Vandrarhemmets lov

När man är på resa ska man ju bo någonstans. Hotell eller vandrarhem? Jag föredrar vandrarhem, eller hostel som är den internationella benämningen. Här är några anledningar:

Det är trivsamt

På vandrarhem råder oftast en gemytlig och avslappnad stämning. Det är fullkomligt normalt att säga hej och prata med de andra på boendet. ”Var kommer du från”, ”var har du varit” och ”vart ska du sen” är ett vanligt konversationsupplägg, vilket kan låta banalt, men är ett bra sätt att utbyta erfarenheter och tips. Det är roligt att träffa folk från hela världen. Ja, även svenskar! Känslan av samhörighet med andra svenskar ökar exponentiellt ju längre bort i världen man kommer.

Vandrarhemsbyggnaden i sig kan ha ett spännande förflutet. Genom åren har jag bott i paradvåningar, i tågvagn, på båt, i fängelsecell och i en kyrka. Det finns mysiga hotell också, men de stora hotellkedjorna kan knappast anklagas för originalitet och atmosfär.

Det är billigt

Varför lägga onödigt mycket pengar på den tid man ändå sover? Varför betala 1 000 kronor eller mer för en sängplats, när det går att få en för 2-300 kronor? Jag gör hellre av med pengarna under min vakna tid, och satsar några insparade hundringar på en extra god måltid istället.

Att bo på hotell som ensamresenär är extra dyrt. På vandrarhem baseras priset på att jag delar rumskostnaden med andra resenärer i valfritt antal. Jag undviker de största sovsalarna, och väljer istället 4- till 6-bäddsrum. Oftast endast för kvinnor: ”Female Dorm”, men blandade rum fungerar egentligen lika bra. Det är aldrig några problem med snarkare. Kanske de bokar eget rum, för sin egen säkerhets skull?

Standarden är helt ok

Skillnaden i standard mellan ett finare vandrarhem och ett enklare hotell är hårfin. Det är dessutom möjligt att hitta enkelrum på de flesta vandrarhem, och under min treveckorsresa i Nya Zealand varvade jag med enkelrum och flerbäddsrum, 50/50. Men visst är standarden oftast lägre. Inte fullt så mjuka sängar och silkeslena lakan. Delad toalett och dusch. Ingen frukostbuffé. Om vandrarhemmet lockar med ”frukost ingår” så betyder det i bästa fall nescafé och rostat vitt bröd med marmelad, och i värsta fall ett sunkigt paket flingor och ljummen mjölk. Ett vandrarhem i Marseille staplade varje morgon upp ett berg med nybakade baguetter som vi fick bryta oss en bit av. Det var gott, och en fullvärdig frukost efter franska mått!

Saknar jag frukostbuffén? Inte alls. Jag inhandlar mitt eget lilla frukost-kit som jag förvarar i kylskåpet. Efter den är det full fart ut på aktivitet, eller ut på stan för att hitta ett mysigt café.

Nackdelar

Nackdelarna med vandrarhem bör väl också nämnas, om jag ska framstå som en seriös recensent. Om vi bortser från friluftsfolket på STF:s vandrarhem i svenska fjällen, och istället tittar på hostel ute i världen, så är medelåldern låg. Med risk för att generalisera så är både ordningssinnet och behovet av nattsömn på en lägre nivå än hos en 50-plussare. Alltså ramlar de sista partyprissarna in klockan 2-3 på natten, fnissar och slår stortån i ett bordsben innan de ramlar i säng… om de inte bestämmer sig för att fortsätta partyt i vandrarhemmets allmänna lokaler, precis utanför din dörr. Sedan går någon annan upp klockan 5 på morgonen för att duscha och resa vidare. Sover du lätt så rekommenderas öronproppar!

Tjejer i 20-årsåldern reser ofta med tre gånger mer skönhetsprodukter än hela mitt årsbehov, och sprider gärna ut dem på rummet, tillsammans med sina halvmeterlånga hårstrån. Går vi sedan vidare till köksregionerna, så är det många hostel som skulle behöva en skylt med budskapet: ”Din mamma backpackar inte här”. Jag förtränger alla husmodersinstinkter och sköter mitt, och endast mitt, på ett oklanderligt sätt. Och trivs. I nio fall av tio bättre än på hotell!