Jag hade två dagar på plats i Cusco minus lite sova middag-tid, efter att i stort sett ha dygnat på resan från Galapagos; högst två-tre timmars nattsömn halvliggande över två sittplatser på den livliga flygplatsen i Lima. Förutom den lärorika stadsvandringen, tre restaurangbesök och lite egna promenader i Cusco så hann jag besöka tre museer och en marknad: 

Inkamuseet

Som en förberedelse inför mitt besök vid Machu Picchu ger jag mig iväg till Inkamuseet, strax vänster om katedralen, intill Plaza de Armas. Det är ett klassiskt museum med salar, montrar, skyltar och fotoförbud, beläget i en fin gammal byggnad med innergård. Det är ett sådant där museum som kräver ett visst mått av historiskt intresse för att fånga en. Jo, ett sådant intresse har jag, och jag tycker att det är givande: jag lär mig mycket nytt om Inkariket, en högtstående och bitvis grym kultur som erövrades och utplånades under brutala former.

När jag är på väg att gå anländer en hel skolklass iklädda traditionella dräkter, vilken syn! Jag hamnar efter tio fnissiga flickor i kön till toaletten och får en rolig köstund!
Inträde 10 sol -knappt 30 kronor

En inkaman…

… och hans tunika i original.

Chokladmuseet

Det här är inget regelrätt museum, men likväl ett mycket trevligt ställe. Gratis inträde, gratis guidning och en välförsedd chokladbutik. Det går också att anmäla sig till en workshop för att pröva att göra sin egen choklad. Vår guide visar en kakaofrukt och berättar om processen för att göra choklad av bönorna. Han förklarar att den vita chokladen är en restprodukt som inte innehåller någon kakao alls, men vi är ju en del gottegrisar som uppskattar även denna. Han berättar också att även om cirka sextio procent av världens kakao odlas i afrikanska länder, så är det kakao från Ecuador och Peru som anses ha den allra högsta kvalitén, och som används av till exempel belgiska och schweiziska producenter av kvalitetschoklad. Jag provsmakar flitigt; choklad med olika procentsatser av kakao och även kakaolikör.
Calle Garcilaso 210, nära Plaza de Armas

Kakaofrukt

Choklad-workshop

Kokamuseet

Det här är väl kanske ett av de mer udda museerna jag besökt och här blir det ingen provsmakning, även om den lilla butiken säljer både koka-kolor och koka-te. Museet tar sig an kokabladens historia, som uråldrig kulturell företeelse, som medicin och som extraherad till en livsfarlig drog. Faktum är att kokablad tuggas flitigt av många likt snus eller tobak, även av turister för att mildra känningar av hög höjd. Själv drack jag bara koka-te, under vandringen till Machu Picchu, och effekten var inte starkare än en kopp svart kaffe. Museets utställning slutar med knarkkungen Pablo Escobar (i Colombia) och det sorgliga slutet för missbrukande artister som Kurt Cobain, Amy Winehouse med flera.
Museet ligger i San Blas, och det var gratis inträde när jag var där.

Känd för mig från en av de bästa netflixserierna: Narcos

San Pedro-marknaden

Under den stora marknadshallens tak finns allt. Allt! Serveringar, matvaror, textil och souvenirer. Även om det är en del turister här så är det framförallt Cuscoborna själva som går hit för att handla; kanske några flådda marsvin eller en vid broderad kjol. Ett fascinerande ställe, där man kanske ska extra uppsikt på plånboken som på alla trånga och välbesökta marknader världen över. Mitt enda inköp blir en ”provkarta” med peruanska grödor: olika majssorter, linser och bönor.

Det sägs att Eiffel konstruerat marknadshallen. Gustave Eiffel som levde 1832-1923, mest känd för sitt Eiffeltorn i Paris och i bästa fall även för Frihetsgudinnan i New York, var nämligen en riktig megastjärna på sin tid. Han konstruerade broar, viadukter, hotell, universitet, kyrkor, fyrar, postkontor, järnvägsstationer och just marknadshallar över hela världen; i Europa, Central- och Sydamerika, Angola, Mocambique, Vietnam och Filippinerna. Så – det kan vara sant. Det som talar emot det är att hallen i Cusco byggdes 1925, medan Eiffel dog 1923, 91 år gammal. Men ritningen kan ju vara hans, eller de prefabricerade stålbalkarna ur ett av hans restlager. Utom tvivel är att han konstruerat busstationen i La Paz, dit jag kommer senare under resan!

En gammal Singer symaskin, i fullt bruk!