Vilken storslagen upplevelse det varit! Jag börjar med en sammanfattning av intrycken från min och dotterns resa i Namibia och Zimbabwe, 30 december till 16 januari: sjutton dagar på plats och med en avstickare in i Botswana.

Afrika

Många lokalbor vi mötte under vår resa var nyfikna på vad vi tyckte, och vad vi haft för bild av Afrika innan vi åkte. Afrika är ju en hel kontinent och det känns konstigt att generalisera på det viset, men trots deras beskärda del av konflikter är det tydligt att många ser det så med stolthet: Vi är Afrika!

Ja, vad har vi för bild av Afrika egentligen? Bilden vi får genom media är väl antingen från naturprogram med lejon och elefanter på savannen, eller från rapporter om krig, svält och elände. Inte mycket där emellan, fast det finns så otroligt mycket mer. Själv hade jag min Tanzaniaresa 2013 som referens, vilket jag inser är som att jämföra exempelvis ett besök i Bulgarien 2013 med ett besök i Belgien tolv år senare. Tanzaniaresan skapade i alla fall en övervägande positiv bild för mig, och jag hade sett fram emot att besöka ett afrikanskt land igen.

Jag kan konstatera att Namibia kändes mer modernt och välordnat än jag förväntat mig, med mestadels fina vägar, fordon och byggnader. I huvudstaden fanns välsorterade köpcenter, caféer och restauranger med en standard som i vilken europeisk huvudstad som helst. Namibia är ett av de rikaste och tryggaste länderna i Afrika, även om skillnaden i fördelning av tillgångarna är mycket stor.

Victoria Falls i Zimbabwe är en utpräglad turistort, med en hel del fina boenden och restauranger. Samtidigt var standarden generellt lägre, bilarna skraltigare och fattigdomen mer påtaglig genom smått desperata försäljare som var beredda att sälja sina souvenirer för en spottstyver. Landet har en svag ekonomi, BNP ligger på cirka 22 procent av Namibias och 4 procent av Sveriges. Men även här kände vi oss helt trygga och väl omhändertagna.

Mycket nybyggt i Windhoek, Namibias huvudstad

Sossusvlei, Namibia

Victoria Falls, Zimbabwe

Program och praktiskt

Rutt: Vi tillbringade tio dagar i Namibia: sammanlagt fyra dagar i Windhoek och sex dagar med en guidad rundtur med chaufför till Etosha nationalpark, Swakopmund och Sossusvlei. Sedan åkte vi till Zimbabwe och Victoria Falls: sex dagar varav en dagstur till Chobe nationalpark i Botswana. Resan var till största del egenarrangerad; boendena bokade via Booking och aktiviteterna bokade efter hand via Tripadvisor eller Get your guide. Endast den stora sexdagarsturen var bokad före avresan.

Pengar: Forex erbjuder inga namibiska dollar, utan hänvisade till sydafrikanska Rand som jag avsåg att växla in på flygplatsen. Det behövdes inte alls, valutorna är exakt lika mycket värda och det gick bra att betala med Rand överallt.
Zimbabwedollarn verkar vara i fritt fall och en man försökte sälja sedlar till mig med värdet typ 50 biljoner som souvenirer. Här är det bara US Dollar som gäller, bankomaterna gav ut 50 dollarsedlar och växel i mindre valörer blev ibland ett problem.
I båda länderna fungerade det bra att betala med kort i affärer, på boenden och restauranger. Prisnivån i turiststråken var lägre än i Sverige, men det var inte jättebilligt.

Visum: Vi behövde inte betala visum till Namibia, men detta ska tydligen införas från och med 1 april 2025: motsvarande ca 950 kronor. Vid inresa i Zimbabwe betalade vi 45 USD per person för double entry, vilket behövdes då vi skulle åka över till Botswana och tillbaka igen. För att kunna åka över även till Zambia och tillbaka igen hade vi behövt trippelentry, och ett KAZA UNIVISA hade varit lösningen på detta. Förvirringen var stor i entréhallen, här skulle vi haft kontanter och vi blev under lite muttrande visade in i en liten skrubb utan fönster där det satt en tjänsteman som kunde ta betalning med kort. Reseledarens research hade brustit, men det löste sig!

