Kärt barn har många namn! Vart man sig i världen vänder så finns de på menyn: fyllda degknyten av olika slag. De kan grovt räknas in i två kategorier:
- De som är bakade i bröddeg, smördeg eller filodeg; till exempel karelska piroger, samosas och empanadas.
- De som kokas i någon slags pastadeg, till exempel ravioli, gyoza, dumplings och ryska pelmeni.
Knytena är en hel vetenskap! Olika fyllningar, bakade, kokta i buljong, frästa. De polska pierogi till exempel är inte vad vi kallar piroger, utan mer pastaknyten likt ravioli. Och för att förstå skillnaden mellan ryska pelmeni och vareniki krävs förmodligen en 7,5 poängs högskolekurs i rysk gastronomi!
Gemensamt för dem alla är att de kräver en hel del pyssel innan de är färdiga att ätas. De är inget man slänger ihop på en halvtimme, utan snarare ett gediget husmodersprojekt. Jag har lagat både empanadas, ravioli, filoknyten och pelmenis, men har inte varit helt övertygad om att mitt resultat motsvarar arbetsinsatsen.
Som tur är finns de att beställa på restaurang. Genom åren har jag ätit mig igenom ett antal olika knyten både i Sverige och i andra länder. Jag tycker om den typen av mat, gärna ”torra” och vegetariska, för jag är inte så förtjust i såsiga tallrikar och vill hålla nere på mängden kött, speciellt när jag är utomlands. Jag är en bit på väg i min upptäcktsresa i de fyllda knytenas värld, men har långt kvar att vandra, och jag ser med glädje fram emot att uppleva georgiska specialiteter under höstens resa: khachapuri och khinkali. En pirog och en ravioli!
Överkurs: Pelmeni och vareniki ser likadana ut. Skillnaden ska vara att pelmeni är fylld av kött eller fisk, medan vareniki är vegetarisk, fylld med potatis, kål, ost, svamp eller till och med söt fyllning som sylt och keso.
Jag har alltid gyozaplattor hemma i frysen – man vet ju aldrig när suget efter ett fläskfyllt, korianderproppat degknyte dyker upp! 🙂
Jag får nog öva mer, älskar ju sådant!