Norrvikens trädgårdar firar hundra år som publik trädgård i år. Av någon anledning har jag aldrig varit där, trots mitt stora trädgårdsintresse. Den närmaste i familjen som besökt Norrviken är min mamma som besökte trädgården ihop med sina föräldrar, någon gång på 50-talet.

Nu skulle det ske! Sista stoppet på min Skåneresa, i dess yttersta utpost innan man kommer in i Halland. Damen i biljettkiosken upplyser mig om att sista matbeställningen i restaurangen sker klockan 15.00 (inom en kvart), så det blir mitt första mål. Skygglappar på och raka vägen till Orangeriet restaurang, hungrig som jag är. En fin uteservering med en glimt av Laholmsbukten, trevlig personal och underbar mat som får tio poäng av tio! Menyn ändras efter säsong, och jag äter en fiskrätt: kummel med havskräftsås och fiskfärstimbal, fänkål, blomkål, gröna tomater, syrliga krusbär och lättbrynta färskpotatisar.

Utsikt mot bukten

Efter måltiden finns tid för trädgårdsvandring, mätt och nöjd. Min vandring börjar i motsols varv ner i ravinen som hyser den Japanska trädgården, där formklippt tall, japanska lönnar, vattendrag och knotiga vresbokar sätter stilen. Jag beundrar också en gigantisk katsura och dess skira lövverk. Sedan kommer jag upp till den Österländska terrassen, med en rofylld paviljong med utsikt över den japaninspirerade dalgången.

Japanska trädgården

Vresbok

Katsura

Österländska paviljongen

Nästa stopp är ett vackert växthus som kallas Erikshus, och som hyser en utställning av Hannu Sarenström över sommaren: Mina blommande trädgårdsdrömmar. Ett bord fyllt av frodiga perenner och lökväxter som byts ut under säsongens gång. När jag kommer tillbaka till trädgårdens mittaxel hamnar jag i Renässansträdgården och nordtyska planteringen, med formklippt buxbom och några riktigt stora överblommade magnolior. Längst bort i trädgården ligger Molins, en liten trädgård som är en hyllning till trädgårdslegenden Ulla Molin, skapad av den nutida trädgårdskändisen Heidi Palmgren. Planteringarna här är kanske den mest realistiska inspirationen för en liten parhusträdgård. Här finns också Hasses glada trädgård, en trädgård med djur och ätbara odlingar, anpassad för barn.

Erikshus

Renässansträdgården

Molins – stäppsalvia och geum

Molins – sittplats med hänglärk och näva omkring

Det pampiga Viktoriahuset får jag bara kika in i, men det går att hyra till fester och bröllop. I glaspaviljongerna som flankerar Viktoriahuset finns en intressant utställning om Rudolf Abelin, skaparen av Norrvikens trädgårdar, och runt dem odlas grönsaker i prydliga lådor. Strax intill ligger Bigården, ett luxuöst boende med cirka femton kupor för trädgårdens bin!

Viktoriahuset

Inuti Viktoriahuset

Grönsaksodlingar

Några av bikuporna i bigården

Tillbaka vid Villa Abelin och restaurangen ligger Romantiska trädgården på min högra sida. Där ringlar sig rhododendronbuskagen upp i sluttningen på Hallandsåsen, och omringar rufsiga gräs med blommande krolliljor.  Sedan kommer Vattenträdgården med en utsiktsplats längst upp, och ett vattendrag som slutar i en damm med nyfikna koi-karpar. Framför villan ligger Barockträdgården med sin fontän, och bulliga alliumbollar i rabatterna utmed häckarna.

Romantiska trädgården

Vattenträdgården

Barockträdgården

Alliumplantering

När jag passerar Körsbärsträdgården, en stor grönyta med träd, hörs fasansfulla skrik; det är trädgårdens påfåglar som ger sig till känna. På de nu ganska ödsliga grässlänterna hade Rudolf Abelin odlingar en gång i tiden, med femtusen fruktträd och tiotusen hasselbuskar. Nu finns en nyplanterad allé av päronträd och en del vackra öppningar mot bukten. Närmast parkeringen ligger också Norrvikens butik och Chocolaterian, men jag är varm och trött, och har siktet inställt på den långa hemresan. Mitt samlade intryck? Trädgården översteg mina förväntningar!

Inträdet kostade 130 kronor för vuxen (2020). Länk: Norrvikens trädgårdar

Mot havet

Norrvikens butik