”Tha red is tha hotty water”… Hotellportiern är mån om att visa oss alla finesser i badrummet, och en kran med hotty water är verkligen najs efter fyra dagars safari! Vi är nästan ensamma på den fina lodgen en bit utanför Arusha, och blir formligen punktmarkerade vid kvällens middag. Det fina boendet ger en behaglig känsla av lyx, men redan nästa morgon går resan vidare.
Här är varje bil en potentiell taxi. Vi får skjuts med en man som har ärende österut och som tar chansen att tjäna några hundra på oss två passagerare i baksätet. Resan startar med en tålmodig väntan i bilen medan han inhandlar en bananstock på marknaden och slänger i kofferten. När vi kommit några mil söderut skymtas konturen av Kilimanjaro bakom molnbyar, sedan passerar vi oändliga sisalodlingar och ser lantbrukare som brukar marken med oxe och träårder. Sista biten från huvudvägen upp mot Lushoto i Usambarabergen får vi ta bussen.
I Lushoto hittar vi ett rum på St Benedict, ett katolskt vandrarhem där påven tittar ner på oss från ett idolporträtt i matsalen. Vägg i vägg ligger kyrkan där de sjunger gospel från tidig morgon till sen kväll, och ute på stan marscherar väckelseparader med en blåsorkester i spetsen. Om Jönköping har kallats Smålands Jerusalem, så är detta definitivt Tanzanias Jerusalem! När vi går ut för att äta middag möts vi av en skylt på restaurangdörren: ”No smoking No alcohol”. Ingen fara, det är maten vi är ute efter.
Morgonen efter vår ankomst ska jag ut på vandring, medan min reskamrat väljer att stanna i trädgården och läsa lite. Min guide heter Bahad och har just klarat av en bachelorexamen i turistnäring, och med på vandringen är också Alf och Liz från England. Det är en fantastiskt vacker, men också ansträngande vandring, genom ett lummigt odlingslandskap. Värmen är tryckande och luftfuktigheten hög. Bahad är en mycket ambitiös guide som pekar ut odlingar av jams, cassava, guava, sockerrör och avocado, tegelbrännerier och bikupor. Mellan majsplantorna på ett fält växer bönor som ett gäng fnissande kvinnor är i full fart med att skörda, och tvärt emot de svenska solsträvande grönsakslanden så placeras odlingarna här företrädesvis i skuggan.
Vi äter lunch på Irente Farm, grovt bröd med ost, sylt och avocado, och går sedan vidare till Irente View Point med milsvid utsikt över slättlandskapet nedanför. Mäktigt! Alf har på sig en GPS-klocka som summerar varje mödosamt steg och avklarad höjdmeter, och när turen är slut visar den en sträcka på 2 mil och 874 höjdmeter. Tillbaka i Lushoto firar vi denna prestation med varsin öl på en bar som undkommit påvens vakande öga, och Alf avslöjar att det också är hans 63:e födelsedag. Maisha Mrefu!
(skål/ha ett långt liv!)
Lämna en kommentar