LUST
Trädgårdsåret 2024 får som helhet klart godkänt. Mitt väderminne är som teflon, såvida det inte rör sig om extremer som torksommaren 2018. Årets upplägg känns ändå vagt bekant från förra året; en varm försommar, sämre i juli och sedan en lång och varm höst.
I maj skrev jag om trädgårdspepp och trädgårdsdepp. Det deppiga var att dahliaknölarna delvis hade ruttnat. Ingen fara på taket, de knölar som var friska kom igen starkt och de blommade lika överdådigt som året före. Det peppiga var bland annat alla persikokart som jag pollinerat fram med en pensel. Jag vågade knappt hoppas… men jo, de växte och mognade till sista frukt! Jag tjudrade det krukodlade dignande trädet i ett stuprör i hörnet av altanen, och en fyllig söt persikodoft slog emot mig varje gång jag passerade. Sextioen persikor räknade jag till, och de flesta åt jag upp själv. Några delade jag med mig av till familjen och några hamnade i två små burkar med persikosylt. Mer lustfyllt än så kan det inte bli! Efter persikorna kom plommon, druvor och äpplen. Det har varit ett fruktbart år i min lustgård.
Inga stordåd har uträttats i prydnadsträdgården, bara de årligen återkommande utökningarna av rabatter. De gnager sig in i gräsmattan, när mer plats för växter behövs. Jag har en lista med önskeväxter som jag sett på bild eller i verklighet och längtar efter att ha i min trädgård. Flera av växterna på listan har införskaffats under året som gått, till exempel Astilbe ‘Dark side of the moon’, Rudbeckia ’Little Henry’, Primula elatior ’Fransesca’, Droppax, Carex morrowii ’Ice dance’ och sist men inte minst en sydbok: Nothofagus antarctica, ett träd som sägs vara det första lövträd man stöter på om man rör sig från sydpolen i riktning norrut genom Sydamerika: en slags andra halvklotets fjällbjörk.
Men listan är av det slag där man aldrig kommer till slutet. Efter årets trädgårdsutflykter har bräkenpors hamnat överst. En liten buske med blad som en ormbunke, måste ha!
NÖD
Nej, det går ingen nöd på mig, men med oroligheter i omvärlden så tänker jag en del kring det. Krisberedskap är mer på tapeten än på länge och på min arbetsplats Jordbruksverket diskuteras hur man kan höja landets självförsörjningsgrad genom jordbruket, en viktig sak. Jag tänker att landets fritidsodlare också är en stor och viktig del i beredskapen. Utan några som helst egna erfarenheter av nödår har jag ändå läst i böcker och sett på film hur parker odlas upp i krigstider, hur utsäde blir hårdvaluta och hur de egenodlade grönsakerna kan bli skillnaden mellan liv och död. Jag kom in på ämnet när jag pratade med min trädgårdintresserade medresenär på tåget i Norge i somras. ”En laddning med fröer vore nog det viktigaste att ha hemma om det blir krig!” Hon upplyste mig om att sådana paket med beredskapsfrö redan finns att köpa i Norge. Efter mycket googlande på härsan och tvärsan hittade jag exempel: beredskapsfrø, datsja.no
Min kommun skickade nyss ut ett informationsblad till invånarna: Nu blir vi krisredo tillsammans. Efter tredje punkten i listan med vad man behöver ha hemma för att klara sig i 7-14 dagar stod Choklad och annat godis. Ledsen kommunen, men med choklad och godis på lager är det ständig kris här och det blir snabbt uppätet. Jag känner mig mer trygg med förrådet fullt av krispiga morötter och andra rotfrukter, och med sega och syrliga torkade äppelringar i skafferiet. Fyllda förråd håller nöden borta!
Lämna en kommentar