Min världsarvsrunda i Falun avslutas med lunch, och sedan är planen att hinna med en nationalpark också innan dagen är slut. Mellan Falun och Färnebofjärden är närmaste väg cirka nio mil, men det är inte så lätt att vara sin egen kartläsare under färd samtidigt som man siktar på att köra lite mindre vägar. Det blir några mil extra när jag kör fel, och jag hinner se mycket av den vackra landsbygden. Jag kommer i alla fall närmare och närmare, och till slut är jag framme vid Gysinge Bruk i Gästrikland.

Färnebofjärdens nationalpark

Den här nationalparken är en av de nyare, inrättad 1998. Ytan är 10 471 hektar varav fyrtio procent vatten. Den innefattar en del av Nedre Dalälven, huvudentrén ligger i Gästrikland men nationalparken sträcker sig in i Uppland. Vid Gysinge Bruk finns ett Naturum med utställningar och information om området. Jag tar en snabb titt, men för att få tid med en promenad åker jag snart vidare några kilometer till huvudentrén. Färnebofjärdens nationalpark påminner om Åsnens i sitt upplägg; det är vattnet som är i fokus och det finns inget stort utbud av uppmärkta vandringsleder. Bändanslingan på 3,5 kilometer låter ändå som ett bra val; det är kvavt och mullrar svagt av åska så bäst att passa på.

En fjärd- vad är det egentligen? Enligt Wikipedia: En större, öppen del av en skärgård eller havsvik, begränsad av större och mindre öar och holmar och eventuellt fastland, kan även vara långsträckta sjöar eller vidgade älvlopp. Aha, som en fjord alltså! De är som sillen och strömmingen; Fjärd vid Östersjön och Fjord på västkusten och i Norge. Båda orden kommer av farled.

Vandringen går utmed strömmen, och säga vad man vill om ett annalkande åskväder: det ger otroligt fina färger i naturen. Ju närmare åskan kommer, desto mer mättade blir färgerna.  Jag tar mig ändå tid att läsa informationsskyltarna och lär mig nya begrepp: Limes Norrlandicus (området är en del av den biologiska norrlandsgränsen), älvängar och svämskog,  de två sistnämnda orsaken till att myggor brukar vara ett svårt problem i området. Jag har tur vid mitt besök, myggproblemet är försumbart.

Andra intressanta iakttagelser i naturen är bäverns framfart, den lysande gula svärdsliljan (som inte är en lilja utan en iris) samt en växt jag inte känner igen utan identifierar först hemma med hjälp av flora och Google: ängsruta. Mullret ökar i styrka, regndroppar faller och den sista kilometern pinnar jag på i snabbare takt och når bilen lagom till störtskurarna kommer.

Work in progress

Svärdslilja – Iris pseudacorus

Ängsruta – Thalictrum flavum

Horndals bad och camping

Jag vänder tillbaka tre mil till Horndal, samma väg som jag kom och utgångspunkt för min fortsatta färd under morgondagen. Strax öster om samhället vid sjön Rossen ligger Horndals Bad och Camping. En fullpoängare: en liten camping med sjöutsikt, fint och rent servicehus, en reception med lite försäljning, gratis kaffe och en trevlig och serviceinriktad campingvärd. Här finns mest husvagnar och husbilar, men jag hittar en strategisk plats i utkanten, mellan receptionen och badplatsen. Pris 180 kronor för tält. Regnet har dragit förbi, jag sover gott och torrt och börjar nästa dag med ett morgondopp!

Vy från badplatsen mot campingen