Gunnebo Slott och Trädgårdar - och biologisk mångfald!

Gunnebo Slott och Trädgårdar är en välbesökt oas i Mölndal, drygt en mil utanför Göteborg. För att en byggnad ska få kallas slott brukar det krävas en kunglig anknytning eller åtminstone lite högadel, och gärna några tinnar och torn. Gunnebo har ingetdera, utan är ursprungligen ett pompöst sommarresidens uppfört under sent 1700-tal av en mycket förmögen köpman: John Hall från Göteborg. Huset kom ändå att kallas ”slottet”, kanske för att det utmed Sveriges västra sida råder brist på historiska slott.

Carl Wilhelm Carlberg, som var Göteborgs stadsarkitekt vid denna tid, fick chansen att ta ut svängarna och rita ett helt koncept med bostadshus, inredning, trädgård och tjänstebostäder. Av olika anledningar blev inte allt färdigställt, men originalritningarna ligger till grund för arbetet som återupptogs 1995, tvåhundra år efter husets invigning! Förutom renoveringar så bygger man nu upp även det som inte blev klart när det begav sig, med gamla hantverksmetoder.

Nyklassicism, på modet sent 1700-tal

Gunnebo slott från södersidan

Gunnebo idag

Det händer mycket på Gunnebo! För några år sedan var jag på sommarteater i parken, men i år är föreställningarna inställda på grund av Covid-19. Det finns möjlighet att gå en guidad visning inne i slottet, som restaurerats till sin forna storhet. I övriga byggnader finns bland annat en mysig butik och en servering: Gunnebo Kaffehus och Krog, som serverar delikat mat lagad av ekologiska råvaror efter säsong, mestadels från de egna odlingarna. Vid mitt senaste besök åt jag hasselnötsstekt sparris med bondbönskräm, brynt smör, potatis och bladgrönt… Mums!

Gunnebo Kaffehus och Krog, samt gamla köksträdgården (bild från augusti 2012)

Hasselnötsstekt sparris

Gunnebo slott från östsidan

Det är ändå de historiska trädgårdarna som lockat mig allra mest, under mina besök genom åren. Den strama barockträdgården med formklippta lindar. Orangeriet, som är under uppbyggnad för att vinterförvara medelhavsväxter i kruka; ett ståndsmässigt måste på sjutton- och artonhundratalet. Mest av allt har jag fascinerats av de ymniga köksträdgårdarna med sina välfyllda kvarter och mångfald av växter.

Agave utanför drivhuset

Citrusträd med mössa på, en kylig majdag

Treillage – en spaljégång

Låt köksträdgården blomma

Vid mitt besök i söndags deltog jag i ett evenemang som hette ”Låt köksträdgården blomma”, en trädgårdsvandring med en av Gunnebos trädgårdsmästare; Camilla Wihlander, med anledning av den internationella Världsbidagen den 20 maj och den Biologiska mångfaldens dag den 22 maj. Vi gick bland köksträdgårdarna (som inte kommit så långt ännu), och pratade om vad vi kan göra för att locka trädgårdens nyttodjur. Hon berättade bland annat om vikten av att erbjuda bin och humlor mat så fort de vaknar; till exempel tidiga lökväxter, sälg och vide så att de får tillgång till pollen och nektar och kan sätta igång att bygga sina samhällen. Pollen som protein, och nektar som kolhydrater – såklart, men jag hade aldrig tänkt på det förut! Jag fick också lära mig att den till synes sävliga humlan jobbar flitigare än ett bi.

Många av de bästa dragplåstren för bin, humlor och fjärilar har jag redan identifierat hemma; lavendel, anisisop, vallmo och ringblomma med flera, men jag hade inte reflekterat över att dill och koriander också har blommor som lockar insekter. Vilken tur att jag lärt mig tycka om koriander och att mitt grönsaksland nu är fullt av självsådda plantor! Mitt köksträdgårdsideal är just en strukturerad anarki, där självsådda eller planterade blommor tillåts sticka upp här och där.

Sammantaget var det en inspirerande och lärorik rundtur på en och en halv timme, trots kyligt väder och duggregn.