Mekongfloden är cirka 450 mil lång och rinner upp i Kina, vidare via Laos, Myanmar, Thailand, Kambodja och Vietnam för att slutligen flöda ut i Sydkinesiska havet. Floden utgör i vissa delar gräns mellan Laos och Myanmar och mellan Laos och Thailand. Mekong har en imponerande meritlista: den är Asiens tredje längsta flod efter Yangtze och Gula floden, den är världens näst artrikaste flod efter Amazonfloden, och över 60 miljoner människor sägs vara direkt beroende av floden för sin försörjning.

Under min resa i Sydostasien stöter jag på floden vid flera tillfällen: i Phnom Penh och vid ett kort stopp i Stung Treng i Kambodja, samt när jag bor på ön Don Det i flodens delta och i staden Pakxé i Laos. Första gången jag upplever Mekong är vid dess utlopp och delta i södra Vietnam.

Unicorn Island

Det är min andra dag på plats i Ho Chi Minh-staden, jag har bokat en dagstur till Mekongdeltat och klockan halv åtta på morgonen blir jag upphämtad med minibuss utanför hotellet. Efter en runda i centrum är bussen full: guiden Lu, chaufför och tretton turister. Färden går söderut och bjuder på mycket att titta på utanför bussfönstret. Förorten där vi passerar hysteriskt överlastade mopeder, och specialiserade affärsgator med byggmaterial där en vägsträcka är kantad av till exempel dörrar och fönster, en annan av sanitetsporslin. Sedan ut på landsbygden där små traktorer jordbearbetar risfälten, och där färgglada familjegravar tronar mitt på en del fält.

Efter cirka två timmars bussresa är vi framme vid floden och blir omlastade till båt. Här får jag en aning om hur dagen ska bli; där är horder av turister som följer olika guider i samlad tropp. Vi får en båt för oss själva, och tuffar över till vad som kallas Unicorn Island (Cù lao Thới Sơn på vietnamesiska). Första stoppet är på en slags uteservering där vi får beskåda en ram med vietnamesiska bin, bjuds på honungste och erbjuds att köpa diverse honungsprodukter. Nästa stopp är en fruktstund med närodlad drakfrukt, melon, rambutan, litchi och pomelo, och ett gäng lokala unga kvinnor turas om att sjunga visor i utbyte mot dricks i en korg. Sedan förflyttar vi oss vidare för att se tillverkning av kokoskola, provsmaka och köpa om vi vill. Här är också stor trängsel kring gubben som bjuder på ormsnaps, gjord av någon slags kobra nedstoppad i sprit. De flesta testar, och dokumenterar varandras grimaser med foto. Efter detta ges möjlighet att fotograferas med en stor fet levande orm över axlarna. Jag avstår båda dessa möjligheter inklusive fotodokumentation, trots att några gruppdeltagare vänligt erbjuder sig att ta ett foto.

Färden går vidare i två tuktuk, till ett stort område där lunch serveras till alla turistgrupper enligt löpande band-principen. Maten är i vilket fall riktigt god, med möjlighet att välja från de olika faten. Efter lunchen är det fri lek en stund, och jag går på en växtspanartur och fotograferar blommor och frukter. Som avslutning erbjuds vi en kort tur i liten båt på kanalen, innan en större båt tar oss tillbaka till utgångspunkten.

Jackfrukt

Jag försöker artbestämma mina bilder, och tror att detta kan vara en Ixora javanica

Mangrovepalm – Nypa fruticans med fruktställning

Vĩnh Tràng-pagoden

Efter en kort sträcka med bussen gör vi ett stopp vid ett tempelområde, där den centrala pagoden uppfördes runt år 1850. Jag gillar stället; där är färre turister, många vackra växter och vem kan bli annat än glad när man ser en leende Buddha!? Utanför templet putsar två män på den långa raden av bonsaier, och inne i templet finns överdådiga blomsterarrangemang av färska blommor. Vi fortsätter sedan tillbaka till Ho Chi Minh-staden och släpps av runt halv fyra på eftermiddagen.

Mina intryck

Som kanske lyst igenom i min rapport är jag något ambivalent till den här turen. Den var mer turistisk än jag någonsin kunnat föreställa mig, med den stora mängden turister och löpande band-principen där vi forslades från plats till plats med en outtalad önskan om att vi skulle köpa något. Priset var billigt: under 300 kronor för hela turen, med förväntan om att man skulle handla och dricksa – vilket jag också gjorde. Momentet fotograferas med orm är jag direkt negativ till, men konstaterar att jag verkade vara ensam i gruppen om den inställningen.

Ändå skulle jag inte vilja ha turen ogjord. Vi turister ger intäkter till denna region, och jag fick se en del av Mekongdeltat, växtligheten och landskapet på vägen dit; något som hade varit omöjligt för mig på egen hand. Jag tyckte om lunchen och tempelområdet. Vår guide var mycket öppenhjärtig och gav oss sina åsikter om bland annat Kina och det kommunistiska styret i Vietnam: Att Kinas tillväxt och expansion är ett stort orosmoln – de fiskar ut haven utanför Vietnam och dämmer upp Mekongfloden med dammar för vattenkraft som påverkar flöden och biotoper söderut utmed floden. Att Ho Chi Minh-stadens kraftiga expansion har drivit upp huspriserna, men marken ägs i grunden av staten och vid behov av exploatering kan husen tvångsinlösas mot ett lågt pris satt av staten. ”Kommunism betyder att alla äger allt och ingen äger något”.
Så mitt slutbetyg blir: mycket intressant, även om det inte uppfyllde min fåfänga förväntan på att uppleva något genuint.