Mitt stopp i norska Bodø – nio mil norr om polcirkeln och i höjd med Gällivare – blev kort. Tåget från Trondheim körde in vid perrongen klockan 17.44 torsdag kväll, och jag åkte vidare med färjan till Moskenes och Lofoten klockan 07.00 fredag morgon. Och på hemväg på söndagen blev det ett knappt tre timmars stopp i staden innan tåget rullade söderut klockan 21.09. Men en titt och lite god mat hann jag med.
Kulturhuvudstad 2024
Bodø har midnattssol från den 4 juni till 8 juli, och det var alltså ljust dygnet runt vid mitt besök. Men i år är Bodø i strålkastarljuset under hela året; staden är nämligen utsedd till Europeisk kulturhuvudstad 2024, tillsammans med Tartu i Estland och Bad Ischl i Österrike. Jag tog en titt i Bodøs evenemangskalender men det såg mörkt ut (!). Inga scenevenemang denna torsdagskväll. Flera intressanta utställningar pågick men ingen var kvällsöppen. Skulle jag behöva tillbringa en kväll i en av Europas kulturhuvudstäder utan så mycket som en gnutta kultur? Jag hittade till slut en karta och rundtur med street art på webbsidan Visit Bodø, och fick ändå chansen att känna mig lite kulturell!
Stadens arkitektur
Jag gillade Bodø. Jag har upplevt något liknande i andra städer jag besökt långt norrut; en slags nybyggarkänsla även om staden har en väl så gammal historia, och en febrig sommarkänsla – sommaren är kort och det är nu det händer! Jag gick Sjøgata västerut till småbåtshamnen och kajen, och där var det full aktivitet i solens sken och T-shirtväder med nordnorska mått. Under min street art-tur skannade jag av i stort sett hela stadens centrum, fyra gator med sträckning öst-väst och fyra syd-nord.
Bodø kändes som en relativt nybyggd stad. Det fanns många nya hotellbyggnader i centrum, men en total avsaknad av de pittoreska och färgglada trähus som brukar känneteckna norska städer. De byggnader som stack ut var domkyrkan och rådhuset, i funkis-stil gränsande till brutalism. Snygga tycker jag! En historiecheck på nätet gav förklaringen: ett stort bombangrepp under andra världskriget, den 27 maj 1940, lade större delen av staden i ruiner. Bodø fick byggas upp på nytt, bostadshusen först såklart medan domkyrkan stod klar 1956 och rådhuset 1959.
Mat: Bryggerikaia och OHMA
Under en research dagen före hade jag valt ut Bryggerikaia för torsdagskvällens måltid. Det blev en fantastisk sådan. Det fanns mycket att välja på, men jag slog till på en färdigkomponerad meny: Bodø 2024 med Taskekrabbe fra Nord (krabbtaska på svenska), Gyllenstekt Kveite (hälleflundra) och Fløterand (pannacotta). Jisses, så gott det var! Billigt var det däremot inte, men värt varje krona. Trevlig lokal också, med utsikt över småbåtshamnen.
På söndagen innan hemresa mot Trondheim och Oslo åt jag kvällsmat på OHMA, strax intill Bryggerikaia. Här serverades asiatisk mat, vilket jag kände ett sug efter med fyra dagar i sträck med fisk och potatis (om än delikat). Så härligt väder att jag satte mig på uteserveringen, där jag kunde beställa och betala via bordets QR-kod. Men skaldjur blev det ändå, tre helt fantastiska hummertacos samt några vårrullar för att stå mig till morgonen därpå. Eftersom jag satt gott där jag satt, och skulle vänta in tågavgången, så blev det en drink också: Moscow Mule till dessert.
Bodø Hostel & Motel
Mellan torsdagen och fredagen övernattade jag på Bodøs förmodligen billigaste boende, och helt säkert det mest centrala för dem som kommer med tåg och ska till färjan. Ja, faktum var att jag bodde på andra våning i själva stationshuset! Pris 410 SEK för säng i delad sovsal för kvinnor. Boendet var OK för en natt, men får inte mer positiva omdömen än så från mig. Tjejen i receptionen gav mig en nyckel och pekade ner i korridoren, inte ett ord till information om något, och folk checkade in på rummet både vid midnatt och klockan tre på natten. Jag smet ut tidigt för att hinna med färjan klockan sju, men tyst som en mus!
Lämna en kommentar