Samlingsbegreppet ”Italiensk mat” står högt i kurs hos mig och många andra, och den sicilianska maten utgjorde inget undantag. Det sydliga läget och öns historia har gett sicilianska köket en egen touch, av färska, lokala råvaror och till exempel grekiska och arabiska influenser. Det var fint att se stoltheten över det lokala, som hos paret i Sclafani Bagni där vi bodde över: ”I stort sett allt är odlat här på gården”. Det inkluderade vinet!
Pistage
Det odlas pistagenötter på Sicilien och de dyker upp i alla möjliga sammanhang. Hackade och strösslade över mat och desserter, i glass, i pesto, i ost och i pistagekräm: en ljuvlig blandning av pistage, vit choklad och smör.
Jag lyckades inte få se någon pistageodling, men lärde mig ändå att pistagen har han- och honbuskar som måste planteras tillsammans, likt havtornsbuskar hos oss. Och nej, pistagenöten är botaniskt sett ingen nöt utan ett frö.
Aubergine
Auberginen var en annan återkommande ingrediens. Pasta alla Norma är en ikonisk siciliansk rätt med aubergine och riven ricotta. Jag tror att det var varianter av den rätten jag åt, och gott var det definitivt!
Antipasti
Antipasti är inte att leka med! Antipasti betyder ungefär ”före måltiden”, men det är lätt att äta sig mätt på allt redan innan primo (oftast pasta), secondi (kött eller fisk) och dolce (dessert) serveras. Själv älskar jag den här typen av plockmat och att få pröva på flera olika små rätter. På ingressbilden visas en överdådig tallrik jag fick in i Palermo: i mitten en puck med caponata; auberginer igen, tillsammans med oliver, tomat, pinjenötter med mera. De två fyrkantiga ”kexen” är panelle, bakade av kikärtsmjöl. I förgrunden syns en arancina; en friterad risbulle fylld med kött, ett av Siciliens vanligaste street food och lunchsnacks. Utöver dessa finns ost, charkuterier, ostkroketter och tomatbruschetta på tallriken.
Bläckfisk och en liten köttbit
Bläckfisk är inget som jag äter speciellt ofta. På en ö i Medelhavet finns chansen att passa på, och under en vecka åt jag bläckfisk tre gånger: i sallad, fylld i tomatsås och grillad. Smaskens!
Kött då? Förutom några delikata hemgjorda korvar så åt jag en enda kötträtt under veckan. En helt fantastisk tagliata; strimlad biff med balsamvinäger och parmesan. Köttet serverades på en het gjutjärnstallrik vilket höjde upplevelsen ännu ett snäpp.
Kaffe med dopp
Sicilianarna är förtjusta i sina sötsaker, och det finns ett stort utbud av frasiga bakverk fyllda med olika söta krämer. Den mest kända är canolli, ett litet friterat rör med ricottakräm, som det på bilden nedan med två sötsliskiga cocktailbär.
Kaffet är ett kapitel för sig: minimala koppar; som om man skulle ha kalas för dockorna och bjuda dem varsin slurk. Det smakar gott men det är över i en liten klunk. Lösningen om koffeinbehovet överträffar viljan att passa in är att beställa Caffè Americano, men det fungerar bara i turiststråken. Vid hemresan hade jag gott om tid på flygplatsen i Palermo, fikade en andra gång och ville verkligen bara ha en liten dock-kopp. Tjejen i kassan noterade mitt ickeitalienska utseende och kontrollfrågade: ”Caffè Americano o Caffè normale?”. Jo, normalt tack!
Om ni är i trakterna kring Alia och Roccapalumba kommer här tre tips på restauranger:
La Rocca i Roccapalumba. Prisbelönt restaurang med pizza och andra rätter,
Al Lago Verde utanför Alia. Agroturismo med autentisk siciliansk mat och boende.
Villa Dafne utanför Alia. Agriturismo med boende, fin restaurang och egen matproduktion på gården.
Älskade Sicilien. Minsta hål i väggen är sensationellt.
Eller hur!? Där tas maten på allvar.