Te Anau - Blå Blåare Blåast

Te Anau är en liten håla med drygt 2000 invånare, långt ner på Nya Zeelands sydö, och skulle säkert vara helt förbisedd om det inte vore för två starka attribut:

1. Det vackra läget

När jag kliver av bussen efter en lång dagsresa från Christchurch, en resa som bjudit på många vackra vyer, så blir jag helt hänförd när jag ser den blå sjön, de blå bergen och den blå himlen. Lake Te Anau är 6,5 mil lång och landets näst största sjö (efter Lake Taupo på nordön). Vattnet är klart och friskt, men bara de allra djärvaste badar. I Nya Zeeland är allt tvärtemot Sverige; natt är dag, vinter är sommar och ju längre söderut man kommer, desto kallare blir det. Nu är detta inget överhängande problem. Det är februari, högsommar och 30 grader i luften, som värmebölja på Pite havsbad, men vattnet är ändå kyligt i den djupa sjön.

2. Det strategiska läget

Te Anau är utgångspunkten för vidare dagsresor till några av Nya Zeelands högst rankade sevärdheter: Milford Sound, Doubtful Sound, Fiordland National Park, samt till de välbesökta vandringslederna Milford Track och Kepler Track. Av den anledningen finns det cirka 4000 gästbäddar i staden, alltså dubbelt så många som fastboende. Hotell, vandrarhem och turiststugor ligger som ett radband längs strandvägen.

Mitt boende heter Te Anau Lakeview Kiwi Holiday Park & Motels. Ett långt och pretentiöst namn, men sjöutsikten lever de verkligen upp till. Boendet är som en hel semesterby i änden på sjön, en kilometer från centrum. Här finns bungalows, stugor, campingplats och baracker… ja, ni kan ju gissa var man får bo för 285 kronor natten på en välbesökt turistort! Baracken har omisskännliga drag av lägerskola från 70-talet, men jag har ett eget rum, en helt OK säng och en dörr att stänga om mig.

Som utpräglad turistort är huvudgatan kantad av restauranger, souvenirbutiker och turarrangörer. Det är lite som Grebbestad i juli, fast utan nattliv och fylla. Här intar man på sin höjd en god måltid med ett glas vin eller öl, sedan sparar man krafterna för naturupplevelserna. Jag går till den gemytliga fisk- och skaldjursrestaurangen Kepler och äter resans första ceviche; fräsch marinerad fisk, och pavlova; nationaldesserten av frukt, grädde och maräng. Första men inte sista!