Ett oväntat möte

Tatiana och jag klev på bussen för den en och en halv mil långa resan från Bender till Tiraspol, Transnistriens huvudstad och med sina cirka 134 000 invånare den näst största staden i hela Moldavien. En konduktör gick fram och tillbaka i bussens mittgång och kasserade in pengar i utbyte mot en liten biljett. Pensionärer åker gratis berättade Tatiana, för pensionerna är mycket låga: motsvarande drygt 500-700 kronor i månaden.

Bussen var så gott som full och bredvid mig på andra sidan av den smala gången satt en ung man. Plötsligt plockade han fram en pocketbok: Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson! ”Är du också från Sverige?” frågade jag. Han tittade på mig i några sekunder utan att verka förstå vad jag sa, innan hans hjärna kopplade: hon pratar svenska! Han var nämligen inte alls svensk, utan en tvättäkta transnistrier som behärskade svenska. Förklaringen var att han jobbade på ett callcenter i Chişinău, med åttio anställda som hanterade färdtjänstbeställningar från Sverige. ”Var i Sverige kommer du ifrån” frågade han. En sådan fråga besvarar jag alltid med ”En bit öster om Gothenburg” för att det ska finnas en rimlig chans att personen ska ha en aning om var. ”Borås?” frågade han. ”Vi jobbar mot Västra Götalandsregionen”. Tatiana erbjöd honom att följa med på vår fortsatta tur, men han hade tyvärr annat ärende. Transnistriens förmodligen enda svenska turist den dagen träffade på Transnistriens förmodligen ende svensktalande! ”Det hade aldrig hänt om vi tagit en taxi” konstaterade Tatiana.

Sheriff

Under bussresan passerade vi Sheriffs sportarena utanför staden. Sheriff är ett intressant fenomen i Transnistrien; det är landets största företag och de har i stort sett monopol inom flera branscher genom sina köpcenter, livsmedelsbutiker, bensinstationer och byggföretag, reklam-, media- och telekombolag, och utöver dessa äger de konjaksdestilleriet Kvint och ett eget fotbollslag. De har också ett mycket stort politiskt inflytande. Sheriffs grundare är en före detta KGB-officer (då kallad ”sheriffen”), nu oligark och en av de rikaste i hela det forna Sovjet. Kapitalism och kommunism kan verkligen bli en giftig mix.

Tatiana pekade ut arenan och konstaterade med viss stolthet att FC Sheriff Tiraspol en gång vunnit över Real Madrid.

Stadsvandring i Tiraspol

Vi hoppade av bussen och började vår vandring utmed paradgatan genom Tiraspols centrum: 25:e oktobergatan (datumet för Lenins och bolsjevikernas maktövertagande 1917). Första stoppet skedde vid regeringsbyggnaden, med en enorm Leninstaty framför som utstrålade kraft och beslutsamhet. Sedan kom vi till minnesplatsen över de invånare som offrat sina liv i fyra olika krig; i första och andra världskriget, i kriget mot Afghanistan och i inbördeskriget 1990-1992. Här finns även den okände soldatens grav och ett rysk-ortodoxt kapell.

Pelaren är bruten för att symbolisera kriget i Afghanistans totala meningslöshet – tio års krig där inget uppnåddes

Mellan gatan och floden ligger Katarina den storas park med promenadvägar och lekplats, och på motsatt sida gatan det gigantiska Suvorov-torget där Aleksandr Suvorov, rysk krigsherre från 1700-talet, sitter till häst. Här vajar också tre flaggor: Transnistrien och republikens två allierade i skaran av icke godkända stater: Abchazien och Sydossetien – formellt delar av Georgien. Dessa två har någon slags ambassader i Tiraspol, och också en samarbetsorganisation tillsammans med Transnistrien.

