Ett år med min trädgård - december

Så här i slutet av december är det dags att summera Trädgårdsåret 2020. Växtligheten struntade högaktningsfullt i coronaviruset, den är istället främst beroende av vädret; värme och nederbörd. Det svenska sommarvädret var kanske det enda någorlunda normala detta år. Fin vår och försommar, kall juli och varm sensommar och höst, ganska lagom med nederbörd. Inget att klaga på.

Det speciella har legat på ett annat plan. Jag är inte överdrivet förtjust i uttjatade visdomsord, men budskapet på bilden ovan känner jag starkt för. ” A garden is a place to bury your troubles and grow your dreams”. Jag fotograferade skylten i en trädgård i Christchurch, Nya Zeeland år 2016, och jag tror att den varit mer aktuellt än någonsin detta år, för trädgårdsodlare världen över. Trädgården har erbjudit glädje och stabilitet i en konstig tid.

Det som varit bra under året som gick

Trädgården och lotten har fått mycket omsorg. Jag ägnar alltid mycket tid åt min trädgård och mina odlingar, men detta året blev det naturligtvis mer än någonsin. Ett ”vanligt” år brukar jag resa bort högst en vecka i taget på våren, högst två veckor under högsommaren och högst tre veckor i september. I år har jag varit borta tre dagar i sträck som mest. Min blomvattnarvikarie har haft ett lugnt år! Jag har öppnat och stängt växthuset efter solens gång, och varit på kolonilotten oftare än vanligt. Jag har punktmarkerat sniglar och ogräs, men även knoppning och blom; när buskpionen var på gång att slå ut var jag ute och spanade flera gånger om dagen.

Flera projekt har färdigställts under året. Staketet har målats, ny grind på lotten, nya rabatter har grävts och fulslänten mot sydväst har äntligen bemästrats. Nu finns där växthus, odlingslådor, fruktträd och staket. De sista två lådorna kom på plats i år, och jag fick mitt efterlängtade staket som bryter av mellan fram- och baksida.

Svavelpion – Paeonia mlokosewitschii

Buskpion

Geum ’Totally Tangerine’

Odlingar i slänten

Misslyckanden under året som gick

I mina inlägg från månaderna som gått har jag delat bilder av vackra blommor och frodiga grönsaker. Det finns en annan sida också, det finns det alltid, men det är sällan kameran kommer fram för att föreviga den. Men om jag drar mig till minnes: Quinoan hann inte mogna innan hösten kom. Amaranten som svajade röd och vacker över grönsakslandet 2019 blev i år bara små förskrämda decimeterhöga plantor som kämpade för sin överlevnad. Mina många majsplantor gav EN majskolv, och när jag klöv nakenfröpumpan fanns där bara några få outvecklade, papperstunna frön. Purjolöken blev spinkig (men gav ändå skörd till nyår). Tvestjärtarna levde bus i dahlior och solhattar hela sommaren, och en del perenner hade hamnat på helt fel plats.

Detta är inget att hänga läpp för, det ger bara utrymme för förbättringar! För grönsakerna har jag lärt mig att det blir missväxt emellanåt, ibland på oförklarligt sätt. Om tio grödor blir bra kan den elfte bli dålig, det är inte mycket att göra åt. Helt nya försöksodlingar brukar jag ge två säsonger åtminstone.

Pytte-amaranter

Nakenfröpumpa nästan utan frön

Dock-purjolök

Inspiration under året som gick

Under ett år då många evenemang ställdes in och det var olämpligt att trängas inomhus, så var det ändå möjligt att besöka parker och trädgårdar. Jag har gjort många besök i både Trädgårdsföreningen och Botaniska trädgården i Göteborg, där finns alltid något nytt att titta på. Jag har också besökt Gunnebo slott, Norrvikens trädgårdar, Linnés Råshult, Niklasdams pelargonmuseum, Tjolöholms slott, Magnoliagården i Nossebro och DBW:s botaniska trädgård i Visby. Härligt och inspirerande!

Höstfägring: Botaniska i september

Planer och projekt inför 2021

Förutom ”löpande förvaltning” så finns det en hel del att ta tag i även nästa år.

Utökade rabatter på framsidan
Vatten i trädgården. Här föll jag på målsnöret i år. Jag köpte en rejäl halv ektunna och en liten pumpanläggning, men hittade aldrig den rätta platsen att ha den på.
Sätta rejäla trädringar runt fruktträden för att hålla undan gräset och för att plantera vårlökar i.
Åtgärda hålet mot grannen, där hans oxbärshäck dött av svampsjukdom. Detta har gett mig mycket huvudbry. Ska vi sätta nya oxbär som växer sakta och riskerar att bli sjuka även de? Fortsätta på min ligusterhäck som gränsar mot vägen? Sätta en tredje sort som till exempel skapligt höga plantor av avenbok? Grannen är inne på första alternativet, men har inte agerat. Nu tänker jag mig ett staket på min sida gränsen, så får han göra vad han vill på sin. Häcken är fortfarande frisk och över två meter hög på de resterande 20-25 metrarna.

Det var tankarna framåt. Har det hänt något i december månad då?

Odling

Det enda som jag odlat denna månad är smörgåskrasse, ärtskott och alfalfagroddar. Men jag ligger i startgroparna! Den första laddningen med fröer har anlänt från Impecta, från deras Black Fröday-erbjudande. En ganska omfattande sådan, men efter en noggrann inventering kommer jag säkert att behöva komplettera ändå. Jag har förbeställt sättpotatis och sättlök från Larsviken, för att försäkra mig om att inte bli utan mina favoriter: potatisen Amandine och löken Keravel. Jag har också gjort en beställning från Farmer Gracy , ett brittiskt företag som undkommer allt Brexit-krångel eftersom deras lager ligger i Nederländerna. Växten som jag fick ett ostoppbart begär efter var halskråsdahlian ’Kelsey Annie Joy’. Sedan slank det ju med lite annat också såklart.

MÅSTE HA!!! (bild från Farmer Gracy)

Oliven och agaveplantorna står fortfarande i uterummet, resten har flyttat in. Transithallen i tvättstugan!

Skörd

I december hade jag två familjemiddagar där jag fick användning för min skörd, både egenodlat och egenplockat: en ”Nobelmiddag” och ett julbord. Vid Nobelmiddagen använde jag mig av potatis, ramslök, jordärtskocka, schalottenlök, purjolök, haricots verts, kantareller, blåbär, rosmarin och bladgrönt. Det enda jag köpte i form av frukt och grönt var en limefrukt.

På vårt julbord fanns skinka, köttbullar, sill och lax, men merparten var annars grönsaksbaserat och en del helt vegetariskt. Det serverades bland annat Janssons frestelse (en traditionell och en vegetarisk), rödkålssallad, rödbetssallad, brysselkål, den ryska sillsalladen sill i pälsrock, svampbullar, grönkålssnittar, saffranskokt palsternacka och en ny rätt: morots-fejkon. Ja, ni vet, en del köttätare blir svårt kränkta när vegetariska alternativ kallar sig korv, biff eller bacon, men grejen med de ugnsrostade tunna morotsskivorna är att de fått en rökt smak av kryddblandningen med rapsolja, salt, vitlök och rökt paprikapulver. Alla grönsaker var egenodlade utom brysselkålen.

Nu stundar ett nytt trädgårdsår, till glädje, fägring och spis!