Trädgårdsresa i Italien – del 3
Jag bestämde mig för att stanna i Florens på hemväg från Rom. Mest för att jag aldrig hade varit där och för att jag ville besöka Uffizierna, ett av världens äldsta och främsta konstmuseer. Eftersom resans tema var trädgård letade jag upp en sådan att besöka också. Det var inte lätt för Giardino di Boboli att hävda sig mot Ninfa och Villa d’Este, men efter ett första stelt och lite tråkigt intryck hittade jag en del juveler i trädgården.
Giardino di Bobolis historia
Giardino di Boboli ligger vid Palazzo Pitti som är döpt efter palatsets förste ägare Luca Pitti, men det var först när familjen Medici tog över på 1500-talet som trädgården kom till. Medici var den tidens superkändisfamilj, likt en dåtida familjen Kardashian eller Wahlgren fast med mer substans; i familjens släktled fanns mäktiga furstar, kardinaler och påvar, familjens kvinnor giftes in i kungliga familjer och man sponsrade dåtidens berömdheter som Leonardo da Vinci, Michelangelo, Botticelli, Machiavelli och Galileo Galilei.
Familjen Medici var såklart tvungna att ha en trädgård som återspeglade deras makt, och de lät skapa en stilfull park på cirka 4,5 hektar. En av alla de som anlitades för utformningen var arkitekten, konstnären och skulptören Bernardo Buontalenti som också bör nämnas för sin remarkabla insats i mathistorien. Han kylde en dessert bestående av citron, socker, ägg, honung och mjölk med hjälp av is och voilá: glassen var uppfunnen!
Giardino di Boboli öppnade för allmänheten 1766, och år 1919 donerades hela området inklusive Palazzo Pitti till italienska staten.
En rundvandring i trädgården
Det första jag såg när jag gick in via palatsets innergård var den gigantiska axeln som öppnar sig uppåt höjden, med en slags amfiteater i sådan skala att den antika egyptiska obelisken i mitten mest liknade en tandpetare. Högre upp i backen finns Vasca dell Nettuno, med trädgårdens neptunfontän som framstår som en blek skugga jämfört med Villa d’Estes. Den här trädgården har ingen naturlig källa till vatten, förutom floden Arno på lägre höjd.
Jag nådde en brant trappa utmed muren, och övervägde om det var värt ansträngningen att gå upp för att få mer utsikt. Det var det! Här uppe ligger Palazzina del Cavaliere, ”Kavaljerernas lilla palats” med en romantisk muromgärdad rosenträdgård i greppbar skala med salvia, pioner, rosor och klematis.
Rundturen fortsatte nerför en cypress-allé som skär genom trädgården till dess yttersta punkt i sydväst. Jag kom till Vasca dell’Isola: en damm med en ö i, byggd 1620. Ön har broar från två håll, men är inte tillgänglig för oss besökare utan vi fick beskåda på håll; ön är full av stora krukor med citrusplantor och andra medelhavsväxter.
När jag vände åter västerut mot palatset passerade jag Limonaia, ett enormt orangeri – alltså en plats att förvara ömtåliga växter i kruka under vintertid. Utanför orangeriet finns också en liten trädgård i trädgården: blommande växter i buxbomsinramade kvarter.
Sista målet på min vandring var en ruta som på trädgårdskartan hette Giardino della botanica superiore, alltså Övre botaniska trädgården. Det här var trädgårdens höjdpunkt enligt min smak: en sluten och lummig del med vatteninslag och vackra, delvis ovanliga växter. Det var inte tillräckligt mycket botanisk trädgård för att det skulle finnas namnskyltar på växterna, utom på det lilla beståndet med orkidéer som växte under ett träd- det tackar jag för! På så sätt fick jag bekanta mig med orkidén med det lustiga svenska namnet Bi-ofrys. Jag avslutade med närstudier av tulpanträdet innan jag gick tillbaka till palatset för lunch och besök inomhus.
Praktiska råd
Palazzo Pitti och Giardino di Boboli ligger i centrala Florens, en kort sträcka från Uffizierna och Ponte Vecchio. Att se både trädgården och palatset direkt efter Uffizierna var en ganska mastig uppgift, så jag fick mellanlanda på serveringen på palatsets innergård för vätskepaus och lätt lunch.
Biljettpriser 2024: Palazzo Pitti 16 €, Giardino di Boboli 10 €, paketpris för båda 22 €. Länk: Uffizi.it
Jag förstår att det säkert var magiskt vackert med den fina trädgården och alla vackra blommor. Vi tittade inte alls på trädgårdar när vi var i Florens förra året. Det borde vi kanske gjort, känner jag nu när vi ser dina fina bilder.
Ni hann säkert se mycket annat fint istället!
Jag vet inte vilken tid på året ni var där, men just för trädgårdar är nog april-maj en bra tid, när grönska och blommor fortfarande är lummigt och fräscht.