Tatiana föreslog ett stopp i en liten souvenirbutik bredvid torget, med en uppsjö av muggar och annat med Lenins bild på. Nej, även om jag kan fascineras av personkulter så har jag inget intresse av att själv delta i dem. Jag köpte i alla fall två små flaggor: Transnistriens och Benders, och en rent sanslöst kitschig julgranskula med bild av kapellet vid krigsminnesplatsen. Vi traskade vidare utmed gatan och nu var det min tur att föreslå ett stopp: intagande av dryck på ett modernt och mysigt kafé.

Katarina II

Alexandr Suvorov och flaggorna

Tatiana i kaféet

Kulturhus

Likt i Chişinău var allt rent och snyggt i stadens centrum, huvudgatan var i stora delar kantad av blomsteruppsättningar med krysantemum och husen var välhållna. På en karta kan man se att gatorna är uppkallade efter diverse ryska eller kommunistiska ”kändisar”, som Lenin, Karl Marx, Rosa Luxemburg, Maxim Gorkij samt ett antal vars namn jag varit tvungen att googla. En bit fram dök det upp ett namn som förärats både gata, staty i liten park och väggmålning: Jurij Gagarin. I slutet av vår vandring nådde vi stadshuset med en Leninbyst framför ingången, och efter det Tiraspols universitet med ännu ett oväntat möte: Harry Potter som staty bredvid entrén!

Transnistriens riksbank

Stadshuset i Tiraspol

Jurij Gagarin

…och Harry Potter!

Tatianas kompis studerar till läkare på universitetet, och när hans lektion var klar vid ca 16.30 körde han mig de sju milen tillbaka till Chişinău, efter att ha släppt av Tatiana på vägen. Min nye chaufför var ännu en glad prick utan kunskaper i engelska, men mer tekniskt bevandrad i google translate som han hanterade med enhandsfattning med andra handen på ratten, puh… Han gjorde efter mitt önskemål en liten avstickare till en mosaikdekorerad busskur enligt gammal sovjetmodell. Jag hade sett några utmed ditvägen, detta var inte en av de finaste men jag var nöjd.

Bilparken i Tiraspol var helt modern, men någon här vårdar ömt en liten veteranbil!

Busskur på landsbygden

Reflektioner

Var det farligt att besöka Transnistrien? Det känns förmätet att påstå att jag vet bättre än UD, men ärligt talat: hur farligt kan det vara? Ryssland har redan en närvaro i området efter att ha bjudits in till hjälp, deras närvaro är förankrad hos landets ledning och det förekommer inga protestaktioner från befolkningen. Och att Moldavien skulle gå in med militära styrkor i nuläget verkar högst otroligt. Situationen kan förstås förändras; om Ryssland tar Ukraina och vill gå vidare, eller om Moldavien antas i EU, då blir ju en rysskontrollerad utbrytarrepublik inom landets gränser svår att hantera. Nu har Ryssland ett starkt grepp om Transnistrien, och ett frånträdande skulle vara en prestigeförlust för Putin. Visst bubblar det, men inte på kokpunkten ännu.

Jag är enormt nöjd med mitt besök! En kanondag, med så många intryck, lärdomar och tankar. Heldagen i Transnistrien inklusive hämtning kostade cirka 1300 kronor. Det var värt varenda krona, och verkligen lyxigt att ha en guide för sig själv och möjlighet att fråga om allt man funderade på. Tatiana var mycket kunnig, öppen och saklig. Jag passade bland annat på att förhöra mig om hur det stod till med jämställdheten. Det är inget vi tänker på så mycket, sa hon. Vi har låga löner men det har männen också (enligt min research på nätet är snittlönen så otroligt låg som 3000 kr/månad). Kvinnor deltar i arbetslivet på lika villkor, men har en generös föräldraledighet: tre år. Hon hade själv frågor. Finns det björn i Sverige? Vad odlar man? En gång tidigare hade hon guidat svenskar, ett par som förklarade att Sverige var helt obeboeligt på vintern och att de varit tvungna att köpa ett hus i Thailand och tillbringa vintrarna där. Där kunde jag bidra med en annan åsikt och alternativ bild av verkligheten. Tänk så många olika sidor av saken det kan finnas!

Tiraspol