Raka rälsen från Borås till Cannes med interrailpass. Jag har gjort den resan två gånger tidigare, 2012 och 2016, med några avstickare på hemvägen. Minst trettiotre timmar och sju byten brukar det gå åt, men resorna har avlöpt utan problem. Jag har bokat de sittplatser som krävts efterhand, inklusive liggvagn på lämplig sträcka, och bestämmer mig för att göra på samma sätt i år.

Redan i Köpenhamn kör det ihop sig. Tåget som jag siktat in mig på till Hamburg är fullbokat och jag får plats först på nästa, två timmar senare. Första etappen till Rødby är ersatt med buss, men där går vi på tåget som först kör på färjan till Puttgarden. Jag träffar på Maria från Åland, som ska vandra pilgrimsleden till Santiago de Compostela, men som också stött på problem. Hon har varit tvungen att betala fullpris på en sträcka till Paris, eftersom kvoten av interrailplatser på snabbtåget TGV är fylld.

I Hamburg tar jag nya tag med biljettbokningen, och frågar efter snabbaste rutten till Cannes. Damen bakom disken skakar bekymrat på huvudet. Alla interrailplatser genom Frankrike är fullbokade. Hon kan ta mig till gränsen, till Strasbourg, så får jag försöka ordna något där.

Det var nu det skulle varit gott med en sovvagn. Iställlet hamnar jag i en ganska ödslig sittvagn tillsammans med sju – åtta andra, däribland Maria. Gott om plats att bre ut sig, och jag sover på tvärs över tre tågsäten i vagnens bakre del, med en tunn schal över mig.

På morgonen är vi framme i Offenburg, och jag hinner ta en morgonfika på stationen tillsammans med Maria och ett par från Göteborg. Detta par har varit förutseende och bokat platser tre månader i förväg, men sovplatserna var slut redan då. Greta-effekten?

Jag säger hej då och åker vidare till Strasbourg. Där löser sig allt. En serviceinriktad yngling bokar in mig till Lyon, trots att tåget egentligen är fullbokat (men jag får ändå sitta hela vägen). Sedan bokar han in mig i första klass till Marseille, trots att mitt interrailpass bara gäller i andra klass. Och sist får jag en bokning Marseille – Cannes, med ett tåg som tydligen inte omfattas alls av passet, så jag får betala fyrtio euro extra. Efter trettiosex timmars resa och åtta byten är jag framme, och blir hämtad av min svägerska på stationen i Cannes. Inte så illa ändå, bara tre timmar senare än beräknat!

Vad är lärdomarna av detta? Ska jag fortsätta att åka obokat eller ska jag förboka månader i förväg nästa gång?

FRIFRÄSA

Det är en speciell känsla att vara fri och flexibel. Är inte det grundtanken med Interailkortet? Kunna följa sitt hjärta, åka och stanna när det passar. Men om man har en tid att passa, eller inte vill riskera att behöva sova på en station som i ”the Good Old Days” så behövs goda marginaler. Och förmågan att kunna sova på ett tågsäte, och uppskatta ett gott adrenalinpåslag emellanåt!

FÖRBOKA

Det har helt klart hänt något sedan 2016. Trycket på järnvägen från Sverige ut i Europa har ökat betydligt, och det är ju positivt. Nästa interrailresa ska jag överväga tanken att förboka plats, om jag ska från en plats till en annan på kortast möjligast tid. Det ska finnas ett antal tjänster som kan hjälpa till med detta, till exempel Kalmar resebyrå, tågbolagens egna sidor eller europarunt.se och interrail.se, som skickar platsbokningar via post.

Trots lite strul kommer jag ofta på mig själv med ett leende på läpparna under resan. När jag vaknar i den ödsliga tågvagnen, och ser den vackra soluppgången genom det bakre tågfönstret. När jag träffar nya trevliga bekantskaper. När jag kryssar genom tågstationerna, pulserande av liv. Jag älskar tågresor!