Bussbolaget Flixbus har fyllt sju år i dagarna. Företaget bildades i Tyskland i februari 2013, och under 2017 dök de giftgröna bussarna upp på de svenska vägarna för första gången. Den senaste tiden har de pepprat mig med uppmuntrande mail:  ”Vi tycker helt enkelt att du är en fantastisk kund och vill därför belöna dig!” Jo, jag fick faktiskt en rabattkod som löstes in på sträckan Jönköping-Göteborg, på väg till filmfestivalen.

”Vi tänkte att det skulle vara kul att visa våra resor tillsammans hittills: 19 resor, 5 länder och 10 städer.” Så pass!? Jag var tvungen att räkna efter. Länder som jag har åkt inom, till eller har passerat: Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och Polen. De 10 städerna var lite lurigare men till slut räknade jag ihop dem också. Städerna som jag rest från, till eller mellanlandat i: Ulricehamn, Borås, Göteborg, Jönköping, Stockholm, Oslo, Köpenhamn, Århus, Berlin och Warszawa.

Berlin ZOB

Min och Flixbus relation startade kyligt, och är fortfarande långt ifrån passionerad. När Flixbus expanderade i Sverige köpte de upp Swebus Express som jag brukat åka med tidigare. Först fungerade allt som vanligt men så – när jag skulle boka en resa till Stockholm – blev restiden orimligt lång. Vad hade hänt? Jo, de hade dragit in stoppet vid motet i Ulricehamn på vägen österut. Jag skulle åka tre mil västerut mot Borås först: en halvtimmes resa, vänta där i en timme och sedan ta en annan buss tillbaka förbi Ulricehamn mot Stockholm. Sex mils resa och två timmars restid innan jag överhuvudtaget var på väg!

Trots min irritation och mina tankar på bojkott så är jag i grunden en pragmatiker. Min lilla stad Ulricehamn som en gång i tiden hade tågförbindelser i alla väderstreck är nu helt utan järnvägsspår, och bussen är det enda alternativet – första sträckan åtminstone. Jag är en fortsatt trogen kund, och under 2019 gjorde jag även två längre resor; till Warszawa i Polen och Århus i Danmark. Bolaget täcker större delen av Europa med sina bussturer, och expanderar för varje år.

Berlin ZOB tidig morgon

Hur står sig Flixbus jämfört med andra alternativ?

I bekvämlighet är tåget överlägset, anser jag. Rymligt, gåvänligt, med plats att duka upp sin matsäck. Flixbus och flyget handlar mer om att gå ner i viloläge på den minimala yta man har tilldelats. Jag är bra på det; filosofera, sova sittandes och klara mig utan toalettbesök i många timmar. En användbar resetalang helt enkelt! (Jo, det finns toalett på både buss och flyg, men jag undviker dem helst…)

Både SJ och Flixbus tillämpar flytande prissättning; ju tidigare man bokar, desto billigare. Om jag utgår från samma förutsättningar, en långhelg i mars, så kan jag sy ihop en resa till Århus och tillbaka med lokalbuss till Jönköping och vidare med tåg för 1250 kronor, sammanlagd tid cirka 18 timmar. Med lokalbuss till Göteborg och sedan Flixbus kostar samma resa cirka 900 kronor och tar 26 timmar. Är en vinst på 350 kronor värt 8 timmar? Knappast. Det som vägde över till bussens fördel när jag åkte var att jag kunde vara tidseffektiv och åka buss nattetid, äta frukost i Köpenhamn och vara i Århus till lunchtid.

Warszawa då? Jag åkte buss från Jönköping klockan 18.00 efter jobbet, sov på bussen, hade en timmes toa- och frukoststopp i Berlin, och var framme i Warszawa ungefär ett dygn efter starten. Hemvägen över Göteborg tog lika lång tid, och resan kostade lite över en tusenlapp tur och retur. Billigaste flygresan med Ryanair från Landvetter just nu tar 1,5 timme och kostar 287 kronor tur och retur. Även om jag lägger på både tid och pengar för transfer så tar flyget högst 9 timmar totalt, istället för 48, och är dessutom billigare. Det där visar på att det är något sjukt med systemet. Här väljer jag för miljön, om det går att ta buss eller tåg till en destination så är det ett starkt alternativ för mig.

Vi ses igen, Flixbus!

På väg mot Oslo

Min dotter gjorde en hel bussluff i Europa med Flixbus: Bussluffa – två veckor i Europa