Jag älskar att tälta, men få resenärer verkar dela mina varma känslor för denna boendeform. Jag hör utlåtanden som – Det är för kallt, – Det är för varmt, – Det är obekvämt eller – Jag är för gammal för sånt. Nu tror jag inte att jag kan omvända någon anti-tältare, men jag vill ändå dra en lans för detta fantastiska mobila boende!

Som litet barn bodde jag i tält varje sommar, tillsammans med familjen i Skalhamn på västkusten. Bilen packades med ett blytungt tält och all utrustning, och jag och min bror satt på toppen av filtberget i baksätet. Tältningen gav positiva minnen, som fortfarande kan väckas till liv genom det speciella ljudet av en tältöppning som öppnas med dragkedja, eller den speciella lukten av solvarm eller regnmättad tältduk. När jag var runt sju år köpte mormor och morfar en liten husvagn, och efter det var det den som gällde vid semesterresor.

Campingtältet

Efter några högst sporadiska tältningar genom åren så startade säsong två i min tälthistoria år 2008. Ett campingtält köptes in för bilresor i Europa, och kompletterades med en lyxig dubbel-luftmadrass, batterilampa, stolar och bord. Tältet tjänstgjorde några år på Korsika, i Alsace, franska alperna och i Tyskland. Att tälta i Europa är förhållandevis billigt, och vädret är nästan alltid bra. När det störtregnade i Tyskland var det bara att ta in på ett rum istället.

Efter 2011 har tältet hållit sig i Sverige och Danmark. Jag har slagit ner mina tältpinnar och rest mitt mobila boende i Smögen på västkusten, vid Läckö slott utanför Lidköping, vid Stora Bält och på Mön i Danmark, vid Vättern utanför Gränna, i Tiveden och i sju år på en gödseldoftande stubbåker som förvandlats till temporär camping, utanför Sweden Rock Festival i Blekinge. Pris för en natt brukar ligga på 200-300 kronor, för två personer i tält. Jag gillar campingar, de är lite som vandrarhem; en gemytlig gemenskap där alla hälsar på varandra.

Jag kan vara ärlig – för att tälta i Sverige så kollar jag väderprognosen först. Det är inga problem med att tälta i regn, snarare extra mysigt, men att sätta upp tältet eller ta ner det i regn är ingen höjdare. Det är också biltransport som gäller; tältet väger sju kilo och madrassen nästan lika mycket.

Camping vid Läckö slott 2016

Camping vid Stenkällegården, Tiveden 2019

Rosenlunds camping, Sweden Rock i Blekinge 2016

Vandrartältet

För min och barnens vandring på GR20 på Korsika 2017 var jag tvungen att komplettera utrustningen. Jag köpte ett tält som vägde 2,4 kilo och rymdes i en ryggsäck. Tältet salufördes som ett rymligt tvåmannatält, men för tre personer och tre ryggsäckar var det allt annat än rymligt. Tältet har måtten 2,2 meter gånger 1,5 meter, och i detta hade vi tre uppblåsbara liggunderlag med bredden 50 centimeter. I nio nätter sov vi där, frös som hundar och drömde mardrömmar om hur vildsvin skulle snitta upp tältduken med sina betar! OK, kanske inte jättemysigt men ett riktigt äventyr, plus att alternativet: en fullbokad hytta med inneboende vägglöss tedde sig än värre.

Tältet fick också tjänstgöra under mitt projekt Sova ute en natt i månaden under 2018. I januari, mars, april, maj och oktober tältade jag i lill-tältet, i februari sov jag i snögrotta, juni till september i större tält och i november gav jag upp.

Tighjettu, Korsika 2017

Onda, Korsika 2017

Vid Åsunden 2018

Tälta på resa

Flera av mina äventyrsresor har inkluderat tältnätter.  För många år sedan, i Nepal, tältade jag flera nätter inklusive en minnesvärd översvämning på ett risfält. Jag tältade i Serengeti och ovanför Ngorongorokratern. I Mongoliet sov jag fyra nätter i tält i nationalparken Khan Khentii,  med naturens alla ljud utanför. Under ridturen i Kirgizistan sov vi sju nätter i fantastiskt vacker natur, som högst över 3000 meter över havet. Här fick vi sätta upp och ta ner tältet själva, och jag och min tältkamrat Åsa hann bli väldigt samspelta i denna uppgift. Under ridturen i Georgien varvade vi boenden; fyra nätter i tält och två i hus, och jag minns schakalernas ylande i natten. Och så nu sist: vandringen på Inkaleden med tre nätter i tält.

Mongoliet 2015

Kirgizistan 2017

Georgien 2018

Att tälta eller inte tälta, det är frågan

Ja, det frestar på att tälta ibland. Som jag har frusit! Men det är som att föda barn, de jobbiga minnena bleknar och kvar finns bara minnet av ett äventyr! Jag har slutat att föda barn och jag har lärt mig att ladda för tältboende i kyligare väder: mössa, varma kläder, dubbla sovsäckar och extra filt. Då sover jag riktigt gott, med nästippen ute i kylan och resten av kroppen i värmen. Och även de kämpigare tältnätterna blir minnesvärda, som tillfredsställelsen av en topp-bestigning jämfört med en promenad på asfalterad gångväg.

I rätt temperatur är ändå tältningen en ren njutning, och jag sover så gott som aldrig annars. Endast en tunn tältduk mellan mig och naturens alla ljud (eller kanske hårdrock till klockan fem på morgonen, på Sweden Rock-campen). Själva känslan av det mobila boendet; friheten av att inte ha mer prylar än vad som ryms i en ryggsäck eller bak i bilen. Att slå upp sitt hem på ny mark, och plocka ihop det efter en dag eller två.  Känslan av frihet och äventyr, som inget hotell kan jämföras mot!