Det kan avslöjas direkt – det blev inget marsvinsätande för mig, varken i Ecuador eller Peru. Inte för att jag principiellt är emot det, utan för att jag inte hade någon aptit och för att det rätta tillfället inte uppenbarade sig. Det här är de två restauranger som jag åt på i Cusco, och båda ligger vid Plaza San Blas.

Green Point Restaurant

Det var lite otippat att hitta en trendig och trevlig veganrestaurang här, med fantastiskt god mat! Den grönsaksbaserade maten kändes fräsch, speciellt som de hade en lång avsiktsförklaring i menyn där de intygade att alla grönsaker var sköljda i filtrerat vatten och att allt var GMO-fritt. Dessutom användes varken plast, aluminium eller mikrovågsugnar i verksamheten.  Ingången till restaurangen låg i en gränd strax intill torget, och öppnade upp sig i en mysig innergård. Personalen var engelsktalande och väldigt serviceinriktad.

Jag åt samosas med sötsur sås till förrätt och ”Peruvian Stir Fry” till huvudrätt, och till detta drack jag en fyllig fruktsmoothie. Deras smoothies var verkligen ett paradnummer, de pressade frukter och bar ut små tillbringare i en aldrig sinande ström. Det blev full poäng för den måltiden, för både smak, presentation och omgivning.

Länk: Green Point Restaurant

Pachapapa

Efter fredagens guidade stadsvandring gick jag för att äta lunch på en restaurang med traditionell peruansk mat. Pachamama betyder Moder Jord, och Pachapapa är väl då hennes manliga motsvarighet. Även här fanns en gemytlig innergård, med en stor vedeldad ugn i mitten. Jag delade bord med ett yngre amerikanskt par, som raskt förhörde sig om marsvinstillgången.

Jag beställde majskolv med ost och smörsås till förrätt, och in kom en kolv med stora, trinda korn som fick all majs jag sett tidigare i livet att framstå som anorektisk. Till varmrätt åt jag ett alpackagrillspett, mosade andinska potatisar, fylld paprika och någon slags majskaka. Väldigt bastant mat, absolut inte osmaklig men inga smaksensationer heller. Alpackaspettet hade nog kunnat passera som fläskkött om jag inte vetat annat.

Länk: Pachapapa

Hur var det då med marsvinen? Pachapapa stoltserade med en målad skylt vid ingången: ”Bästa marsvinen i stan”. Men att äta marsvin här krävde planering och framförhållning. Mina bordsgrannar fick beskedet att det dröjde uppemot en timme mellan beställning och servering. Inte för att det var många som beställt, utan för att de små liven skulle grillas långsamt i den vedeldade ugnen. Vi såg andra gäster som fick sina marsvin serverade. Först hela på en bädd av sallad för den obligatoriska fotograferingen, och sedan trancherades de upp i lagom munsbitar för att ätas.

Så med varning för känsliga läsare: Här nedan är några nygrillade marsvin direkt från ugnen, klara för servering!