En av alla saker jag INTE visste om Moldavien innan jag läste på och gjorde ett besök är att landet är en stor vinproducent. Ja, uppgifter gör gällande att de är världens största vinproducent räknat per capita och andel av landets jordbruksareal! Drygt 100 000 hektar vinodlingar gör vinproduktionen till en viktig del av landets ekonomi. Ändå väldigt okänt i Sverige, eller hur? En snabb koll på Systembolagets hemsida visar på 19 träffar. Georgien som fortfarande är tämligen okänt har 119 träffar.
Besök på Mileştii Mici
Ett besök på en vingård var givet! Det finns många alternativ, men några sticker ut vad gäller storlek och vad jag uppfattade som tillgänglighet för turister. Efter lite egen research och tips från en arbetskamrat med rötter i Moldavien föll mitt val på Mileştii Mici, med bokningsbar hemsida och närhet till Chişinău. Kvinnan i receptionen på Hotel Chişinău fixade skjuts åt mig med en trevlig och snacksalig gubbe som bara pratade rumänska, och i slutet av den dryga milen långa resan passerade vi höglänta områden med vinstockar i långa rader.
Jag var där minst en halvtimme innan starttid, och efter att ha försäkrat mig om samlingspunkt för visningen gjorde jag ett stopp i deras vinbar. Dagens frukost hade varit ganska påver, så jag beställde en frasig kålpirog med ett glas av husets rosévin till. Allt var utsökt och priset som hittat: pirogen 20 kronor, vinet 25 kronor.
Vid starttiden samlades vi vid ett litet giftgrönt tåg som tog oss in i vingårdens lagringsutrymmen: fem och en halv mil tunnel i ett tjugo mil långt tunnelsystem in i berget, ursprungligen uthugget för produktion av kalksten. En grupp på cirka tio personer huserade i tågets främre del, medan jag och ett italienskt par hölls i sista vagnen tillsammans med en engelskspråkig guide.
Vår guide berättar om hanteringen av mousserande vin
Vingården grundades 1969, och guiden berättade att av den stora produktionen går 65 procent till Kina. Att de upparbetade handelsförbindelserna går åt öst snarare än väst är väl en förklaring till att de är relativt okända i resten av Europa. I en del av tunnlarna fanns gallergrindar framför flaskorna. Dessa är hyrda ”vinkällare” för privatpersoner. Vid varje fack satt en namnskylt, de flesta med kinesiska namn men även presidenten i afrikanska Benin har en samling vinflaskor här.
I tunnelsystemets kärna sitter Mileştii Micis stolthet: ett certifikat från Guinness World Record som förklarar att detta är Världens största vinsamling, med sina 1,5 miljoner flaskor! Alla från egen produktion och den nu äldsta från 1973. Alla år framåt är representerade, men det finns extra många flaskor från åren 1986 och 1987. Guiden gav förklaringen: Under åren 1985 till 1987 drev president Gorbatjov en kampanj för att minska alkoholmissbruk och skadorna som följde på detta i Sovjetunionen. Under denna period infördes både handels- och produktionsrestriktioner. Ja, det känns som att kampanjen var vällovlig, men man kan läsa sig till att den resulterade i ökad svarta börs-handel, hembränning, alkoholförgiftningar och ställde hela statsbudgeten på ända, och den avslutades därför efter tre år.
Världsrekord!
De sista dammiga flaskorna från 1973
De här ska korkas upp för att fira den dag Moldavien kommer med i EU
Mileştii Mici producerar både röda och vita viner, mousserande och rosé. Vår tågtur i tunneln avslutas med att vi slussas ut genom den lilla vinbutiken (surprise!). Det går också att beställa till avsmakning med dryck och tilltugg i slutet av turen. I priset för den guidade turen på en timme (ca 210 kr) ingick en gåva: en flaska mousserande vin, och utöver det köpte jag en flaska rött – ännu ej avsmakad.
Kartan över tunnelsystemet syns på en del vinetiketter
Butiken
Jag vill verkligen slå ett slag för moldaviska viner! Allt jag drack på plats var verkligen bra, men för att få ett mer professionellt utlåtande kan du läsa på hemsidan Wine of Moldova som berättar att under 2020 vann moldaviska viner 956 medaljer i 32 internationella tävlingar. Min favorit blev ett vitt vin från en annan vingård: Purcari 1827: en Pinot Grigio. Förlåt Georgien som brukar kalla sig vinets vagga; jag har druckit både på plats och hemma i Sverige och anser att georgiska viner är svåra – de smakar helt enkelt ovant. Moldaviska viner däremot är goda och lättdruckna.
Länkar:
Lämna en kommentar