Traditionell brittisk mat är ett långfinger i luften åt allt vad dieter heter, eller möjligtvis som en inverterad LCHF: HCHF/High Carb High Fat. Lägg till detta britters kärlek till öl; ”det flytande brödet”, och kosthållningen hamnar ganska långt ner på en hälsoindexskala. Men hur gott är det?
Frukost
Frukosten på mitt hotell i Maidstone hade den bästa renommé, men jag var inte imponerad. Ett buffébord med juice, burkananas, blötlagda katrinplommon, kola-yoghurt och Choco pops var starten. Sedan serverades kaffe eller thé och valfria ”varmrätter”. De första två dagarna nöjde jag mig med toast och scrambled egg; två gigantiska rostade vita formbröd överösta med äggröra. Den sista morgonen valde jag komplett engelsk frukost exklusive vita bönor i tomatsås; stekt kassler, stekt ägg, ”Hash brown” (som låter roligare än vad det är: potatiskaka), smaklös korv och stekt tomat.
Det var mycket energieffektivt; jag blev proppmätt och stod mig på frukosten 8-10 timmar, med bara en lätt fika vid lunchtid. Men någon kulinarisk höjdare var det inte, och knappast så hälsosamt heller.
Middag
Jag brukar kasta mig över menyerna med stor entusiasm när jag är på resa, med avsikt att testa det inhemska och genuina. I Storbritannien finns det bara EN rätt som fått mitt gillande: Fish and Chips. En så perfekt krispig panerad torsk står inte att finna någon annanstans. Tillsammans med flottig pommes frites och en färgklick i form av mosade gröna ärter så blir det en fullpoängare som etniskt alternativ.
Det här är ju landet där pommes frites heter chips, medan chips heter crisp. Engelsmännen älskar sina crisp som en extra fettkälla mellan målen, och de finns i allsköns smaker. Jag var bara tvungen att smaka crisp med smak av ”beef and ale” (biff och öl), och de var klart godkända i kombination med en riktig öl.
Min slutsats är ändå att för att äta gott i Storbritannien gör man bäst i att uppsöka en restaurang med mat från andra delar av världen. Tiden som imperium har satt sina spår, och det finns mycket att välja på: indiskt, mexikanskt, nepalesiskt, italienskt… oftast av riktigt bra kvalitet!
Crumpets
En engelsk frukosträtt har fått följa med mig hem från tidigare besök: Crumpets. Färdigköpta crumpets kan värmas i brödrosten, men jag gör egna; en fluffig blandning mellan bröd och pannkaka, som man sedan brer smör, marmelad eller nutella på. Farligt gott, men inte farligare än att man kan unna sig det en gång om året! Ungefär så ofta brukar andan falla på, för det krävs en del planering och morgonpigghet. Smeten ska nämligen jäsa i en halvtimme, men under den tiden kan man ju själv eftersteka i sängvärmen.
Här kommer receptet
Ingredienser:
1,25 dl varmt vatten (40-45 grader)
2 tsk socker eller honung
1 msk torrjäst
6,2 dl vetemjöl
1 tsk salt
1/2 tsk bakpulver
3,75 dl mjölk
Blanda socker eller honung i det varma vattnet. Strö över torrjäst och låt stå till det bubblar, ca 5 min. Rör i övriga ingredienser. Täck över och jäs en halvtimme på varm plats.
Smörj en stekpanna, lägg i crumpetformar eller kakmått. Häll i ca 3 msk smet och grädda på medelvärme tills de stelnat, 8-10 min. Ta bort ringen, vänd och grädda andra sidan i en minut. (har man inga lämpliga formar har jag sett ett tips om att använda en konservburk, med både lock och botten borttagna).
Detta ger ca 16 crumpets, och det fungerar bra att halvera satsen.
Lämna en kommentar