Så har februari månad passerat, med ofantliga mängder nederbörd. Då känns det bra att större delen av tomten är en slänt, med bra avrinning! Till slut kom det även en del i form av snö som bäddade in den tufsiga, blöta trädgården i ett förlåtande vitt täcke. Månaden har varit lugn på trädgårdsfronten, med en del inspiration, sådd och förodling.

Inspiration

Trädgårdsamatörerna

Sällskapet Trädgårdsamatörerna är en rikstäckande förening som startade 1938, och i dagsläget har cirka sjutusen medlemmar. Jag kan tycka att namnet tyvärr blivit missvisande med tiden, då synonymerna till ordet amatör har slirat över till ord som nybörjare, klåpare eller oskicklig utövare. Inget kan vara mera fel. I Trädgårdsamatörerna finns folk som är väldigt kunniga i botanik och växtlatin, som förökar magnolior med frön, ympar barrväxter, samlar sällsynta pyttesmå alpiner eller utmanar växtzonerna med kinkiga exotiska växter. Där finns också personer som med stolthet kallar sig nördar, sådana ser jag upp till!

Den rätta och ursprungliga betydelsen av ordet amatör är nämligen ”en person som ägnar sig åt en verksamhet av eget intresse (av kärlek), utan att ha den som yrke”, från det franska ordet amateur, någon som älskar. Själv är jag varken klåpare eller expert, och allt för splittrad för att bli nörd – jag gillar allt från grönkål till retro-tagetes – men en kunskapstörstande växtälskare är jag, och har därmed stort utbyte av att vara med i föreningen. Föreningen är uppdelad i lokala kretsar, och jag är med i Älvsborgskretsen. 16 februari hade vi årsmöte, tillsammans med ett föredrag om träd av Borås stadsträdgårdsmästare Anton Spets. Intressant, om trädens värde för miljön; klimat och djurliv samt ren och skär skönhet såklart.

Vackrare trädgård med John Taylor

Veckan efter var jag på föredrag av John Taylor, mest känd från TV-programmet Trädgårdstider. Det var väldigt inspirerande och underhållande, och Folkets Hus i Ulricehamn var slutsålt till sista plats. Föredraget hette Vackrare trädgård, och John gav inga genvägar till detta mål: ”Vi måste anstränga oss mööra” sa han med sin engelska brytning. Förbättra jorden, kompostera, minska gräsmattan, öka rabatterna och plantera flera växter hela tiden var några av hans tips. Han visade bilder från sin egen koloniträdgård och sin cideräppelodling, från Slottsträdgården i Malmö och Tjolöholms slott där han arbetat och från besök i engelska trädgårdar med hans idealstil: en blandning av struktur och fluff. Han pratade en del om sin ”lasagne-kompost”, och jag tog med mig kunskapen om att komposten i och med nedbrytningen faktiskt blir ganska kvävefattig. Som jordförbättring är den bra ändå, men för att främja växtligheten kan det vara bra att pimpa komposten med till exempel hönsgödsel. Här ska bakas kompostlasagne med extra kryddning!

Fägring

Stadsträdgårdsmästaren Anton Spets, som jag nämnde ovan, pratade om nyordet växtblindhet, att inte ha någon relation till naturen, och därmed avsaknad av förståelse för växters betydelse för livet på jorden. De två människor vars skolning jag har haft ett visst ansvar för har i alla fall tagits med ut i naturen ofta, och jag har pekat på växter och tjatat namn. Nyligen fick jag dela med mig av kunskapen om den avgörande skillnad mellan snödroppar och vitsippor; att den ena är en trädgårdsväxt och den andra en vild växt (även om det finns förvildade snödroppar och förädlade trädgårdssippor). Jag passade på att köra överkursen också, och berätta om galanthofilerna, samlare av snödroppar. Det samlandet känns ganska nördigt, för skillnaderna mellan snödropparna är verkligen subtila.

Men vem vet, kanske faller jag dit? Jag är nu uppe i fyra olika sorters snödroppar. Den vanliga Galanthus nivalis, den fyllda ’flore pleno’, Grön snödroppe: Galanthus woronowii (på ingressbilden) och så en liten snödroppe köpt förra våren av växtsamlaren Ulf Sill för över hundra kronor: ’South Hayes’ med gröna fläckar på blombladen. Bara bladen är uppe ännu. Häromdagen såg jag en bild på Galanthus ’Grumpy’ och kände ett våldsamt habegär. Googla får ni se, en snödroppe med ett litet surt ansikte! Via bilderna kom jag in på sidan avonbulbs.co.uk, där den kunde köpas för 500 kronor. För EN lök. Som tur är var den tillfälligt slut, så begäret kan hinna stilla sig.

Fylld snödroppe: Galanthus nivalis ’Flore pleno’

Turkisk krokus – Crocus ancyrensis blommar i växthuset. Köpta av Peter Korn, vid föredrag hos Trädgårdsamatörerna förra hösten.

Fuchsian brukar bus-blomma inomhus i februari, när ljuset återvänder

Odling

I februari drar jag igång förodlingen. På grund av platsbrist och ljusbehov så får det bli en väl utvecklad logistik: Fröna sås i den lilla växtkuvösen med värmematta och lysrörsbelysning med timer, när de är stora nog planeras de om och förflyttas ut i fönstren, och nästa skift tar vid. När det blir varmare får allt flytta ut i växthuset eller på den inglasade altanen. Först ut är chili, paprika och aubergine, samt nytt för i år: blomman Jätteverbena vars sådd än så länge resulterat i tre pyttesmå plantor.

Neonatalavdelningen!

En fantastisk förmån med att vara med i Sällskapet Trädgårdsamatörerna är att man får ta del av deras fröförmedling. Varje medlem får beställa 20 fröpåsar till en administrativ kostnad på hundra kronor. Fröerna är från perenna (fleråriga) växter, buskar och träd och har samlats in av medlemmar i deras trädgårdar. Sådden är ett roligt lotteri; för några fröer kanske någon enstaka gror, för andra gror rubbet, medan vissa gror först efter ett år, beroende på att fröet vill ha en rejäl köldperiod innan det ger sig till känna. Ytterligare andra gror aldrig. Och jag tittar och tittar, som om jag kunde hypnotisera dem upp ur jorden. För varje grönt blad som sticker upp är lyckan stor.

Nu väntar jag med spänning på om växterna med de skojiga namnen Geum ’Pink frills’, Heuchera ’Rave on’, Baptisia ’Chocolate chip’ och Polemonium boreale ’Bilbo’ ska behaga sticka upp!

Årets perennsådd

Ett år med min trädgård – Karel Čapek

Trädgårdsmästaren i Čapeks bok odlar främst vädret i februari, då frost, sol, fukt, torka och blåst hotar odlingarna.

Gud vet, varför skottåret skänker en dag just åt denna vankelmodiga, lömska stackare till månad; under skottåret skulle det läggas en dag till den vackra månaden maj, så att den finge trettiotvå; då vore allt i sin ordning.

Vore inte det en bra idé?