Historien
Hotell Gästis bär på en lång och intressant historia. Det är belagt att det fanns ett gästgiveri i Varberg redan under slutet av 1600-talet, och år 1892 flyttade det in i Torellska huset, byggt på 1700-talet. Gästis blev ett enklare, billigare och stundtals stökigare alternativ till det lyxiga Varbergs Stadshotell. 1987 klev Lasse Diding in på Gästisscenen: provokatör, miljonärsson, kommunist, bokälskare och hängiven samlare av både stort och smått, och resultatet blev något så långt från de slätstrukna hotellkedjorna man kan komma.
Hotell Gästis verksamhet omfattar nu både Torellska huset, och Villa Gästis och Ehrenpohlska huset med Gästis Kafé och matsalar på andra sidan gatan.
Hur jag upptäckte Gästis: för mer än tio år sedan gick min son en utbildning med inkvartering på Hotell Gästis i veckorna. Även om han inte är någon vän av ingående och ordrika rapporter ansåg han att det fanns fog för en recension när han kom hem: Maten var god, och ”det hängde bilder av Lenin på väggarna!”
Hotell Gästis
I påskhelgen var det dags för mig och dottern att uppleva Hotell Gästis. Vi möttes av en murrig och spännande inredning, som att förflyttas till tidigt 1900-tal! Det mest iögonfallande var böckerna; här ska finnas sammanlagt 15 000 stycken i hyllorna, och som gäst blir du automatiskt medlem i Hotell Gästis Bokklubb med förmånen att välja en bok att läsa och ta med hem. Skulle du vilja ta med fler än en kostar de 10 kronor styck.
Bokhyllor har alltid haft en stor dragningskraft på mig, och här fick jag nästan nackspärr av att luta huvudet och läsa bokryggar. Det var inte precis några nyutgivna böcker, och många av dem hade jag läst genom åren. Men jag fastnade för en bok skriven av Gerda Antti från sent 80-tal, och blev mycket nöjd.
Lenin däremot lyste än så länge med sin frånvaro, han var förpassad till badet i källarregionen.
Vårt rum låg i Ehrenpohlska huset på andra sidan gatan, med en promenad genom korridorer fyllda av film- och bokaffischer, ännu fler bokhyllor och samlingar (till exempel plåtaskar, flodhästar och toa-spolknappar). Rummet var inrett med dova färger, mörka möbler och en bokhylla såklart. På väggarna hängde affischer, kopparstick, ett familjefoto från tidigt 1900-tal och så en tavla med Jesus, minsann.
Leninbadet
Efter incheckning och en kort vila var det dags att besöka Leninbadet. Förlagan är ett bad i S:t Petersburg, byggt 1806 och Lenins favoritställe mellan 1917-18 innan den revolutionära regeringen flyttade till Kreml i Moskva. Lasse Diding besökte badet under tidigt 80-tal, och det utmynnade så småningom i idén att bygga en kopia i Hotell Gästis källarvalv från 1700-talet. Varbergs eget Leninbad öppnade 2007.
Här finns en varm bubbelpool, kallbad, fotbad, torrbastu och ångbastu, varma och kalla duschar med eteriska oljor, lounge och behandlingsrum för den som vill boka massage. Det är ingen stor anläggning, men gästerna får boka badtid och det var absolut ingen trängsel. Vi var själva i den avslappnande bubbelpoolen och även i ångbastun, där det var så varmt att mina kontaktlinser krullade sig i ögonen.
Lenin tittade bistert ner på oss i alla rum och från alla håll, som staty, byst och otaliga reliefer. Lasse Diding ska ha köpt en färdig samling – ett lastbilslass – från en stockholmare som köpt upp mycket i Baltikum efter Sovjetunionens upplösning.
Gästis Kafé & Matsalar
Vår kväll avslutades med middag i restaurangen som även den följer den murriga sekelskiftesstilen, med bokhyllor där någon tagit sig tid att sortera böckerna efter färg. Här serverades riktigt god mat!
Den rikliga frukostbuffén serverades i frukostmatsalen bredvid receptionen.
Mina intryck
Att bo på hotell är verkligen inget specialintresse för mig, oftast mer ett nödvändigt ont där jag strävar efter att bo så billigt som möjligt. Hotell Gästis är ett undantag; här är boendet en upplevelse i sig OCH priserna högst överkomliga. Vart man vände sig fanns något att titta på! De mer klassiska hotellattributen: säng, mat och service var också av mycket hög klass.
I foajén hänger uppförstorade recensioner från tidningar: ett lyriskt referat från Dagens Industri från tidigt 2000-tal där de betygsätter Gästis före både Hilton i Stockholm och Park Avenue i Göteborg bland annat, och ett något senare från en annan tidning: ”Revolutionär hotelldirektör öppnar eget Leninbad”.
Att som Diding gjort namnge och dekorera ett Leninbad har gett upphov till olika åsikter; från att folk blir mäkta provocerade till att de tycker att det är en ”kul grej”, och där emellan många som inte bryr sig. Genom mina besök i forna sovjetstater och även i Leninmausoleet, genom filmer jag sett och skönlitteratur och historieböcker jag läst känner jag att jag visst bryr mig, men jag blir inte provocerad och jag tycker inte att det är en ”kul grej”. Snarare bilden av en stark personkult, en historisk epok, en revolutionär romantik som jag intresserat men också ifrågasättande iakttar utifrån. Leninbadet funkar för mig, och Hotell Gästis får högsta betyg!
Lämna en kommentar