Jag har inte stuckit under stol med att jag känt en viss oro över att åka ensam till Sydamerika. Mycket som jag hört, sett eller läst genom åren har bidragit till min bild av en smått farlig världsdel (men samtidigt fantastisk såklart). UD:s info om Ecuador gjorde inget för att lugna mig på den punkten. De varnar för rån, ficktjuvar, luftburna droger… De avråder rent av från att resa ensam till Ecuador, eftersom det ökar risken för att bli ett presumtivt rånoffer.

Lägg därtill risken för höjdsjuka, magsjuka och det faktum att jag inte kan någon spanska, så förstår ni att den här resan har känts lite extra äventyrlig.

Nu är mina fyra första dagar avklarade på plats i Quito, och det har varit toppen! Trevliga och hjälpsamma människor, en spännande och färgglad kultur, god mat, vackra hus och en överdådig natur.

Vilka säkerhetsåtgärder har jag vidtagit? Delvis på grund av tidsomställningen (och åldern?) så har jag inte varit ute senare än sju på kvällen. Jag har bara gått i välbesökta kvarter, inte burit med mig mer pengar än nödvändigt på stan, och haft väskan under uppsikt. Jag är i grunden godtrogen och lätt naiv, men kan ärligt säga att jag inte varit i närheten av någon situation som känts hotfull. Det värsta som hänt mig är en saltad taxinota, retligt men jag intalar mig att han hade bättre nytta av den hundringen än jag.

Språket då? Jag pratar min bästa spanglish med inslag av franska, och det fungerar bra. Det är många som inte pratar engelska, men ändå vill konversera lite. När det tar stopp får jag säga non comprende och le ursäktande.

Med känningar av höjden är det svårt att säga vad som är vad, resa och tidsomställning gör ju också sitt till. Quito ligger på 2 850 meter över havet. De två första mornarna vaknade jag med huvudvärk och lätt näsblod, men efter kaffe och en Bamyl var jag på banan igen. Jag har varit uppe på över 4 000 meters höjd utan problem, men varje steg känns extra ansträngande.

I två dagar har jag utforskat Quito, och två dagar har jag gjort utflykter utanför stan. Det kommer jag berätta mer om en annan gång, för nu är det dags att packa om för nästa etapp på resan: Galapagos!