Sveriges östligaste utpost vid gränsen mot Finland; visst hade jag koll på var Haparanda låg, men inte så mycket mer. Haparanda stad grundades först en bit in på 1800-talet efter att Sverige förlorat Torneå till Ryssland, och är nu i stort sett sammanvuxen med den finska staden, med promenadavstånd, obefintlig gränskontroll och gemensam turistinformation på webben.

Haparanda stadshotell och torget

Med sina runt 6 300 invånare räknas Haparanda formellt inte som stad längre utan som en tätort, enligt SCB:s gräns på 10 000 invånare. Nåväl, det anrika stadshotellet som invigdes år 1900 har inte bytt namn till tätortshotellet, utan ger fortfarande Haparandas centrum en rejäl dos av pampig stadskänsla och historiens vingslag från tiden då Haparanda gränsade mot Tsarens Ryssland. Här samlades både gulaschbaroner, smugglare, spioner och revolutionärer. Lenin och hans följe passerade 1917, på resa hem för att göra revolution.

Hotellets restaurang heter nu Kafé Gulaschbaronen. I internationell anda åt jag en fransk måltid: Moules Frites och Mille-Feuille à la Haparanda i vackra lokaler och med underhållning av trubadur. Sov gjorde jag däremot på ett billigare boende runt hörnet: Svefi vandrarhem, i ett fint tvåbäddsrum med egen toalett och tillgång till gemensamt kök.

På torget finns en fotoutställning om Haparandas viktiga roll som gränsstad under första världskriget.

Här syns Svefi vandrarhem till vänster, men jag bodde i ett annex runt hörnet

Stadshuset i Haparanda, tidigt 70-tal

Haparanda station

Järnvägsstationen är en pampig byggnad, med dimensioner för en ort långt större än Haparanda. Haparandabanan invigdes 1915 och stationen några år efter: 1918, med förhoppning om en blomstrande handel med Ryssland. Historien utvecklades annorlunda. Tågtrafiken lider av ett glapp mellan Haparanda och Torneå: till Haparanda går normalspår enligt västeuropeisk standard, medan det i Finland är bredspår enligt standard i Ryssland och forna sovjetstater. I nuläget måste man ta sig till Torneå till fots eller med buss, om man vill åka vidare med tåg i Finland. Även de svenska tågavgångarna är få, jag åkte faktiskt bara buss till och från stationen och tåg först från Luleå.

Haparanda kyrka

En annan imposant byggnad är Haparanda kyrka. Den tidigare träkyrkan från 1825 brann ner 1963, och en ny kyrka uppfördes och stod klar 1967. Som en gigantisk silo i svart plåt och koppartak och i brutalistisk stil – som gjord för att dela tyckarna i två läger. 2020 ”vann” kyrkan den regionala röstomgången i Arkitekturupprorets omröstning om Sveriges fulaste hus, och kom sedan på plats 24 i riket. Jag tycker ofta annorlunda än Arkitekturupproret, och i detta fall gör jag det definitivt; jag tycker att kyrkan är pampig, att den sticker ut och framförallt att den är vacker, ljus och luftig inuti med en enorm rymd.

Strandpromenaden

Haparanda har en strandpromenad utmed Torneälven, kantad av frodig gräsmatta. Där finns en camping, en liten sandstrand för bad, ett enkelt café och några konstverk att titta på. En bunker: Tornvallen, med utsikt över järnvägsbron fångade mitt intresse. Andra världskriget tänkte jag, men tydligen byggdes det redan 1919 två skyttevärn med undergång under spåren för att bevaka bron.

Transit – Anja Örn

Järnvägsbrons beskyddare – Mats Wikström

Tornvallen

Världsarvet Struves meridianbåge

Utmed strandpromenaden uppmärksammas också världsarvet Struves meridianbåge. Genom hela 265 mätpunkter från Hammerfest i Norge ner till Ukraina bevisade Wilhelm von Struve under mitten av 1800-talet att jorden inte är klotrund, utan tillplattad vid polerna. Ja, vetenskapligt sett är detta såklart stort, men själva punkterna är ju inte så mycket att se. Det finns fler mätpunkter uppåt i Tornedalen, men i detta fall ligger mätpunkten på andra sidan älven, i kyrktornet på Nedertorneå kyrka i Finland. Under mitt besök läste jag i alla fall tre informationsskyltar grundligt: två i Haparanda och en på Tornedalens museum i Torneå, och jag såg kyrkan på håll. Så jag sätter check på världsarvet Struves meridianbåge.

Handel – från köpcenter till Hermansons handelshus

Det måste tyvärr sägas: Haparanda är ett slående exempel på centrumdöden. Det är närmast stendött med handel runt det centrala torget, här finns endast en liten servicebutik och en trevlig souvenir- och hemslöjdsbutik: Tornedal & co. Handeln pågår istället ute vid E4, vid vägen in i Finland (där E4 byter namn till E8).  Där är det full fart minsann: IKEA, Systembolaget, Candy World, King of Snus, Naturkompaniets outlet med flera. På finska sidan ligger också ett köpcenter.

Bara i Norrland?

Ett stenkast från torget i centrum ligger HM Hermansons handelshus, men mer en sevärdhet än en butik. En blandning av lanthandelsmuseum, loppis och butik – några nyproducerade varor står att finna bland alla prylar. Byggnaden från 1832 är en hel kringbyggd gård med magasin, och här har varit butik sedan 1905. Jag spanade in en Ted Gärdestad-LP från -78, ett slipsstrykbräde och en mus-giljotin. Möjligheterna till kuriosafynd var obegränsade!

Ganska bra uppfinning ändå!?

Kul skylt, men sommartid verkar det vara LITE bättre ordning på öppettiderna tisdag till lördag

Jag trivdes mycket bra i Haparanda, och det var en bra bas för utflykter till Sandskär, Kukkolaforsen och Torneå.