Har påven rolig mössa?

Besök i världens minsta stat

Mitt egentliga kriterium för att räkna ett land som besökt är att jag ska ha sovit där en natt. Jag har gjort två undantag; Monaco som jag besökt flera gånger, utan att ens slumra till… och så Vatikanstaten. Är det ens möjligt att få till en övernattning där? Med tanke på vad kaffet kostade på kaféet strax intill, så vågar jag inte tänka tanken. Men ett besök är ju givet, when in Rome!

Vatikanstaten är bara 44 hektar stor och har drygt 800 invånare, varav cirka hälften är medborgare. Vid mitt besök i november 2008 höll den dåvarande påven Benedictus XVI hov utanför Peterskyrkan. Ungefär som en rockkonsert, med storbildsskärmar, hängiven publik och den upprymda känslan av att se en ikon, om än som en liten figur i fjärran.

Den riktige påven är en prick på Peterskyrkans trapp, längst till vänster

Vi hade bokat en svensk guide till Vatikanmuseet, vilket minskade kötiden avsevärt och gav oss massor av intressant kunskap; inte bara om museets konstskatter, utan även om det påvliga styret och den italienska samhällssituationen i stort. Påven är verkligen en maktfaktor av rang, och påvevalet är därmed politik på högsta nivå, genom historien kryddat med intriger och till och med misstänkta mordförsök.

Så här tio år senare är det speciellt en historia från Vatikanmuseet som etsat sig fast i mitt minne. Den om de pryda påvarna på 15-1600-talet som tyckte att det var olämpligt med alla nakna antika statyer överallt. De beordrade helt enkelt att alla penisar skulle knackas av! Några statyer pryddes istället med ett fikonlöv, andra står oskylda, nesligt stympade. Med någon slags respekt för den antika konsthistorien så sparades en del avknackade objekt i en låda, och på senare tid har det gjorts ansatser att återställa statyerna, men de har oftast gått bet på att para ihop rätt organ med rätt ägare!

Lite suddigt kort: Apollo di Belvedere, stilig men snopplös

Vatikanmuseet är så proppfullt av ovärderliga konstskatter att det känns överväldigande. I Sixtinska kapellet råder fotoförbud, men en skatt som fastnade på kort är Rafaels målning ”Skolan i Aten” (1509-1511) med alla antikens stora filosofer samlade på en bild. Det sägs att den fungerar som ett allmänbildande komihåg, för de påvar som inte orkar fördjupa sig i antikens filosofi.

Och så Peterskyrkan, så stor att den skulle rymma ett antal normalstora svenska domkyrkor. Den byggdes på platsen där aposteln Petrus antas ligga begravd, men vad som är helt säkert är att den hyser vår abdikerade drottning Kristinas grav. En obeskrivligt överdådig kyrka.

Det sista jag gjorde var att gå upp i Peterskyrkans kupol, något som var oväntat påfrestande. Den smala trappan gick runt, runt utmed kupolens kanter med lutande väggar, vilket gav en klaustrofobisk känsla och ett visst illamående, och jag iddes bara ta ett enda foto där uppifrån. Kanske bidrog molnigheten till den återhållsamheten också…

En koll på internet visar att vår duktiga guide Solveig fortfarande erbjuder sina tjänster, tillsammans med två kollegor. Deras hemsida hittar du här: Guide i Rom