Gotska Sandön är ett mycket speciellt resmål. Naturen och läget såklart, men själva organiseringen av besökarna är också speciell. På nationalparkens hemsida finns mycket information att läsa, på Sandöresors hemsida – de som har ensamrätt på persontrafik till ön – likaså. Där finns ordningsregler, saker att tänka på och även en text om den fysiska status som krävs: besökare måste vara kapabla att gå upp till en mil på mjuka sandstigar i delvis kuperad terräng för att ta sig mellan lägerplatsen och båten vid blåsigt väder. Det betonas tydligt på flera ställen att det inte finns någon mat att köpa på ön, du måste ha med allt för eget bruk plus för några dagar extra om väder och vind fördröjer hemresan. Det finns inte heller några sjukvårdsresurser på ön.

Det finns stugor och tält att hyra, men jag hade med eget tält, liggunderlag och sovsäck. Jag hade hållbar vildmarksmat för minst fyra dagar, powerbank och en liten påse för att ta med mig allt skräp hem. Det fanns tillgång till tre ”bekvämligheter” hade jag noterat: dricksvatten, kokmöjligheter och torrdass. I slutskedet av planeringen förstod jag också till min lättnad att bagaget skulle få åka traktorkärra till lägerplatsen så jag slapp att bära det själv. Kort sagt – jag var preppad för att överleva i några dagar, som en modern Robinson Crusoe på kortsemester. Vid ankomst fick vi en genomgång av regler och rutiner av nationalparksvärden Lotten, och varsitt pappersark med informationen skriftligt.

Briefing av Lotten

Bagagetransport

Varje morgon ca kl. 07.00 sätts dagens info upp på anslagstavlan

Tält inom anvisat område

Jag konstaterade snart att jag tagit i med marginal – här fanns faktiskt fler bekvämligheter än jag räknat med. Det fanns en jordkällare att förvara kylvaror i, ett riktigt fint kök med många spishällar och diskhoar, duschar, ett laddskåp till mobiler och annan utrustning och en liten frys för att kyla kylklampar. Det fanns ett skåp där överblivna och hållbara matvaror kunde lämnas till efterkommande och strandsatta i nöd. Det fanns även sopsortering, men min ambition att producera minsta möjliga mängd sopor stod sig väl ändå. Och med hållbar mat och ett abonnemang utan täckning behövde jag inte nyttja varken jordkällare, frysklampar eller laddskåp.

Servicebyggnad med bland annat kök och duschar

Köket

Sopsortering

Långbord under tak

Mysteriet med maten

Fram på eftermiddagen den andra dagen började det muttras i köket. Det hade försvunnit mat! Någon hade blivit av med några äpplen, någon saknade lite pasta och en burk Bullens pilsnerkorv och en annan en chokladkaka. Själv förvarade jag mina hållbara matvaror i en påse i tältet, och hade varken stulit eller blivit bestulen. Men lite otäckt var det; tjuven måste ju vara kvar bland oss, och vem stjäl av sina medmänniskor på en isolerad ö? Det kändes som en historia från en Agatha Christie-deckare. Kanske den som stjäl en Bullens pilsnerkorv kunde vara beredd att gå vidare och stjäla något annat, mer värdefullt? På Gotska Sandön fanns inga låsta dörrar.

Trots de mycket upprörda känslorna hade någon formulerat förvånansvärt vänliga lappar som sattes upp på anslagstavlan och i köket, ungefär ”Det har försvunnit mat [exempel på vad]. Har det möjligtvis skett något misstag? Kan du som känner dig träffad vara snäll och lämna tillbaka det som inte är uppätet?”

Under hemresan på båten fick jag höra lösningen på mysteriet. Två äldre herrar från Norge hade anlänt med båt, den ene upp emot 80 år, och de hade INTE läst på innan resan. Deras första två frågor var ”var är vår transport?” och ”Var kan vi köpa mat?” Skåpet med nödproviant hade fått tas till, och Lotten hade förklarat att de kunde ta något att äta från det. Kanske språkförbistringar hade ställt till det, men norrmännen hade kikat lite i alla skåp och även i matkällaren, och glada över utbudet hade de plockat till sig en måltid! Det gick ingen nöd på dem. Till deras försvar får sägas att de trädde fram och erkände sitt misstag, rejält skamsna.

Så mat för några extra dagar eller till hungriga norrmän är alltid bra att ha!

Min övriga rapportering från besöket: Gotska Sandöns nationalpark

Till detta är norrmännen oskyldiga, någon har helt enkelt missbedömt ransonen!

Sjöfartsverket tränade ytbärgning, känns tryggt att veta att det finns resurser om det krävs