Med ett intresse för trädgård sedan barnsben vill jag påstå att jag nu kan en del om trädgårdsstilar och trädgårdsdesign. I teorin alltså. Jag har varit i Japan och fått en nära religiös upplevelse av den stilrena återhållsamheten. Jag har varit i makalösa engelska trädgårdar med formklippta växter och blomsterfluff, trädgårdar som mäts i hektar istället för kvadratmeter, och jag har varit i sydfranska trädgårdar där man inte i sin vildaste fantasi kan föreställa sig en västsvensk blötkall februarimånad. Jag har också varit i många vackra och inspirerande svenska trädgårdar, i fråga om design och/eller artrikedom. Jag vet att för en genomtänkt design bör man ha flera perenner av samma sort istället för en av varje, att man ska jobba med olika blom- och bladformer, och att höga växter lämpligtvis ska stå bakom de lägre.
I praktiken går det sådär. På mina femhundra kvadratmeter (en tjugondels hektar!) vill jag klämma in mesta möjliga, och jag älskar färg, gärna starka färger som gult, orange och cerise. Höga perenner skymmer lägre, vissa breder ut sig och andra tynar bort. Jag flyttar runt och försöker planera lite, men purpurklätt och franskt kungsljus placerar sig där de själva vill, och lyckas bättre än jag.
Min trädgård är helt enkelt i Eva-stil! Hellre både och, än antingen eller. Precis som i min garderob finns det många färger, som inte alltid matchar varandra. Jag har svårt att begränsa mig och det blir lite spretigt; jag gillar både blommor och blad, prydnadsväxter och grönsaker. Men det är ju min trädgård, och självklart ska den innehålla allt som gör mig glad. Min glädje delas också av en stor mängd humlor och fjärilar, och herr och fru Skata som tar sig en jordgubbe till dessert om de kommer åt. Så – jag fortsätter nog på den inslagna vägen, utan att känna några begränsningar!
Jag gillar blommor!
Jag gillar blad!
Jag gillar fulsnyggingar!
Några nykomlingar för i år
Vilka sötnosar du har!! Hur övervintrar du kobrakallan? Så ska en trädgård vara, perfekt för en egna ögon:) Då får man den riktiga glädjen:)
Tack!
Den första kobrakallan köpte jag från Lökar och knölar 2020, och jag har vinterförvarat den i en burk med kutterspån i frostfritt förråd. De två nya angavs vara vinterhärdiga. Får se om jag vågar lita på det. 🙂 Det kan ju bli en blöt vinter…