Jag har läst om researrangörer som erbjuder konceptet Destination okänd; du bokar en resa med boende, men slumpen avgör var du hamnar. Tydligen populärt men inget för mig, planeringen är ju halva nöjet! På senare år har jag dock riggat för mina egna Destination okänd-resor med tåg. Jag passar på att köpa ett interrailkort när Interrail.eu har rea, och funderar i efterhand ut vart jag ska åka. Bästa dealen var vid Interrails 50-årsjubilum 2022, då vissa typer av interrailkort såldes till halva priset. Jag köpte ett, och efter att ha övervägt olika resmål kom jag iväg på min Balkan-resa: till Zagreb i Kroatien, Belgrad i Serbien, Bar i Montenegro, Sofia i Bulgarien och Bukarest i Rumänien.

Förra hösten var det dags igen: 25 procents nedsättning av priset på vissa interrailkort under ”Black week”. Rabatten gavs på kort med minst tio resdagar under två månader, och var tvunget att aktiveras senast första juni i år. Jag inhandlade ett men hade inte möjlighet att åka i vintras, och jag har svårt att vara hemifrån långa perioder under växtsäsongen när det ska förodlas, sås, vattnas och rensas. Det är lite knepigt ibland, att balansera mellan två stora intressen: att odla och att resa.

Lösningen blev att dela på resan i två. Den 9 maj åkte jag till Italien med huvudmålet att besöka italienska trädgårdar, och var hemma igen 17 maj med fem resdagar förbrukade. I och med startdatumet blev kortets slutdatum 8 juli, och resa nummer två fick alltså räknas bakåt från detta datum. Den 2 juli åkte jag norrut till Trondheim och Lofoten, och var hemma igen 8 juli: fyra resdagar förbrukade och en förblev outnyttjad.  Nästan hela Europa på längden, söderut och norrut!

Första resan: Rom och Florens 9 – 17 maj

Jag startade resan i Göteborg på Kristi Himmelsfärdsdagen klockan 07.40 efter en övernattning hos dottern, och avresan mot Köpenhamn bjöd på resans största dramatik. Det var nämligen Eurovisionsschlagerfinal på gång i Malmö, och SJ hade gravt underskattat antalet resenärer. Vi stod som packade sillar i tåget, och vid stoppen söderut tittade folk klentroget in i de överfyllda vagnarna. Ja, det gick ju fler tåg, och för vår del kopplades ytterligare ett tågsätt på i Halmstad och jag fick äntligen sitta.

Resten av dagen flöt på fint: lunchpaus i Köpenhamn och vidare färd mot Hamburg där jag åt kvällsmat. Avresa 22.28 mot München med plats i sittvagn. Att kunna sitta och sova är en av mina mest användbara talanger!

På morgonen var det byte i München med tid för att köpa en mugg kaffe och två pretzel, sedan vidare mot Bologna där en försening gjorde att jag bara hade sju minuter till tågbyte. Det var svettigt; Bologna är en komplicerad station med hissar, trappor och spår i olika våningar. Jag hann och var framme i Rom enligt plan cirka 17.00, checkade in på mitt hostel och åt sen en efterlängtad trerättersmåltid. Sammanlagd restid cirka 33 timmar.

Bologna: jag hittade rätt tåg en våning ner

Tre dagar med utgångspunkt Rom. En av dagarna tog jag lokaltåget till Latina (4 €) och taxi till Giardino di Ninfa, en annan dag lokaltåget till Tivoli (3 €) för att besöka Villa d’Este

Väntan på tåget i Latina

Roma Tiburtina: ultramodern station

Sedan vände jag norrut igen, till Florens: jag valde regionaltåg före snabbtåg, för själva färden är också resans mål. I Florens besökte jag Uffizierna, Palazzo Pitti och Giardino di Boboli

Hemresan startade mot Milano där jag gjorde ett tvåtimmarsstopp, sedan mot Verona där mitt tänkta tåg mot München var inställt. Jag fick ta lunch i Verona och en senare avgång, vilket resulterade i en oroande kort bytestid i München. Deutsche Bahn inledde en intensiv mailbombning med motstridiga budskap vid avresan: Delay 30 min, In time, Delay 35 min, Delay 30 min. Slutresultatet blev ändå att jag hann bytet i München och anlände i Hamburg i tid för en frukost, sedan vidare till Köpenhamn, Varberg, Borås och hem. Sammanlagd restid cirka 34 timmar.

Pampiga centralstationen i Milano

Andra resan: Trondheim och Lofoten 2-8 juli

Efter midsommarfirande, trädgårdsfix och några kortare utflykter i Sverige var det dags för resa nummer två, och även denna gång utgick jag från Göteborg. Av interrailkortets resdagar får för närvarande fyra dagar användas för ut- och inresa, mest för att norrlänningar ska ha möjlighet att hinna genom Sverige. Det är inte tänkt att man ska resa ut ur och in i Sverige vid två helt olika tillfällen, så jag använde mig av Flixbus för resorna tur och retur Göteborg- Oslo.

Resan på Dovrebanan från Oslo till Trondheim tog knappt sju timmar och jag blev helt bedårad av vyerna i Gudbrandsdalen och uppe på fjället, med stopp vid vackra små stationsbyggnader. Dessutom fann jag och den norska kvinnan på sätet bredvid varandra som trädgårdsfantaster, och utbytte erfarenheter och visade varandra foton från våra trädgårdar!

Den vackra stationen i Kongsvoll (886 möh) genom regnprickigt tågfönster

Jag stannade och turistade i Trondheim en dag, innan min resa gick vidare på Nordlandsbanan till Bodö, en resa på tio timmar. Även här var det hisnande vyer utanför tågfönstret, och en restaurangvagn som erbjöd bland annat våfflor med geitost och korv i lomper.

Stationshuset i Ronglan

Efter en övernattning i Bodö gick jag upp mycket tidigt och tog färjan över till Moskenes och Lofoten – gratis minsann för fotgängare, och traskade sedan till Sörvågen där jag skulle bo. Jag hade en heldag och två halvdagar i Lofoten, omväxlande regn och sol men helt fantastiskt! Dagen för hemresan tog jag bussen till Reine och tillbringade förmiddagen där, sedan färja tillbaka till Bodö och nattåget till Trondheim.

På morgonen en välbehövlig timslång paus på stationen i Trondheim för att sträcka på benen, innan färden gick vidare till Oslo. Jag hade bokat bussen tillbaka till Göteborg med god marginal, men eftersom de norska tågen var allt igenom punktliga bokade jag om till en tidigare buss och var hemma lite tidigare än beräknat.

Sammanfattning

Vilka fantastiska möjligheter det finns att lägga upp en tågresa efter egna önskemål, till de resmål man väljer! Jag har alltid älskat att åka tåg, men det fanns en tid då jag skojade om det faktum att priset var minst det dubbla och tidsåtgången gånger tre jämfört med flyget. Det gäller inte längre. Jag tog mig alltså till både Rom, Florens, Trondheim och Moskenes i Lofoten på ett interrailkort för 285 euro. Till det kom platsbokningar, en del frivilliga och en del obligatoriska (ca 800 kr), samt Flixbus-biljetter Göteborg – Oslo tur och retur (ca 400 kr): sammanlagt cirka 4400 kronor. Fortfarande prisvärt! Det tar visserligen längre tid att resa med tåg, men resan är en minnesvärd upplevelse i sig.

Nästa rea har redan varit, och i min mailkorg ligger ett interrailkort att aktivera senast 18 juni 2025. Vart resan ska gå – ja, det får vi se!

Min resrutt i Railplanner