Jag märkte ganska snart hur den höga höjden i Quito, och senare i Cusco, La Paz och på inkaleden påverkade mig. Jag hade ingen aptit. Det räckte med att titta på tallriken så blev jag mätt. Jag hade tidigare hört talas om höghöjdsträning, där kroppen skapar fler röda blodkroppar för att öka syreupptagningen. Nu kan jag också introducera höghöjdsbantningen, gärna kombinerat med en rejäl vandring!

Men äta bör man, annars dör man. Jag fick helt enkelt försöka hitta den mat som lockade mig mest, och få i mig tillräckligt av den. De ecuadorianska marsvinen klarade sig därmed undan, ris och kött likaså. Jag åt mest vegetariskt, lite skaldjur och en hel del mexikanskt som verkade vara populärt i Quito. Maten var väldigt god, smakrik och fräsch, med fina, färska råvaror. Det hann jag känna innan jag blev proppmätt!

Restauranger i Mariscal

I stadsdelen Mariscal där jag bodde låg restaurangerna tätt. Det var bara restaurangen Red Hot Chili Peppers som jag hade memorerat i förväg hemifrån, med hjälp av musikbandet med samma namn. Resten var impulsbesök med ledning av menyerna utanför. Ja, ni ser! Det var mycket quesadillas, tacos och empanadas, med fantastiska dipsåser med chili, tomat, och koriander, och överjordiskt ljuvliga avokadoröror; krämiga och smakrika. Den perfekta drycken framgår också av bilderna: den inhemska lagern Club.

Red Hot Chili Peppers, Mariscal Foch E4-314

Vid Plaza Foch

La Taqueria, Reina Victoria N24-359

De La Llama

En annan restaurang som jag hade planerat in hemifrån Sverige var De La Llama. Den låg norrut i staden, nära botaniska trädgården som också stod på mitt program. Restaurangen är hypad på TripAdvisor så tillströmningen av gäster var stor, men det var ändock mest lokalbefolkning. En sann hipsterrestaurang med griffeltavla, pappersbordsduk att måla på, dryck i återvunnen glasburk och bra vegetariska alternativ, dessutom trevlig personal som behärskade engelska. Jag var mycket nöjd med allt, skämdes bara lite över att jag inte orkade äta upp den goda huvudrätten.

Falafel av inhemska gryner med avokadoröra, till det ingefärslemonad

Wokat ris med bläckfisk och kyckling, friterade sötpotatischips

Naranjillaglass med lamakex och smulor

De La Llama, Suiza N33-113

Saluhallen

Den enda genuint ecuadorianska måltid jag åt var i saluhallen. La Corvinas de Don Jimmy ska vara stället dit man går för att äta traditionell mat från Ecuador. Den peruanska rätten ceviche, som jag tidigare kände till, består av marinerad rå fisk med lime, chili och koriander. Den ceviche jag åt i Quito var gjord på räkor, som låg i en tomatsås. Det var också gott, speciellt med pressad lime och popcorn som topping! Bra och mättande, även om det var meningen att cevichen skulle vara en förrätt och följas av en rejäl fiskbit med ris.

Ceviche med popcorn

I saluhallen

Drycker

Dryck slinker ner lättare än mat vid dålig aptit. I saluhallen prövade jag en Batida, en traditionell mjölkdrink med olika bär mixat med komjölk eller kokosmjölk. Med alkohol bör man ligga lågt vid känningar av hög höjd, men en canelazo smakade bra på uteserveringen utanför katedralen. Den påminde lite om glögg; varmt vatten, sockerrörssprit, socker och kanel. En mojito slank också ner någon kväll och jag fick öva på det spanska uttalet: inte moschito utan mohito. Mohito. Mohito!

Batida -körsbär och kokosmjölk

Canelazo

Mojito

Gotter och snacks

I Ecuador är man mycket stolta över sina kakaobönor och sin chokladproduktion, och chokladen Pacari har vunnit flera prestigefyllda internationella tävlingar. En kedja som säljer kvalitetschoklad till höga priser är República del Cacao. För lite enklare kvällstugg så passar bananchipsen bra, söta, salta eller kryddstarka.