Georgisk mat har ett gott rykte, och jag hade en del förväntningar innan resan. De första sju dagarna då jag var ute på långritt serverades jag mat i fält, och jag blev imponerad. Den unge kocken langade fram rätt efter rätt av traditionell georgisk mat, omsorgsfullt tillagad på ett enkelt gasolkök. Det var puttrande ostomeletter, smakrika grönsaksrätter, tomatsallad och ost, möra grillspett, konstfärdiga khinkalis, hemstoppade korvar och vitlöksosande kycklinggrytor, och allt sköljdes ner med vitt och rött georgiskt vin. Kocken tyckte att vi åt för lite och oroade sig för att vi inte tyckte om maten, men vi blev proppmätta och enligt mina mått åt jag ungefär dubbelt så mycket som vanligt. Jag älskade maten, och det enda jag ryggade för var den überstarka chilisoppan!
Tillbaka i Tbilisi och Kazbegi var det bara att fortsätta på den ingångna vägen, och beställa den inhemska maten som jag nu var bekant med. Med bättre ljus blev det bättre bilder, men annars stod sig maten i fält bra i konkurrensen! På ingressbilden syns en khachapuri, ett slags pizzaliknande bröd med flera olika ostar, toppat med ett ägg och en smörklick för säkerhets skull!
Khinkali
Khinkali är en slags dumplings fyllda med färs, svamp eller något annat. Som tur var hade jag gått ”Hur man äter khinkali”-kursen under ridturen. Äta med kniv och gaffel är big no no. Istället spetsar man fästet med en gaffel och biter för att kunna sörpla i sig den varma buljongen inuti. Det något stabbiga fästet lämnas sedan kvar på tallriken. Inte helt lätt att hantera med finess!
Shkmeruli
Detta blev en av mina favoriträtter. Stekt kyckling som efterkokas i gräddmjölk och vitlök. Massor av vitlök. Så mycket att rätten även kallas ”hustruns garanti”; servera denna, och ingen vill gå i närheten av din man. I jämställdhetens namn fungerar det lika bra åt andra hållet också.
Auberginerullar
Favorit nummer två; stekta aubergineskivor fyllda med en kryddig valnötspasta. Här är de rullade och pyntade med en klick gelé… jag är tveksam till just gelén. Vår kock vek dem dubbla bara, det funkade fint. I bakgrunden syns rökt ost.
Tre rätter på Café Pavilioni
Den här måltiden åt jag på restaurangen Café Pavilioni i gamla Tbilisi. Först en Matsoni-soppa, det vill säga en kall yoghurtsoppa med vitlök, koriander och chili. Som huvudrätt öring fylld med valnötspasta. Sist mer yoghurt till dessert, med honung och valnötter. Valnötter och koriander är starka kort i georgisk mat! Priset för denna måltid inklusive ett glas vitt vin var 150 svenska kronor.
Svamprätter
Lunchrätter som jag åt i Kazbegi: svampsoppa och ostfyllda svampar. Och så brödet, det fantastiska brödet!
Tjurtjchela
Nej, detta är inte julljus, utan georgiska energibars. Nötter fästa på ett snöre (oklart hur) som sedan doppas i druvjuice gång på gång, enligt stöpa ljus-principen. De är inte godissöta, men väldigt energirika med sina nötter och torkad frukt, och sådana hade georgierna med sig förr i sadelväskan under resor och krig. Jag åt på lunchpauserna under ridningen, men köpte inte med mig någon hem.
Marknader
Till matupplevelserna i en stad hör att vandra runt på marknader och titta på utbudet. Det lär finnas 500 olika sorters druvor i vinets vagga Georgien, och jag hittade en favorit i de söta avlånga druvorna som skiftade mellan rött och grönt. Kryddor och blad fanns i massor, några kände jag igen men de flesta var okända för mig. Det som fick följa med hem var ett kilo valnötter och några kryddor, bland annat svaneti-salt, en mustig kryddblandning som sägs innehålla salt, vitlök, koriander, chili, dill, kummin, bockhornsklöver och torkade tagetesblomblad. Nu kan det bli georgisk matlagning här hemma!
Vill du läsa mer om Georgien så hittar du fler inlägg här: Georgien
Hej Eva,
Vilka fantastiska resor du har gjort. Jättebra tips på maträtter och recept. Fina bilder så att man ser hur rätterna ser ut.
Jag gör alltid dina engelska crumpets, mums.
Kan bara hålla med om Georgisk mat! Hoppas på kunna besöka Georgien någon gång.
Roligt att du gillar det Nurun! Jag kanske ska lägga ut lite recept på den georgiska maten också, provlagade en måltid efter att jag kommit hem, med godkänt resultat tyckte jag 🙂 Ha det bra!
Shkmeruli är min absoluta favorit också. Men vem sade att man spetsar khinkalin med en gaffel???
Vår georgiske guide under ridturen… men jag beskrev det nog lite fel: han lärde oss att man plockar till sig dem genom att spetsa själva FÄSTET med gaffel, sedan äta den direkt från gaffeln eller alternativt ta till fingrarna. Själva poängen var att inte skära sönder den med kniven.