Äntligen! Efter två års väntan kunde den planerade resan till Norge genomföras. Vi skulle till Gudbrandsdalen, som sträcker sig från Lillehammer och cirka 23 mil upp i regionen Østlandet, med fjällområdena och nationalparkerna Rondane och Jotunheimen på varsin sida och Dovrefjell i norr. Det är lätt att hitta dit, bara att följa E6 norrut. Visserligen blir den 70-väg med mötande trafik vissa delar, men E6 går till Dombås i norra Gudbrandsdalen och fortsätter sedan ända upp till Nordnorge.
Maihaugen
Ett bra ställe att få en första samlad bild av Gudbrandsdalens kultur på är Maihaugen, ett friluftsmuseum i Lillehammer. Själva besökscentret med entré, souvenirbutik och servering liknar mest ett bedagat hotellkomplex från 70-talets Sovjetunionen, men låt er inte avskräckas. Innanför portarna finns en riktig pärla! Maihaugen innehåller bland annat områdena Bygda (gårdar/landsbygd), Byen (staden) och Boligfeltet (hus från olika tider av 1900-talet). Här skulle man lätt kunna spendera en heldag, men vi gjorde ett stopp på vägen och hade bara en timme till förfogande.
Det blev en runda i Bygda, med början vid den vackra stavkyrkan från 1200-talet. Kyrkan stod ursprungligen i Garmo i norra Gudbrandsdalen, men flyttades hit 1921. Bjørnstad är ett exempel på en storgård från 1700-talet, med hela 27 byggnader som flyttats i sin helhet från Vågå. Här finns också prästgård, skola och många gårdar och sätrar, mindre och större. Nere i Byen hade en liten stadsgata med butiker byggts upp. Som före detta postis drogs jag till stadens postkontor som inrymde ett helt postmuseum över norska postens utveckling, lik den i Sverige.
Inträde vuxen 150 NOK, länk: Maihaugen
Lom Stavkirke
Stavkyrkorna är speciella för hela södra Norge, men en av de största står i Lom i norra delen av Gudbrandsdalen. Och vilket läge! Den dramatiska Lomseggen (2068 möh) tornar upp sig i bakgrunden, och älven Bøvra brusar förbi ilsket och högljutt, spridandes iskyla omkring sig. Kyrkan byggdes i slutet av 1150-talet, men interiören har piffats upp i olika omgångar fram till och med 1700-talet. Drakhuvudena på taket är kopior, då originalen förvaras mer skyddat, men portalen på norrsidan är original från medeltiden.
Lom är ett mindre samhälle med cirka 2350 invånare, men här är full fart på turismen och relativt välförsett med butiker, restauranger och museer. De är utsedda till National Park Village, som port till de tre nationalparkerna Jotunheimen, Breheimen och Renheimen, och inom Loms kommun ligger Norges två högsta berg Galdøpiggen och Glittertind.
Inträde i kyrkan: vuxen 100 NOK
Nordre Ekre
Min bild är att norrmännen värnar om sin tradition och byggnadskultur, och kanske allra mest i Gudbrandsdalen. Efter det inledande besöket på Maihaugen kunde vi konstatera att hela dalen är som ett enda stort friluftsmuseum, där folk lever och verkar. De vackra och välvårdade gårdarna fanns överallt nere i dalarna och uppe på bergssidorna, svarttjärade med gräs- eller skiffertak och med alla gamla gårdsbyggnader bevarade. Ingen verkar ha kommit på tanken att riva och bygga nytt, att täcka fasaden med tegel eller eternit eller att byta ut fönstren mot större utan spröjs. I de fall nyare hus byggts, vid sidan om de gamla, så är de utformade och målade för att smälta in. Jag är imponerad!
På en av dessa vackra gårdar bodde vi två nätter: Nordre Ekre gårdshotell och restaurang i Heidal. Gården ägs och drivs av släktingar till mina barn, och jag var här senaste gången 1997. Det ser exakt likadant ut som då, troligen även som hundra år tidigare, med skillnaden att nu är fjöset (ladugården) ombyggd till restaurang och några gårdshus till rum för boende. Frukosten (som ingår) och kvällsmaten (som beställs separat) håller mycket hög klass med lokala råvaror, nybakat bröd, goda smaker och snygga uppläggningar. Gårdshotellet är en bra utgångspunkt för utflykter i området. På andra sidan vägen brusar älven Sjoa, där arrangörer erbjuder rafting åt den äventyrlige, eller så kan man nöja sig med att gå på tur!
länk: Nordre Ekre
Lämna en kommentar