Under min tågresa genom Norge passade jag på att stanna en dag i Trondheim. Mitt främsta mål var att se Nidarosdomen; den pampiga katedralen och det klassiska slutmålet för pilgrimsvandringar i norra Europa, men jag upptäckte en stad som erbjöd mer än så.

Nidarosdomen

Det är förvånande och fantastiskt att denna enorma katedral började byggas här i Norden redan för över 900 år sedan, och det finns en spännande historia kring den. Kung Olav Haraldsson var en tämligen råbarkad viking men också en av de kungar som kristnade Norge i början av 1000-talet. Vid sin död helgonförklarades han som Olav den helige, efter vittnesmål om ett antal underverk i anslutning till hans död och kring hans grav.  År 1070 startade så bygget av Nidarosdomen, en lämplig plats att förvara hans reliker. Katedralen färdigställdes runt år 1300, men eftersatt underhåll och återkommande häftiga bränder (den senaste 1719) har gått hårt åt byggnaden genom åren.

Kanske är den på topp just nu? Omfattande restaureringar och åsk- och brandskydd har säkrat katedralen i all sin gotiska prakt. Den är verkligen storslagen, både på utsidan och insidan. En guide berättade att Olav den heliges kvarlevor tappats bort under historiens gång; under reformationen skulle relikskrinet av silver smältas ner och Olavs kvarlevor fick en ny hemlig grav någonstans i katedralen. Ingen vet nu var.

Seden med pilgrimsvandringar var borta i århundraden, men har väckts till liv igen. Du kan vandra St. Olavsleden från Sveriges östkust: 58 mil i sin fulla längd, eller någon av de andra sträckningarna med start i Norge.

Den rikt dekorerade fronten i väst

Katedralen från öster

Bakklandet

Stadens centrum och allra äldsta del Midtbyen vid Nidelvens mynning har en väldigt blandad bebyggelse; ett och annat äldre trähus men också många nya i glas och betong. Den som vill se en näst intill orörd idyll får ta sig över Gamle Bybro till Bakklandet på östra sidan av Nidelva. Stadsdelen växte fram på 1600-talet, och den nuvarande bebyggelsen är byggd och bevarad efter en brand 1718. Fullt av mysiga små serveringar och butiker!

Kristiansten fästning skymtade uppe på höjden ovanför Bakklandet, men inplastat på grund av någon renovering, så jag struntade i att gå upp.

Blandad bebyggelse i Midtbyen

Gamle Bybro från 1861

Så mysigt litet hus – men kolla trappan! Inget för vingliga ben.

Trondheim kunstmuseum och hamnen

Trondheim kunstmuseum är delat i två; en byggnad strax intill Nidarosdomen, och en kallad Gråmølna längre norrut i staden , och samma biljett gäller till båda. Jag tyckte mycket om utställningen med Else Hagen (1914-2010), tidigare okänd konstnär för mig.

Hamnområdet Brattøra är fullt av liv och rörelse och moderna byggnader, bland annat Rockheim; Norges nationalmuseum över norsk populärmusik, som jag tyvärr inte hann besöka.

Bildhuggaren Brynjulf Bergslien har gjort statyn i förgrunden

Kvinnoporträtt av Else Hagen

Lekskulptur i hamnen

Rockheim- om norsk pop- och rockhistoria

Mat: Streif och Troll

Jag gick till Nidarosdomen vid öppning klockan 09.00, vilket var ett bra beslut eftersom det fyllde på med fler och fler turister efterhand. Sedan var det dags för brunch, och jag hade siktet inställt på Streif Bakeri & Café, strax öster om katedralen. Det visade sig att Streif var en del av Nidaros Pilegrimsgård, ett center för ankommande pilgrimsvandrare med bed & breakfast och möjlighet att få ut sitt Olavsbrev om man kvalificerat sig till det. Och vi helt vanliga turister kunde få gofika.

Kvällens middag hade jag bokat på Troll, på kajen strax bortanför centralstationen. Det var god mat och bra service, ändå kände jag ett litet uns av besvikelse. Jag hade läst beskrivningar som ”norsk gourmetmat med en exotisk tvist”, och ”norskt kök på ett rebelliskt sätt”. Det enda exotiska och rebelliska jag kunde hitta var några melontärningar i rostbiffssalladen. Men som sagt: god och vällagad mat och ett perfekt vinpaket till.

Laxmacka, dadelboll och rabarberbrus på Streif

Lyr, som tydligen heter bleka på svenska

Kajen utanför restaurang Troll

Rosenborgs dampbageri (ångbageri) : jag köpte goda russinboller till vägmat

Rumi Hostel

Jag var verkligen nöjd med mitt boende på Rumi Hostel, eller Trondheim Vandrerhjem som det fortfarande står på vissa webbsidor. Superfräscha rum, badrum och kök, gratis kaffe och te, gäster i alla åldrar och trevlig personal. Jag bodde på ett fyrabäddsrum för kvinnor och betalade drygt 500 kronor natten. Vandrarhemmet låg 1,5 kilometer öster om tågstationen, uppe på höjden. Bo billigt och äta dyrt är mitt koncept!

Matsalen

Rummet: fullt första natten, andra natten var jag ensam