I min barndom var Norge det naturliga resmålet för en husvagnssemester, och med familjen besökte jag Gudbrandsdalen och Trollstigen, och åkte ända upp till Hattfjelldal i höjd med Tärnaby i Sverige. Av Oslo hade jag länge ett enda bestående minne; hur jag gick vilse bland oändliga rader av husvagnar på en, för en sex-sjuåring, gigantisk campingplats. Det var dags att ge Oslo en chans till! Efter att jag landat med flyget från Svalbard klockan 8 på morgonen hade jag sju timmar tillgodo, innan bussen avgick hemåt. Jag valde ut tre besöksmål, som tillsammans med en överprissatt måltid på Karl Johan fyllde mitt korta besök i Oslo.
Vikingaskeppsmuseet
Vikingskipshuset (som det heter på norska) ligger ute på Bygdøy, en halvö i västra delen av Oslo. Museet är ganska litet, och är uppbyggt kring tre skepp som är uppkallade efter sina fyndplatser: Gokstad, Oseberg och Tune. Även den mest förhärdade modernist känner väl hur det pirrar till lite vid tanken på vikingatiden? Själv har jag alltid intresserat mig för olika skeden i historien, och blir fullständigt fascinerad av skeppen och de övriga fynden som visas i museet; tanken på människorna som seglade dessa skepp, och de som sedermera blev begravda i dem.
Osebergsskeppet är det vackraste av de tre, och fick tjäna som grav åt två kvinnor. Med sig i graven hade de allt de kunde tänkas behöva; kläder, smycken, kammar, köksprylar och jordbruksredskap, fyra slädar och en vagn, femton hästar, sex hundar och två små kor. Skeppet är daterat till år 820 och graven till år 834, så det var knappast ett gammalt uttjänat skepp som offrades till gravsättningen.
I Gokstadsskeppet från år 890 låg en man begraven. Graven tros ha plundrats på smycken och vapen, men i övrigt var den rik på fynd, bland annat ett spelbräde, fiskkrokar, sextiofyra sköldar och två påfåglar! Tuneskeppet är det minsta av de tre, och är det som hittades först: 1867. Då var de arkeologiska metoderna något brutala och slarviga, så en del av gravfynden har skadats eller gått förlorade.
Norsk Folkemuseum
På gångavstånd från Vikingaskeppsmuseet ligger Norsk Folkemuseum, Norges motsvarighet till Skansen. ”Världens första friluftsmuseum” kallar de sig, båda två. Hur hänger det ihop? Som jag förstår det samlade vår gemensamme kung Oscar ll en grupp av gamla byggnader på Bygdøy, som visades för publik redan 1882. Skansen grundades 1891, och Norsk Folkemuseum grundades formellt år 1894. Strunt samma, med gamla byggnaders överhängande fara för bränder, rivning och renovering så får vi vara tacksamma för dem båda!
En av de första byggnaderna i friluftsmuseet var stavkyrkan i Gol, som skulle bytas ut mot en mer modern kyrka år 1880. I sista stund räddades den vackra stavkyrkan från 1200-talet, och Oscar ll bekostade återuppbyggnaden på Bygdøy. Nu finns byggnader från alla delar av Norges landsbygd i museet, och även gamla stadsbyggnader från Christiania, nu Oslo. Allt mycket sevärt, men det var stavkyrkan som var mitt främsta mål.
Vigelandsparken
Sist ut på min Oslo-turné är Vigelandsparken, i Majorstuen. Det är en gigantisk park med över 200 skulpturer, alla skapade av en enda konstnär: Gustav Vigeland som levde mellan 1869 och 1943. En sjusärdeles produktiv man, även om han hade hjälp med att hugga ut sina många verk i granit. Den mest iögonfallande samlingen i parken är den 17 meter höga monoliten och de 36 skulpturer som omgärdar den, föreställande livets hjul från barndom till ålderdom.
Skulpturparken skapades mellan 1939 och 1949, alltså delvis under nazisternas ockupation av Norge. Jag förstår att det inte uppstod konflikter kring detta. Skulpturerna har inte tillstymmelse till drag av den modernistiska ”degenererade konst” som nazisterna avskydde, utan framstår mer som nationalsocialistisk, med sina avbilder av kraftfulla män och kvinnor. Jag dömer inte, det var den tidens ideal och jag tycker det är vackert, likväl som jag uppskattar impressionism, expressionism och surrealism, vilka alla klassades som degenererad konst av nazisterna. Vigelandsparken är imponerande!
juli 2014
Lämna en kommentar