Att begränsa mig är inte min starka sida. Jag är sugen på att ha en trädgårdsblogg också, bredvid min blogg om resor och äventyr. Nåväl, i den övergripande beskrivningen av min blogg finns ordet upplevelser med. Att planera, odla och skörda min trädgård hör till mina allra bästa upplevelser, så det får bli en kompromiss: under 2020 kommer det att bli en månatlig uppdatering av mina odlar- och trädgårdsbestyr!
Planer och projekt
I januari är det dags för inventering i frölådan. Många fröer behåller grobarheten i många år, och jag har lärt mig att vara sparsam och inte så femtio tomatplantor och slänga fyrtio. Alltså har jag oftast ett rejält antal fröpåsar i lager, tillsammans med en del egenskördat blomfrö. Men i år behövdes en ganska stor påfyllning, samtidigt som det är roligt att testa något nytt. Det här är årets fröpåsar beställda från Impecta, tillsammans med några spännande inköp från Dublin.
Jag har redan insett att jag missat några: majs, physalis och blodamarant, så det kommer att bli en komplettering.
Inspiration
Under lågsäsong passar det bra att förkovra sig. Som boknörd har jag ett gediget trädgårdsbibliotek, och lever med känslan att om jag bara har en bok om ämnet, så är hälften vunnet. Det här är vinterns nytillskott. En bok om trädgårdsidolen Monty Don, inköpt i Dublin. Böckerna Amatörerna och Drömträdgården, köpta på loppis. Latin för trädgårdsälskare, från antikvariat. Den otroligt vackra boken om ormbunkar, som jag fick i julklapp. Jag bara måste fixa ett ”stumpery”, med mossa, stubbar och ormbunkar! Och så den engelska boken beställd på nätet, om hypertufa-krukor gjutna i en blandning av betong och torv.
Fägring
Fägring – jag gillar ordet. Med lust och fägring stor. Nu är väl inte januari den mest fägringsfulla månaden, men den som söker ska finna. Julrosorna blommar vid denna tiden, ofta även i snö. I årets snöfattiga och milda väderlek så har även en lundviva vågat sig på en liten blomma. Och så snödropparna såklart.
Odling
Vinterodling är en trend; så i snö, odla vinterhärdiga bladväxter och börja förodla tidigt. Jag är ambivalent. Jag gillar att odla, men tycker att det är skönt med en liten vilopaus under perioden november – januari. Dessutom: att så för tidigt resulterar bara i rangliga plantor som sträcker sig efter ljuset.
Min enda januariodling är ärtskotten, i den kitschiga grisskålen. Jag sår vanliga gula ärtor i lite jord, och betar sedan av de söta och krispiga ärtskotten efter hand.
Skörd
Skörd är vanligtvis inte heller någon stor sak i januari, men detta året slutskördade jag faktiskt den tolfte januari, både på kolonilotten och i kökslandet här hemma. De bulliga grönkålsstånden hade skonats av harar och rådjur, och purjolökarna var riktigt kraftiga och fina.
Annars handlar det mest om att använda sig av skörden. Ljuvlig gräddstuvad grönkål, eller en mustig soppa av egna rödbetor, potatis, lök och vitlök. Rotsaker i förrådet, lök i skafferiet och kål och bönor i frysen- vilken rikedom!
Ett år med min trädgård – Karel Čapek
Rubriken har jag lånat från en favoritbok, skriven av tjecken Karel Čapek och illustrerad av hans bror Josef Čapek. Mitt exemplar är från åttiotalet, men boken utkom första gången 1929. Boken är full av underfundiga iakttagelser som varje dedikerad trädgårdsodlare kan känna igen sig i. Som den stora frågan: hur kommer vi till egentligen?
Tvärt emot vad man skulle vänta föddes inte trädgårdsodlaren ur ett frö, en utlöpare, en lök, en knöl eller en stickling, utan han uppkommer genom erfarenhet, omgivningens inflytande och naturliga betingelser.
En vacker dag händer det en, att man själv egenhändigt planerar en blomma; jag råkade börja med en taklök. Genom en skråma eller dylikt kommer därvid en smula jord in i kroppen och åstadkommer en förgiftning eller inflammation; kort sagt, man blir en lidelsefull trädgårdsodlare.
Lämna en kommentar