Chelsea Flower Show

Varning utfärdas. Det jag nu kommer att skriva kan te sig obegripligt, överdrivet… ja, en smula galet. Jag har tillbringat en dag i trädgårdsnördarnas himmelrike! Kanske går känslan att översätta till något som du själv är passionerat intresserad av? VM-slutspel i hockey? Kunglig nedkomst? Cruising i Tidaholm? En riktigt härlig känsla är det i alla fall.

Mitt hotell är valt med tanke på gångavstånd till evenemanget, och jag traskar iväg för att vara på plats vid öppnandet klockan åtta på morgonen. Det är hett i solen, och det är redan folk i kö. Chelsea Flower Show arrangeras av RHS; the Royal Horticulture Society som bildades i början av 1800-talet. Ska det vara fint i England så är det kungligt som gäller! Drottning Elizabeth har också, som sig bör, avlagt visit tidigare under veckan.

Jag börjar med flera av de små visningsträdgårdar som byggts upp med olika teman: Show Gardens, Fresh Gardens, Artisan Gardens och BBC Feel Good Gardens, och hinner med en hel del innan det blir allt för mycket folk. I en BBC-trädgård filmas en intervju av Joe Swift från det engelska tvprogrammet Gardener’s World, och jag blir lite ”star struck” och måste fotografera. Tyvärr ser jag inte till Monty Don, min store idol från samma program. Han är som en blandning av Ernst och Zlatan; mysig, manlig och kung i trädgårdsvärlden.

Den visningsträdgård som drar mest är nog the Listening Garden. I något som påminner om en jordbävning drar ett skälvande stråk genom grusgången och skapar ringar och krusningar på vattnet i de rostfärgade plåtkaren. I själva verket är det gigantiska bashögtalare som grävts ner under mark och plåtkar. Jordat hoppas jag?

Jag fortsätter in i det gigantiska mässtältet: ”the Great Pavilion”. Här finns allt och lite till, fast pryttlarna får hålla sig utomhus; här är det växterna som dominerar. Är det liljor, ja då är det tusen liljor med bedövande doft. Är det kaktusar, ja då är det hundratals kaktusar som blommar som besatta. Ståtliga bonsaier, köttätande växter, rosor och pelargoner. Alla växtgrupper man kan tänka sig har sina egna entusiaster och försäljare.

Det finns faktiskt inte så väldigt många plantor i kruka att köpa. Utställarna satsar istället på marknadsföring, samt en och annan pluggplanta och fröer. Tur är väl det, för utrymmet i resväskan är begränsat. Fröer är toppen i detta avseende, och mina tjugo fröpåsar kan i praktiken resultera i hundratals plantor där hemma.

Efter någon timme i tältet känner jag mig matt och svag, och huvudet dunkar. Jag har helt enkelt fått en överdos av blomster! Eller kan det vara vätske- och koffeinbrist? Inget kaffe ännu idag, fast klockan är elva. Detta problem avhjälps snabbt i ett av områdena med mat och dryck. En dubbel espresso och en stor läsk, och jag är på banan igen.

Längs en lång gata finns alla trädgårdsrelaterade saker som kan tänkas, trädgårdsredskap, blomsterkonst och blomstersmycken, trädgårdskläder, trädgårdstidningar… I en monter huserar några uråldriga herrar i röda rockar och skärmmössa med texten RH. De verkar vara hedersmedlemmar i RHS, inte från 1800-talet men väl tidigt 1900-tal, och är verkligen i sitt esse när unga damer i 50-60- årsåldern vill fotograferas tillsammans med dem.

Sista svängen går skonsamt nog in i en park med skuggande träd, för nu bränner solen på utan förbarmande. Det är packat med folk, i gångarna, på bänkarna, i stånden och på gräsmattorna. Eftersom man säger ”sorry” i England, inte bara när man stöter till någon utan även när man råkar blockera någons väg, så blir det väldigt många sorry. Just när jag känner mig färdig med både blommor, värme och sorry så har jag faktiskt hunnit varvet runt och sett det allra mesta. Sex fantastiska timmar som Horticulturist. Nu bär det av hemåt med inspiration och nya friska tag!