Uppkoppling: Alla boenden och många restauranger erbjöd wifi, av skiftande kvalitet men oftast ok. Vi hade investerat i varsin adapter, men konstaterade att vi nog hade klarat oss utan. Eluttagen hade uttag för både den lokala typen av kontakt och ”våra” kontakter, och/eller usb-uttag.

Det som var bra!

  • Resan blev en bra mix: av olika länder, olika naturtyper, stad och land, lyx och äventyr, aktiviteter och lite avkoppling. Vi mötte så många hjälpsamma och glada människor, och kände inte för en sekund någon otrygghet.
  • Namibia anses vara ett land där det är enkelt och tryggt att hyra bil och köra runt själv. Jag övervägde detta, men är så glad att vi valde att åka med chaufför på en guidad tur. På så sätt kunde jag slappna av och spana på landskapet, istället för att hålla krampaktigt i ratten under till exempel 30 mil grusväg genom öknen. Vi såg till och med en bil som fått sladd och voltat (där alla i bilen klarat sig lyckligtvis). Vår chaufför och guide Gad var dessutom en mycket trevlig och pratsam man, vi fick mycket information och hann dessutom avhandla allt från feminism till familjerelationer!

Genom öknen i en Toyota

Bästa guiden!

  • Det var fantastiskt att se alla djur i det vilda, och minst lika häftigt att stöta på dem inne i byn Victoria Falls. Djuren får ta plats!  Vi var extra nöjda med vår safari i Chobe nationalpark i Botswana, som började med tre timmar i jeep och fortsatte med tre timmar i båt på Chobefloden.

Mäktiga elefanter i Chobe!

Markatta med vattenkammad unge

Vårtsvin mitt i centrum

  • Vi åt mycket god mat, och testade det mesta. Det slank ner både isbitar och salladsblad mot bättre vetande, men vi klarade oss helt utan magbesvär. Dottern knaprade dessutom i sig en stekt mopanelarv…
  •  Det var så roligt att göra den här resan tillsammans! Vi är båda tåliga och rutinerade resenärer, men det framkom en liten skillnad i vår utvärdering: Linnéa var extra förtjust i vårt lyxiga boende på The Elegant Desert Lodge, medan jag blev extra upprymd över våra nätter i tält! Även här var det roligt med en mix – av olika typer av boenden.

Wrap med grönsallad -bring it on!

Från elegant lodge…

… till kanvastält

Det som kunde varit bättre

  • Vi kunde konstatera i efterhand att vi gärna hade dragit ner på en dag i Windhoek och istället tillbringat den dagen på lyxig ökenlodge, eller i Swakopmund där vistelsen blev allt för kort.
  • Vi fick se både lejon, gepard, giraff, zebra, schakal, oryx, impala, kudu, springbock, gnu och diverse fåglar och smådjur under vår safari i Etosha nationalpark, så är det ju omöjligt att inte vara nöjd. Ändå blev det rätt mycket åkande i ett ödsligt och kargt landskap, utan ett djur i sikte. Väldigt stora ytor, vilket naturligtvis är bra för djuren, men kanske var det inte den ultimata tiden på året? Vi gillade Chobe nationalpark bättre.
  • Min dåliga research kring visum till Zimbabwe gjorde att vi lade ner tankarna på att åka över gränsen in i Zambia. Det var lite vatten i fallen på Zambiasidan, och det hade kostat ganska mycket bara för att pricka av ytterligare ett land på listan. Så det blev inget Zambia.

Etosha: Lejonen hade vänligt nog tagit sin middagsvila precis vid vägen!

Sammanfattning

Det var en fantastisk resa, och min positiva bild av det Afrika jag har sett har förstärkts och befästs. Det här är länder som har sina problem, men som också är så mycket mer. Den vackra naturen, de starka färgerna, artrikedomen bland djur och växter, människor som överlag är glada, vänliga och hjälpsamma, unga människor med stolthet och framtidstro. Lärorikt på så många plan!