”Ett världsarv är en miljö som anses vara helt unik i världen och därmed ha betydelse för hela mänskligheten”. Så beskrivs Unescos definition i korta drag, och jag har svårt att tänka mig något mer värdigt världsarv än hälsingegårdarna. Ändå är de sist in av Sveriges femton världsarv, upptagna på listan 2012. Kanske för svårigheten att definiera vilka som skulle ingå? Det ska enligt uppgift finnas uppemot tusen hälsingegårdar, och sju av dem har kvalificerat sig och valts ut för att representera världsarvet.
Jag hann besöka fyra av sju världsarvsgårdar, av de tusen hälsingegårdarna, och jag blev hänförd! Det här är gårdar som gått i arv i generationer, vars dåtida ägare hade byggt upp ett välstånd som självägande bönder och ville visa upp det: ju mer desto bättre. Stora hus byggda på 1800-talet, med festsalar som bara användes vid speciella tillfällen, utsökta dekorationer, skönhet och stor variation i en vacker bygd. Att de blivit bevarade ända till våra dagar är fantastiskt!
Bortom Åa
Bortom Åa ligger inte bara bortom ån i Fågelsjö, utan även en bra bit bortom de andra hälsingegårdarna; i Orsa Finnmark inom Dalarnas landskapsgräns med skyltning från E45 mellan Sveg och Orsa. Här finns en liten butik, café och servering och det hålls visningar fyra gånger om dagen från maj till september.
Gården har anor från 1600-talet då skogsfinnar flyttade till trakten för att driva svedjebruk, men den gamla mangårdsbyggnaden fick sin utformning under 1800-talet. De sista ägarna Kristina och Mårten byggde ett nytt bostadshus efter amerikansk förebild år 1910, och efter det har gammelgården fått stå orörd med alla inventarier kvar. Paret var barnlösa, och gården testamenterades till Ljusdals kommun som kulturminne. Gårdens välstånd byggdes bland annat på bösstillverkning, och smedjan där de mynningsladdade bössorna tillverkades finns också kvar.
Gästgivars
Gästgivars i Vallsta söder om Järvsö har som namnet berättar fungerat som gästgiveri under 1600-och 1700-talet. Gården är privatägd och bostadshuset är inte öppet för visning. Guidningen sker istället i festbyggnaden från 1838 som ligger i vinkel mot bostadshuset vid den kringbyggda gårdsplanen, och den är verkligen praktfull. Här har målaren Jonas Wallström (1798-1862) stått för dekorationerna, främst de fantastiska schablonmålerierna där jag känner igen mönstret ”Gästgivars” som tagits upp av Duro i tapetproduktion. Själva sinnebilden av allmoge, fast egentligen från en mycket välbeställd bondemiljö.
På gården finns också en liten butik i ladan, med en hel del byggnadsantikvariska färger och produkter, och en fin restaurang på loftet med goda lunchrätter – som hittat!
Jon-Lars
Vidare till Jon-Lars i Långhed, en annan privatägd gård som bara visas under vissa delar på året. Jag har letat fram en visning på nätet: klockan 14.00, och vi är fyra förväntansfulla turister som möter upp vid grinden. Gårdens nuvarande ägare Håkan Johansson är siste ägaren i en rad av många generationer, tillbaka till Jon Larsson på 1600-talet. Fortfarande finns en saltbod på gården som daterats till 1600-tal.
Det gamla bostadshuset på gården brann ner 1851, och de två bröderna Olof och Anders kom på en genialisk idé: ”Vi bygger ett nytt hus tillsammans, åt våra två familjer”. På så sätt blev det störst av alla på Hälsinglands gårdar. Huset fick två ingångar och två identiska spegelvända delar, med en gemensam herrstuga i mitten. Genom åren har den norra delen moderniserats till nutida standard, medan den södra delen bevarats i gammal stil. Håkan berättar att eternitplattor till fasaden var beställda på 60-talet och låg ända framme på gårdsplanen, men av någon anledning blev de aldrig uppsatta. Tack och lov! Ödet har tydligen drabbat ett annat gammalt hus i byn.
Pallars
Visningstiden 14.00 på Jon-Lars är satt för att hinna till nästa i granngården Pallars klockan 15.00. Här möter Hillevi upp, som sköter guidningarna åt gårdens ägare. Likt Gästgivars visas här endast flygelbyggnaderna; med gårdens stora bakstuga, undantagsstugan åt den forna ägarinnans svärföräldrar och en rikt dekorerad sängstuga för övernattande gäster med exotiska väggmålningar föreställande bland annat Stockholm, Gävle, Västerås och Lappland.
Namnet Pallars kommer från Per-Lars, som med tiden dragits ihop till ett Pa-Lars. Hillevi ifrågasätter var det extra L:et kommer från…
Att besöka hälsingegårdar
Det var inte helt lätt att navigera bland informationen om hälsingegårdarna, när man planerar, eftersom de har så olika förutsättningar. Några är inriktade mot turism, med bra skyltning och publika matställen, andra är privata hem och visas bara vid speciella tillfällen. Regionen och kommunerna marknadsför gårdarna på sina hemsidor, vissa av gårdarna har egna hemsidor, andra har facebooksidor. En bra samlingssida med både världsarv och andra hälsingegårdar, uppgifter om öppettider eller länkar till hemsidor är Upplev Hälsingland
De guidade turerna kostade 170 kr – Bortom Åa, 175 kr – Gästgivars och 230 kr styck – Jon-Lars och Pallars.
Gårdarna jag inte hann besöka heter Bommars, Kristofers och Erik-Anders.
Lämna en kommentar