Andra morgonen på plats i Namibia är det dags för avresa på den sexdagars rundtur jag bokat. Jag känner lite oro; turen bokades i ett sent skede efter att vi förkastat alternativet egen bil, ur ett överväldigande utbud av olika alternativ. Antalet dagar och destinationer fanns med i beskrivningen, men vilken standard skulle det vara på fordon och boenden, och hur stor grupp skulle vi ingå i? Och det lilla, lilla gnaget: en stor summa var inbetalad i förväg. Skulle det överhuvudtaget dyka upp någon chaufför?

Ingen anledning till oro! Vår guide Gad dyker upp på avtalad tid i en stor blänkande Toyota med fyrhjulsdrift, och hälsar oss med ett brett leende och en kram. Det visar sig att det bara är vi två som ska med; under våra sex dagar kommer vi att ha honom som egen guide och privatchaufför. Gad drar igång lektionen så fort vi är iväg: han berättar att vi reser i världens näst glesast befolkade land (efter Mongoliet), på raka breda vägar som delvis finansierats av Kina.

Under den 40 mil långa resan till Etosha gör vi ett stopp på en liten hantverksmarknad med fina saker till högst rimliga priser, men med en sorglig bismak av deras angelägenhet att få sålt något; här är kunderna få och behoven stora. Vi köper några mindre saker som får plats i bagaget. I staden Otjiwarongo stannar vi för lunch på ett rent och snyggt snabbmatshak, och någon mil från vårt mål Etosha kliver vi ur bilen för en bensträckare, och får en föreläsning om termiternas liv och leverne vid en av de otaliga termitstackarna.

Varning för vårtsvin

På hantverksmarknaden

Termitstack

Etosha nationalpark

Efter att ha checkat in på vårt boende en knapp mil utanför parken åker vi in genom portarna för en första safaritur. Parken skapades som ett game reserve 1907, under tiden i Tyska Sydvästafrika. Det känns som en lågoddsare att anta att det betydde något annat än dagens begrepp nationalpark; mer ett ställe där kolonisatörernas tillgång till villebråd skulle säkras. Nationalparken är enormt stor: drygt 20 000 kvadratkilometer, vilket innebär att den är mer än tio gånger större än Sveriges största nationalpark Padjelanta. Eftermiddagens runda är några timmar lång, och vi ser giraff, zebra, schakal, hjortdjuren oryx, kudu och flockar av den mest utbredda: springbock. En marklevande fågel: vitvingad trapp avger höga skrik som skär i örat, och jordekorrar avbryter sina idoga grävprojekt för att kika på oss.

Giraffen – coolast på savannen!

Bergszebra

Oryx – Namibias nationaldjur

Springbock

Andra dagen ger vi oss av in i parken tidigt, innan frukost men utrustade med varsin matlåda. Gad kör oss kors och tvärs längs de knaggliga vägarna, och levererar alla lokala chaufförers favoritskämt: ”Time for African massage!”. Vi ser ungefär samma uppsättning djur som under gårdagen, med tillägget blackfaced impala och gnu. Plötsligt ser vi ett slankt stort kattdjur på vägen framför bilen: en gepard! Inom kort viker den av in i buskagen. Efter ytterligare en stund ser vi en liten samling av bilar och jeepar vid en vändplats, för där ligger ett lejonpar och vilar middag. Det är strängt förbjudet att lämna vägarna (och naturligtvis att lämna bilen), så man får vara tacksam att lejonen känner sitt ansvar och tar siesta strax intill vägen!

Gepard på väg

Gepard offroad

Lejon-siesta

Vi rör oss i nederkanten av Etosha Pan som är cirka 4800 kvadratkilometer stor och tar upp nästan tjugofem procent av parkens yta. Jag känner mig förvirrad, på kartor som Google maps är den blå och framstår som en sjö, men i verkligheten är den alltså en torrsjö vars yta är täckt av en kaka av salt.

Sammantaget ger Etosha nationalpark ett kargt och ödsligt intryck. Förutom de enorma vidderna så är vi i början av regnperioden, och grönskan har inte kommit igång. Det är fantastiskt att få se de djur vi ser, men ganska långa sträckor åker vi utan att se något alls. Elefanterna till exempel lyser med sin frånvaro. Var gömmer sig en elefant? Jag har sett bilder tagna av andra resenärer som besökt parken andra tider på året, och till skillnad från mig haft kameraobjektiv – betydligt bättre utfall.

Etosha Saltpanna

Hallå elefant, var är du?

Anderson Gate

Vår väg in i nationalparken går genom Anderson Gate. Jag blir nyfiken: det låter svenskt; vem är denne Andersson som fått ge namn till en plats i norra Namibia?  Genom senare efterforskningar har jag fått stifta bekantskap med en spännande och för mig tidigare okänd svensk upptäcktsresande: Charles Andersson, född i Värmland 1827 och död i Owamboland (i nuvarande Namibia) 1867, 39 år gammal. Det var långt ifrån någon dans på rosor att ”upptäcka” världen. Två intressanta texter om Charles Andersson för den som vill veta mer: Mikael Strandberg: Explorer Charles John Andersson och Lasse Berg: Upptäcktsresanden som kom försent

Gondwana Etosha Safari Camp

Vårt boende för två nätter ingår i Gondwana-kedjan, som har anläggningar och boenden med hållbarhetsfokus över hela Namibia. Vi får nyckel till stuga nummer 4, en kort bit upp i backen, och blir verkligen positivt överraskade. Ett stort fint rum med den maffigaste våningssäng jag skådat – dottern funderar på att ta övre våning men beslutar sedan att nedre sängen har gott om plats till oss båda. Till detta ett rymligt badrum med fräckaste elefantduschen.

Vår stuga

Elefantduschen

På kvällen serveras en buffé med smårätter, soppa, sallad, olika sorters kött, fisk och varma tillbehör samt glass och kaka med vaniljsås. Väldigt gott och något för alla, vare sig man vill äta bekant mat eller testa något nytt. En stund in på middagen drar underhållningen igång: ett litet band som spelar, sjunger och dansar med imponerande entusiasm, då de tydligen uppträder VARJE kväll i veckan. Kanske alternerar deltagarna lite, första kvällen deltar en ung grabb som omväxlande spelar på trumma och gitarr, andra kvällen rycker hela serveringspersonalen in i ett litet dans- och musiktåg för att fira ett ungt par som gissningsvis är nyförlovade: sången som sjungs är ”Stand by me”!

Dagens meny med bland annat kudu-kött

Förrätter, kex och ost

Orkestern i farten

Jag ger full poäng till detta boende: bra stuga, mat och service! På anläggningen finns också pool och souvenirbutik. När jag kollar priser på Booking kostar en natt för två i stuga motsvarande 2375 kronor. Nu ingick allt utom dryck i resans pris för oss. På två kvällar och en dag lyckades vi tillsammans få i oss fyra drinkar, en eftermiddagskaffe, två öl och tre cider, och det kostade allt som allt 270 kronor.