Gino e Toto Sorbillo

Tradition och nutid

Jag är egentligen ingen pizza-fantast, men när man är i Neapel är väl pizzan ett måste. Den neapolitanska pizzan, själva ursprunget till en av världens mest spridda maträtter! Vi letar oss därför till Gino e Toto Sorbillo, där det påstås att Neapels bästa pizza serveras. Pizzerian ligger i stadens äldsta centrala del, och startades 1935 av Ginos farmor och farfar. Ginos pappa var nummer nitton av deras tjugoen barn, som alla följde i föräldrarnas fotspår. Gino är alltså tredje generationen pizzabagare, och hela tjocka släkten har fått ge namn till pizzorna i menyn.

Tradition i all ära, men Gino har också lyft pizzan och yrket till en ny stjärnstatus. Han har vunnit många priser och utmärkelser, bland annat mästerskapet i neapolitansk pizzabakning, och har deltagit i flera TV-shower. Veckan före vårt besök var Italiens premiärminister Giuseppe Conte på besök (kan vi se på Ginos instagramkonto), och Italiens främste kock Massimo Bottura, med tre Michelin-stjärnor, har skapat sin egen pizza på menyn. Syster-pizzerior har öppnat i Neapels hamn, i Rom, Milano och nu även New York.

En mer påfrestande men beundransvärd del av berömmelsen har Gino fått när han satt sig upp mot den neapolitanska maffian: Camorran, och vägrat betala den ”pizzo” (avgift) de vill ha för att beskydda restaurangen. En brand och en bomb, båda nattetid, har tvingat pizzerian att stänga för kortare tider under de senaste sju åren, men Gino står emot.

Vårt besök

Vi letar oss fram till pizzerian med hjälp av mobilens GPS, och stannar i ett gathörn där vi möts av en ringlande kö. Det är tjugo minuter tills de öppnar, och redan drygt fyrtio personer i kö! Förvirringen blir total när en anställd kommer ut strax före öppning och vänder på hela kön, eftersom fasaden renoveras och vi ska gå in genom bakdörren och köket. I köket står hela personalen iklädda röda pikétröjor och hälsar välkomna, och väl ute i matsalen blir vi tilldelade platser vid en ”bardisk” vid fönstret. Hela lokalen fylls snabbt, menyerna delas ut och pizzorna börjar serveras. Utanför fortsätter en anställd att organisera kön, och det är tydligen hans uppgift för hela kvällen. Besökare får anteckna sig på en väntelista, och han ropar upp dem efter att ha fått klartecken om lediga platser via kommunikationsradio. Gruppen som väntar är aldrig mindre än tjugo personer, och väntetiden lång. Inne i lokalen är ljudnivån hög, samtalen sorlar och två killar spelar banjo och gitarr.

Pizzan

Menyn är överväldigande, allt är skrivet på italienska och det finns många valmöjligheter. Den är ändå ganska traditionell, kebabpizzan lyser med sin frånvaro och tyngdpunkten ligger istället på fräscha råvaror, ekologiskt och närproducerat. Efter en del beslutsångest slår jag till på en Rodolfo, toppad med parmaskinka och ruccolasallad. Min svägerska Anna väljer en mer krämig ost-variant. Priserna är mycket modesta trots ställets popularitet: pizzorna kostar från 3,5 upp till 9 euro.

Som sagt, jag är inte överdrivet förtjust i pizza, och är kanske ingen tillförlitlig recensent. Eller också är jag just det? Trots att jag är skeptisk mot pizza i allmänhet, så gillar jag verkligen denna. Perfekt fluffiga och krispiga kanter, lagom mycket fyllning med San Marzano-tomater i såsen och långa trådar från mozzarella-osten. Det finns säkert bra pizzor på många ställen i Neapel, och lokaler som är mysigare, lugnare och mer avskilda. Men jag ger Ginos pizza högsta betyg, och hela besöket blir som ett event. Ja, det är turistiskt, men på samma gång genuint, prisvärt och på Neapels villkor.

Adress: Via dei Tribunali, 32. Öppettider 12.00-15.30, 19.00-23.30 alla dagar.

Osteria Mattozzi

Vad är en osteria?

Nästa kväll är vi redo att pröva en restaurang med en annan typ av traditionell italiensk mat; en osteria. Jag associerar först till Falbygdens Osteria i Falköping, där det framförallt serveras just ost, men i Italien betyder begreppet liten restaurang eller värdshus. Genom Tripadvisor hittar vi ett rekommenderat förslag på lagom avstånd från vårt boende: Osteria Mattozzi.

Vårt besök

Samma scenario idag, efter en hel dags turistande och utan någon längtan efter att nattsudda så anländer vi till restaurangen precis vid öppningsdags, halv åtta på kvällen. Till skillnad från igår är det folktomt på det lilla torget utanför porten, och innanför dörren sitter familjen själva och äter. Ägarinnan far upp från stolen och meddelar att kocken börjar laga mat om tio minuter. Går det bra?  Jodå, vi sätter oss och väntar. Inga normala neapolitanare går ut och äter före klockan nio.

Vi studerar kvällens meny som skrivits ner på en griffeltavla. Italienska menyer gör mig alltid lite osäker; antipasti, primi piatti, secondi piatti, contorni, dolce… det är helt enkelt minst en rätt för mycket för mig, och jag har svårt att veta var jag ska avstå. Den här gången blir det primi piatti som ryker. Jag tolkar fresh squid som nyfångad bläckfisk, men förstår när ägarinnan går igenom vår beställning att det bokstavligen betyder rå. ”Men jag kan laga till den, inga problem” säger hon, när hon ser min tvekande min.

Maten

Jag börjar med en parmeggiana; en slags mustig ”lasagna” av aubergine, tomatsås och mozzarella, medan Anna tar friterade zucchiniblommor som jag också får smaka på. Min secondi piatti är bläckfisken, som tack och lov har friterats till de mest utsökta krispiga ringar med perfekt spänst. Till den serveras friterad sallad minsann, någon stadig romansallad eller cikoria som håller formen även efter ett frityrbad. Till detta contorni: krispig lättkokt broccoli med citron. Anna äter pasta med små musslor. Till dolce; dessert tar vi varsin semifreddo, en liten kyld chokladbakelse, och vi avlutar med digestivi i form av varsitt glas limoncello.

oops, jag åt upp halva före fotografering!

Också detta var en fantastisk måltid, med prisvärd klassisk italiensk mat i en enkel men gemytlig miljö. Ägarinnan och personalen var trevliga och servicen uppmärksam, ja, vi var ju ensamma i lokalen!  När vi rundar av med vår digestivi efter en och en halv timme börjar fler människor droppa in.

Adress: Piazzetta Scacchi Arcangelo 9/19. Öppettider 12.30-15.30, 19.30-23.00, stängt måndagar.