Härmed utnämner jag Maj till årets mest intensiva trädgårdsmånad när det gäller växtkraft, arbetsbörda och njutning!

Inspiration

Maj har varit en månad med mycket trädgårdsinspiration och många aktiviteter, mer än jag någonsin vågat hoppas på i tider av coronarestriktioner.

Växtbyte I mitten av maj ordnade vi vår årliga växtbytarträff på jobbet, där vi tar med överskott av plantor och ger bort till varandra. Jag tog med tomatplantor, chili och några krukväxter, och tog med en torva prydnadsgräs, en ny tomatsort och ett palettblad hem.  Samma vecka startade plantbytarveckor på biblioteket, och där lämnade jag mitt resterande överskott och tog några nya växter istället.

Föreläsning  Nya tider, nya erfarenheter! Jag anmälde mig till ett webbsänt föredrag med Fergus Garrett, Head Gardener på Great Dixter i England. Föredraget handlade om ”Layered Planting”, den svåra konsten att väva ihop växter som tar vid efter varandra under säsongen, utan att det blir några tråkiga hål i rabatten eller att någon växt tar över och konkurrerar ut de andra. Han visade många vackra bilder från den makalösa trädgården, som jag besökte för tre år sedan. Mycket intressant! Efter flitigt tittande på Gardener’s World är min förståelse för engelska fackuttryck ganska god, plus att han i stor utsträckning använde latinska namn som fungerar överallt, men en gång gick jag bet. Han pratade om ”wooden enemies”. Trä-fiender? Aldrig hört talas om. Först när han uttryckligen pekade på en förstod jag. Vitsippa, som tydligen heter Wood Anemones på engelska!

Fergus Garrett berättar om ”Layered planting”

RHS Chelsea Flower Show Världens största och mest välbesökta trädgårdsshow den 18-23 maj var naturligtvis inställd, vilket inte hänt sedan under de båda världskrigen. Jag hade ändå inga planer på att gå, men gladdes åt att showen blev virtuell istället. Hela veckan sändes korta filmsnuttar om olika ämnen; som att odla vackra snittblommor, gigantiska grönsaker, alpiner, hosta och gladiolus, plus en hälsning från Hennes Majestät, den engelska Drottningen!

Gunnebo Näst sista söndagen i maj var jag på guidad trädgårdsvandring och föredrag på Gunnebo Slott och Trädgårdar, om biologisk mångfald i trädgården, vilket jag berättat om tidigare: Gunnebo Slott och Trädgårdar – och biologisk mångfald!

Växtmarknad Vi i Älvsborgskretsen av Trädgårdsamatörerna beslöt att hålla vår årliga växtmarknad trots Covid-19, då den hålls utomhus och inte samlar fler än femtio besökare. Två av riksföreningens mest namnkunniga medlemmar: Ulf Sill och Gerben Tjeerdsma plus nio andra säljare var där och sålde växter som man sällan hittar i vanliga plantskolor. Oops – tjugotvå nya växter följde med mig hem!

Nya växter till trädgården!

Fägring

Efter en intensiv aprilmånad kändes det som att blomningen kom av sig något i mitten av maj. Det berodde nog på två saker; dels några kalla dagar som gjorde att växtligheten stannade upp lite, dels att det i många rabatter finns ett glapp i min växtföljd mellan de tidiga vårblommorna och senare blomning. Något att åtgärda, kanske genom att plantera fler senblommande lökväxter till nästa år?

Men en efter en slår blommorna ut. Rosenpionen på ingressbilden är en trotjänare, men ett av månadens största glädjeämnen var den gula svavelpionen. Jag köpte den 2017 på ovan nämnda Great Dixter i England, ett litet blad i en kruka, och i år kom den första (och hittills enda) knoppen. Spänningen var stor, för arten är känd för att inte alltid bli gul vid frösådd, utan vit eller rosa. Men mer utsökt gul än denna går väl inte att få!

Många av mina favoriter finns i rabatten med torvjord. Sommaren 2018 gick hårt åt dessa växter, trots mina försök att vattna. Av de som klarade sig finns till exempel några av de växter som ibland kallas för Amerikas vitsippor: Trillium.  Blå bergvallmo och Tolvgudablomman strök med, men som tur var hade jag frösådder på gång och hoppas nu på efterföljarna.

Svavelpion – Paeonia mlokosewitchii

Trillium grandiflorum

Trillium erectum

Tolvgudablomma – Dodecatheon meadia

Primula elatior ’Gold lace’ har blommat sedan januari

Ramslök – Allium ursinum. Den som sett ett blommande fält på Kinnekulle vill naturligtvis ha en egen planta!

Iris ’Orange tiger’, ny stjärna för i år

Euphorbia characias ’Black pearl’. Fulsnygg törel med attityd.

Det finns ett engelskt trädgårdsuttryck: Borrowed landscape, som innebär att man ”lånar” omgivningen som en del av sin trädgård. Det brukar vanligtvis betyda långsträckta vyer, skogar och åkrar, men jag ser grannens syrenhäck som mitt lånade landskap!

Odling

Det är under den hektiska månaden maj som allt förarbete ska ske. Först ska potatisen i jorden, sedan frön och sättlök, och i slutet av maj börjar jag plantera ut plantor som förodlats i kruka: majs, kål, purjo. Det är bara zucchini och gurka som får gotta sig i växthuset in i juni. Från att ha trängts i fönster och på bänkar inomhus, så är det i växthuset som trängseln är under maj. Men en efter en flyttar växterna ut, tills det bara är värmedivorna kvar: tomat, aubergine, paprika, chili och gurka.

Trångt om saligheten

Kolonilotten

Då är det dags att presentera kolonilotten, 150 kvadratmeter på Hesters koloniområde i utkanten av Ulricehamn. Varför har jag en kolonilott kan man fråga sig, när jag har trädgård hemma? Det finns två anledningar. Den första anledningen är jag behöver mer plats. Jag behöver kunna ha en växtföljd, där jag till exempel inte odlar potatis på samma plätt år efter år. Jag har ambitionen att odla merparten av min årsförbrukning av grönsaker, och dessutom dela med mig lite till mina barn och föräldrar. Jag odlar bland annat sallad, sockerärtor, jordgubbar och kryddväxter hemma, nära till köket, medan potatis, rotfrukter, kål och lök som ska lagras odlas på lotten.

Den andra anledningen är att koloniområdet drivs i form av en förening, en social gemenskap som kretsar kring odlingen. Trevligt! Som den föreningsmänniska jag är så har jag naturligtvis hamnat i styrelsen, som sekreterare.

Potatisen är satt

Äppelblom

Skörd

Vi har ett internt skämt i familjen, som jag fått höra ibland när jag sliter med mina odlingar och tampas med sniglar och missväxt: ”Det finns att köpa på ICA”. Jo, med en rimlig timlön skulle det kanske vara svårt att få ihop lönsamhetskalkylen, men odling är ändå oftast ett nöje som ger resultat. I maj kommer primörerna som inte kräver något arbete och som knappast går att köpa för pengar.  ICA har visserligen sladdriga rabarber för 49 kronor kilot, men här hemma skjuter stjälkarna upp som sedlar ur en bankomat. Och sparrisen! När jag vänder ryggen till växer de två decimeter, och en enda spröd stjälk räcker till en gourmettallrik med ett kokt ägg, lite god skinka, parmesan och smält smör. Som min husgud Monty Don i Gardener’s World sa: ”Don’t cut the asparagus until the water boils”. Så färskt det kan bli!