havet, jag har besökt familjer på flytande öar och utforskat spännande städer som Quito, Cusco och La Paz. Jag har ätit massor av god mat, och mött så många trevliga och intressanta människor. Allt det där som gör en riktigt bra resa!

En ny världsdel

För mig alltså, första gången i Sydamerika! Jag är helt medveten om att man inte kan uppleva en världsdel på tre veckor, men någon slags smakbit och känsla fick jag ändå genom att besöka de här tre länderna. Smakerna, ljuden, dofterna, färgerna. En påminnelse om att merparten av världens befolkning lever ett så annorlunda liv mot oss i Sverige, under knappa förhållanden men ändå ofta med glädje.

Planering

Hur lyckades jag med min planering? Med beröm godkänt, skulle jag säga. Allt gick vägen, utan några som helst incidenter. Alla boenden och transporter var förbokade hemifrån, utom bussen från Puno till La Paz som bokades på plats. Några aktiviteter var förbokade, några bokades på plats. Vandrarhemmen i framförallt Quito och Puno hade duktigt folk i receptionen, som kunde hjälpa till med att boka utflykter. Boendena var mycket enkla och billiga, men rena och centralt belägna. Jo, jag blev lite full i skratt när jag blev visad rummet i La Paz, och såg att sängen bestod av lastpallar med en madrass på. Men madrassen var skön och lakanen rena, och jag sov som en stock. Lastpallar är underskattat! Jag klarade resan utan några otäcka bett, vilket är min stora skräck.

Trygghet

Mina farhågor kom på skam. Tre veckor, och jag kände mig inte otrygg EN enda gång. Jag använde min smartphone öppet för att fotografera och att navigera via Google maps, utan att någon kastade blickar eller försökte stjäla den. Det värsta som hände mig var en taxi-taxameter som var lite extra uppsmörjd och kostade mig cirka hundra kronor över rimlig taxa. Jag protesterade inte utan betalade, men taxichauffören hade den goda smaken att se generad ut och mumla något om ”mycket trafik idag”.  En indiantant på marknaden viftade argt med hatten när jag fotograferade, medan andra i stan gärna ville bli fotograferade mot en liten peng, eller helt enkelt för det spännande i att bli förevigad tillsammans med en blekfis med gult hår.

Översikt över resan

9 september – flyg till Quito i Ecuador
10 september – Quito
11 september – Quito
12 september – utflykt till Quilotoa
13 september – utflykt till Pululahua
14 september – flyg till Galapagos
15 september – Galapagos
16 september – Galapagos
17 september – Galapagos
18 september – flyg till Cusco i Peru (via Quito och Lima)
19 september – Cusco
20 september – Cusco
21 september – Inkaleden
22 september – Inkaleden
23 september – Inkaleden
24 september – Inkaleden, framme vid Machu Picchu. Tåg till Cusco
25 september – Tåg till Puno vid Titicacasjön
26 september – Puno
27 september – buss till La Paz i Bolivia
28 september – La Paz
29 september – flyg hem

Jag kommer naturligtvis att berätta lite mer ingående om de olika platserna och upplevelserna framöver!

Har du någonsin undrat var de gamla folkvagnarna tog vägen? De rullar i Ecuador, Peru och Bolivia. Uppåt tjugo om dagen såg jag, i bättre eller sämre skick.

Massor av hundar överallt. Långbenta, kortbenta, långhåriga, korthåriga, som lever sitt liv på gatan.

Det mest intressanta yrket i La Paz och de flesta städer och orter jag besökte: elektriker.

2019-10-07T21:12:43+00:007 okt 2019|2 Comments

2 Comments

  1. Ann 2019-10-08 vid 09:11 - Svara

    Oj vilket spännande äventyr 🙂

    • Eva 2019-10-09 vid 08:15 - Svara

      Ja, ungefär där går min gräns för vad jag mäktar med 😀

Lämna en kommentar