Byn utan namn - mitt ute i ingenstans

Nationalparksbyn; National Park Village. Vad är det för slags namn? Ibland nämns Tongariro i anslutning till namnet, men inte alltid. Förmodligen för att Tongariro National Park visserligen ligger närmast, men det är inte långt till Whanganui National Park heller. På Nya Zealand är du alltid nära en kust och en nationalpark.

Byn har alltså ett enda syfte; att erbjuda mat och husrum till hugade nationalparksbesökare, där den ligger utslängd på slätten mellan snötäckta vulkantoppar. Byn har ett rutnät av vägar likt Manhattan, men i en annan skala; fyra vägar från nord till syd, och tre från öst till väst. Här finns en servicebutik, några restauranger och ett antal boendemöjligheter som enklare hotell, stugor och ett vandrarhem.

National Park Backpackers heter vandrarhemmet, och det är ett av de bästa som jag bott på. Rustikt, rent, billigt och trevlig personal. Jag bodde på ett 10-bäddsrum för kvinnor, helt enkelt för att de mindre rummen var fullbokade. Det var ingen fara alls. Alla sov som klubbade oxar, antingen för att de laddade upp för en ansträngande vandring, eller för att de var utmattade efter vandringen. En tjej hade somnat med kläderna på, när jag anlände vid femtiden på eftermiddagen, och hon sov fortfarande vid frukostdags dagen efter.

Bästa matstället enligt min mening var Station Café, beläget som namnet antyder i den lilla tågstationen på orten. Här serverades god mat, och så spelades det ABBA i högtalarna, vilket kändes hemtrevligt så där på andra sidan jordklotet. Det var för övrigt vanligt över hela Nya Zeeland, att spela gamla godingar i högre grad än nya hits, som tenderar att spelas sönder och samman i svensk radio.

Och huvudaktiviteten som lockar de flesta till trakten är alltså Tongariro Alpine Crossing, en vandring, eller tramping som Nya Zeeländarna kallar det, på högsta nivå. Efter den vandringen har man bara två önskningar: mat och sömn, och det är precis vad National Park Village erbjuder!