Victoria Falls är staden som ligger närmast fallen med samma namn, på Zimbabwesidan. En bit norr om fallen, i Zambia på andra sidan gränsen ligger Livingstone, men en omständlig gränskontroll och visakostnader gjorde att vi valde bort ett besök där. Men Victoria Falls – hela sex övernattningar och vi hann med en del!

Staden är uppbyggd kring sin största inkomstkälla: turismen. Det finns gott om boenden och restauranger av god klass, och arrangörer som erbjuder aktiviteter som safariturer, bungyjump eller helikopterfärder. En koll på nätet säger att här finns hela 35 000 invånare, men i stort sett inga hus är högre än två våningar och allt är inbäddat i grönska.

Dansshow utanför Victoria Falls nationalpark. Till höger en familj som hängde på och dansade. Det gjorde vi också!

Cool kids in town

Bygge pågår – personaltätt gäller även här.

Här finns en tågstation, men tyvärr ingen fungerande persontrafik vad vi förstod. Ibland dyker lyxtåget Rovos Rail upp, med tredagarsturer från Pretoria i Sydafrika, för 25-50 000 kronor per person i tvåbäddskupé all inclusive. Det lilla turisttåget Bamba Tram går över bron till Zambia och tillbaka för cirka 600 kronor.

Det häftigaste av allt med Victoria Falls var nog djurens närvaro. Det stod ett vårtsvin utanför butiken i centrum, det satt en markatta med unge i ett träd utanför Victoria Falls Hotel, men framförallt fanns gäng med babianer som drog gatorna fram. Hemma har jag läst att babianerna i Victoria Falls till och med fått en egen dokumentärfilm: trailer Gangs of Baboon Falls

Shoestring Backpackers

En förhandskoll med Google maps visade att prisläget på de flesta boenden i Victoria Falls låg högt, från runt 1500 kronor natten för två till upp emot 7000 kronor för riktig lyx. Mina ögon fastnade på Shoestring Backpacker; billigt, centralt och nära fallen. Bilderna såg fina ut, betyget på Booking var högt, och priset för att bo i deras permanenta tält var 400 kronor per natt. Ni är säkert många som tänker Tält, nej, nej… men jag tänkte Tält, ja, ja! Och jag visste att min dotter inte backade för några tältnätter heller.

Jag älskade det! Nu hade vi bott ganska lyxigt i Namibia, så en viss omställning blev det: allt som allt förfogade vi över två sängar och en pall, med toalett och dusch i en gemensam byggnad mitt emot. Men sängarna var bekväma, temperaturen behaglig och det kom en städerska och svabbade tältgolvet varannan dag.. Tälten stod på rad på en betongplatta med ett plåttak över och var ovädersäkrade, vilket var bra eftersom regnperioden startat och vi upplevde några rejäla skyfall.

Shoestring Backpacker hade också ”riktiga” rum att erbjuda, en pool och en lummig trädgård, en TV-tittarsoffa, en restaurang med enklare rätter och en bar. Varje morgon beställde vi frukost: kaffe eller thé, och pannkakor, toast med ägg eller yoghurt med müsli.

Det gamla baobabträdet

Att uppleva en hel skog av baobabträd står fortfarande på min drömlista, men när jag upptäckte att ett baobabträd var markerat som sevärdhet någon kilometer utanför byn så var vi såklart tvungna att gå dit och ta en titt. Imponerande!

Cirka 1200 år gammalt, 22 meters omkrets kring stammen och 24 meter högt.

”Varning för krokodiler”: en sådan skylt ger promenaden en extra puls!

Restauranger

Min förhandsresearch och taxichaufförens rekommendationer sammanföll nästan exakt, så dessa tre restauranger är väl att betrakta som säkra turistens val, med mycket bra service och god mat. Och så en sväng till Victoria Falls Hotel, för att uppleva historiens vingslag!

The Three Monkeys Restaurant & Bar

Här åt vi två gånger, utmed huvudgatan i staden; gott och trevligt! Första gången åt jag krokodilspett och pizza, andra gången wraps, och affogato till dessert.

Förrätt: vi delade några krokodilspett med dippsås, inte dumt alls

Pizza och Fish and chips var huvudrätten

Baines Restaurant

Baines låg på vägen från baobabträdet, precis vid Zambezifloden men med krokodilsäkrat staket mot vattnet. Fallet hördes som ett dovt brus en bit därifrån. Väldigt bra service, snygga uppläggningar och god mat.

Restaurangen under tak, fast vi valde att sitta ute

Den här gången åt jag fish and chips, och Linnéa grönsaksfylld gratinerad pumpa

The Lookout Café

En kort promenad från entrén till Victoriafallens nationalpark, med ett fantastiskt läge, spännande meny och toppservice.

Stekt bläckfisk med nudelsallad

Desserterna var alltid stora och mäktiga!

The Victoria Falls Hotel

Även om vi hade varken lust eller råd att bo dyrt på Victoria Falls Hotel, så var min plan var att titta förbi och ta en drink på terrassen. ”The Grand Old Lady of the Falls”, byggt 1904 av engelsmännen i samband med bygget av järnvägslinjen som var tänkt att förbinda Kapstaden med Kairo. Vi klädde upp oss efter bästa förmåga och traskade dit, och blev väl omhändertagna. Varsin drink och en generös ost- och kexbricka att dela gick på 400 kronor.

”David Livingstone” och ”I presume” hette drinkarna

Vi passade på att inspektera damtoaletten

Utsikt mot bron

The Boma Dinner and Drum Show

Sista kvällen på plats beslöt vi att köpa biljett till Boma Dinner and Drum Show. En turistshow, och en mycket lyckad sådan. I priset 600 kronor ingick en riklig buffé: förrätter, olika sorters grillat kött med många tillbehör och en hel dessertbuffé. Det var dans- och trumshow, sedan fick vi alla varsin trumma att musicera med på, och efter det var det dans där alla som ville fick solo-dansa i ringen. En riktig adrenalinkick och fin avslutning på vår resa!

Dessertbuffé

Våra grannar vid bordet bredvid var inhemska turister