Nästa stopp Whitianga

Whitianga på Coromandel-halvön är näst sista stoppet på min rundresa i Nya Zeeland. Eftersom det är beläget långt norrut på Nordön, så räknar jag med söderhavsvibbar, palmer och varma bad under de två heldagar som jag ska spendera där. Jag har till exempel läst om ”Hot Water Beach”, där man kan gräva sig en grop i sanden och göra en egen hetvattenpool med vatten som sipprar fram ur heta källor. Så blir det inte. I Whitianga är det mest blåsigt, grått och emellanåt regnigt. Låt vara att regnet är varmt, men min tunna vind- och regnjacka håller inte tätt och det blöter igenom på bara kroppen.

Jag har bokat boende på On the Beach Packpackers Lodge, ett vandrarhem som i verkligheten ligger på andra sidan vägen men ändå bara ett stenkast från havet, och som är skrattretande likt ett dagis med sina grälla färger. Boendet är uppdelat i små lägenheter, bestående av två sovrum (med 2+3 sängplatser) som delar på kök, matplats och badrum. Små enheter är ett bra koncept som främjar ordningen, och priset är modest: 175 kronor per natt. Länge är jag ensam på rummet, och passar på att vila middag efter min nattliga bussresa, men framåt kvällen dyker det upp en fransk kille och en tysk tjej.

I Whitianga har jag förbokat en kajaktur, och fått anvisningar om att ringa och bekräfta dagen innan. Men i telefonen hörs ett inspelat meddelande: ”Alla kajakturer inställda under resten av veckan, på grund av hård vind”. Efter en titt på havet konstaterar jag att det låter rimligt. Jag vill INTE sätta mig i en kajak i de vitskummande vågorna! Men vad ska jag göra istället? Jag går utmed havet till centrum för att rekapitulera läget och för att få något i magen: musselfritters och öl. Mätt och nöjd går jag vidare och hittar ett I-SITE-kontor; en landsomfattande turistinformationskedja med cirka 80 kontor över hela Nya Zeeland. Med färje-tidtabell och busstider på fickan är jag förberedd för nästa dags utflykt. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder… men jag har visst bådadera!

Fortsättning följer…