Auckland är det sista stoppet på min rundtur på Nya Zeeland, och för första gången på  tjugo dagar anländer jag till en riktig storstad. Staden är i själva verket Nya Zeelands enda riktiga storstad med sina 1,4 miljoner invånare, att jämföra med huvudstaden Wellington som har cirka 400 000 invånare. Det blir en rejäl omställning; höghus och shoppinggator istället för djungelskog och sandstränder, kostymer och högklackat istället för ryggsäckar och flipflop-sandaler, ölpriset går upp från 6 till 11 NZD och restaurangpriserna ökar med 50 procent. Men även om det är en storstad så är den ändå i en behaglig skala, och nyzeeländarna är mycket trevliga och ”laid back” även här!

Queen Street är pulsådern i staden, och utmed gatan ligger affärer, restauranger och nöjesställen. Gatan går rakt ner mot hamnen, tills den bryts av Quay Street som går på tvärs. I hamnen finns Princes Wharf, som är en gigantisk pir, fylld av restauranger på båda sidor. Här äter jag min delikata avskedsmiddag den sista dagen, en konstfärdigt serverad gazpacho, linguine de Mer och en blåbärspavlova.

På Queen Street ligger Civic Theatre, där jag gör ett spontanbesök i mitt annars så omsorgsfullt planerade schema. Jag köper en biljett till The Phantom of the Opera, och rusar in med andan i halsen i sista minuten, efter bussresan till Hobbiton. Jag skäms lite för min klädsel; vandrarkjol, kardborresandaler och en blus som är nödtorftigt uppsköljd i handfatet, men konstaterar snart att dresskoden är väldigt avslappnad. En del har klätt upp sig lite, men är ändå befriande otrendiga. Nya Zeeland är modemedvetandets antites, och det är härligt! Teaterlokalen är från 1929, i en spännande stilmix med orientaliska drag , och Fantomen på Operan.. ja, föreställningen är så bra att jag får gåshud!

Auckland Domain är stadens största grönområde, hela 75 hektar, med sportplaner, vinterträdgård, grönytor och promenadvägar. Vid vinterträdgården finns det ett Fernery, alltså ett ”ormbunkeri” med alla sorters ormbunkar som man kan tänka sig, från trädormbunkar till pyttesmå miniatyrväxter. Så passande i detta ormbunkens land!

Auckland War Memorial Museum tronar på en höjd i Auckland Domain, pampigt värre. Jag orkar inte igenom hela museet, men de har en intressant avdelning om maorikulturen, med förevisning av dans och hantverk.

I parken utanför museet firas det kinesiska nyåret in med en Lantern Festival. Vi går in i Apans år 2016 och parken är fylld av papier-machéfigurer; apor, drakar och lanternor.

När jag flyger hem från Auckland är jag lite sorgsen, men mest lycklig, uppfylld av en resa som varit fantastisk från början till slut!

februari 2016