Planer och inspiration

I april drar arbetet i trädgården igång för fullt, och det är hög tid att presentera Min Trädgård.

Min trädgård är en plätt på cirka femhundra kvadratmeter, i total avsaknad av naturliga tillgångar som berg i dagen, vattendrag, vacker utsikt eller bördig mylla. Istället består en stor del av trädgården av en meningslös slänt som sluttar från huset, och när jag gräver i den hittar jag bitar av asfalt och betong. Det är helt enkelt fyllnadsmassor från tiden då det gamla huset revs och ett nytt byggdes (1992), nödtorftigt täckta med jord.

För att inte misströsta när arbetet går sakta framåt brukar jag tänka tillbaka på när jag flyttade hit för tolv år sedan. Då var entrén en smal remsa asfalt, och uteplatsen på baksidan en fyrkant med mossiga betongplattor utan tak. Växtligheten bestod av några risiga spireabuskar och förvuxna bergtallar, en snöbärshäck som sköt rotskott, en lusig schersmin och en stor lönn som stod bara tre meter från huset.

Det har skett förbättringar. Nu har jag ett inglasat uterum på baksidan, som används flitigt från april till september. På framsidan finns en stenlagd gång, kantad av prydliga rabatter. Jag har ett stort grönsaksland pimpat med kompostjord, lönnen är borta och jag har planterat nya träd; fruktträd och prydnadsträd, ny häck och många andra växter.  2017 byggde jag och sonen ihop ett växthus på en avsats i slänten, ett ypperligt sätt att utnyttja ytan. Släntprojektet har sedan fortsatt i två bastanta odlingslådor, som ska bli fyra innan det är klart.

Det här kan bli våren då jag knappar in på planer och drömmar! Jag har god hjälp av min son, som varit extra arbetsvillig i corona-tristessens spår. Staketet är skurat och svartlaserat, alla trädgårdsmöbler är ommålade i samma mörkgröna nyans, komposten är renoverad och snart väntar odlingslådorna!

Mitt parhus med trädgård

Målarprojekt i april

Trädgård på TV och webb

Med alla vårens trädgårdsbesök och föreläsningar inställda så har jag fått leta inspiration digitalt. Jo, jag tittar på SVT:s Trädgårdstider och uppskattar det, men det är mer om matlagning, gnabb och fantasifulla byggprojekt än växter. Tacka vet jag brittiska Gardener’s World med Monty Don och hans kollegor, som fortsätter sända varje fredag trots ett nedstängt Storbritannien. Någon vänlig själ lägger ut programmen på Youtube. Där kan man också hitta Garden Rescue, där britter får anmäla sig för att få sina trista bakgårdar förvandlade till fantastiska trädgårdar. Det bästa med det programmet är just att det visar vad man kan göra av små plättar utan naturliga tillgångar.

Idolen Monty Don i verkligheten, tillsammans med svenska trädgårdsprofilen Gunnel Carlsson – Sofiero 2017

Fägring

Nu börjar det bli fart på fägringsfronten! Trädgårdens primadonna Prydnadskörsbäret – Prunus ’Accolade’ slog ut de första blommorna runt 20 april, och blommar under bra väderförhållanden nästan två veckor framåt. Då ordnar jag en egen Hanami: japansk körsbärsfestival, som i år blev en familjefika med bakelser på altanen. Jag har också njutit av blommande lökväxter i krukor. Att ha dem i krukor är fiffigt på många sätt: de kan skyddas bättre mot gottesugna rådjur, och de kan stå framme när de är vackra och flyttas undan när de vissnar. Plus att om jag köper lökar på hösten så har jag väldigt svårt att minnas var luckorna i rabatterna finns på våren.  Nu är det lättare att se var de kan passa in till nästa säsong.

Säsongens nya tulpaner: ’Bruno Liljefors’ och ’Black Jack’ samt narcissen ’Thalia’

Gulsippan som jag planterade för tre år sedan och som sedan aldrig visade sig dök plötsligt upp mitt i en fylld ungersk blåsippa!

Bollviva -Primula denticulata med en rosa blåsippa i bakgrunden

Hundtandsliljan – Erythronium dens-canis led svårt under torkan 2018, men är på väg att återhämta sig.

Grönakleja – Aquilegia viridiflora… Åh, vad jag älskar denna lilla skönhet! Jag plockade fröna i Mongoliet 2015.

Rosa maskros – Taraxacum pseudoroseum växer vild i Centralasien. Jag har sått min, fast inte just här – det har den ordnat själv!

Odling

Kompost

Jag har två komposter i trädgården, en öppen för trädgårdsavfall och en sluten för vegetabiliskt hushållsavfall. Förra hösten gick jag en tvådagars kurs i kompostering, för en diplomerad permakulturdesigner minsann. Mina kunskaper om mikrobiologi, svampar och bakterier är alltså större i teorin nu, men i praktiken är det fortfarande si och så. I vilket fall, jag älskar mina komposter och de flesta av deras innevånare: gråsuggor, kompostmaskar och pantersniglar (dock inte mördar-dito), de som arbetar med att bryta ner allt grönt material till mylla. Vid veckans tömning visade det sig att jag haft en till inneboende under vintern: en mus! Den blev naturligtvis alldeles förskräckt när vi raserade hans bo och gångar, och tryckte förskräckt i hörnet. Vi släppte ut honom och bad om ursäkt, men det är trots allt varmt nog att hitta ett sommarboende. Kvar i komposten låg ett trettiotal urätna hasselnötter. Imponerande arbete, det är minst trehundra meter till närmaste hasselbuske.

Uppätet vinterförråd

Växthus

Det är en skön känsla efter en månads trängsel på bord, bänkar och fönsterbrädor och bärande ut på morgon och in på kvällen, när jag bestämmer mig: från och med nu är det växthuset som gäller! Värme kombinerat med för lite ljus är förödande för plantorna, då är det bättre med lite kyligare och bra ljus. I år har jag köpt en liten värmefläkt med termostat, som ska undanröja hotet att det blir för kallt.  Paprika, chili och aubergine har slutplanterats i sina stora krukor, andra skiftet tomaterna har skolats om i små krukor, och sådden av zinnia, solrosor, tagetes och andra blommor har tittat upp. Majs och fänkål är nysådda, kvar är kålväxter och gurkväxter.

Praktikanter i växthuset

Mina plantor och jag!

Skörd

Supertidig grönsakssådd är min sämsta gren. Jag antar att jag skulle kunna ha klämt fram några rädisor och salladsblad i växthuset eller under täckväv nu, men inte. April är ingen skördemånad för mig, förutom det som finns i frysen, och de första spirande kryddväxterna som spansk körvel och gräslök, och mynta, timjan och rosmarin i kruka.

Kryprosmarinen blommar

Våren – Alf Henriksson

Jag tror att Karel Čapek får ledigt i april, för nu måste jag ha med min favoritdikt av Alf Henriksson.

Hinner vi med?
Lövet och blommorna lyser på buskar och träd.
Gökarnas läte från skogen går in i vårt öra.
Hinner vi höra?
Dagarna går.
Flitigt och snällt vid vår nödtvungna födkrok vi står.
Dovt genom fönstret hörs bruset av bilar.
Dagarna ilar.
Hinner vi ut?
Snart är violdoften borta och göksången slut.
Snabbt ska den redan begynnande fruktblommen sluta.
Hinner vi njuta?