Freden i Roskilde 1658. Enligt fredsfördraget övergick Skåne och Blekinge till Sverige, och de har förblivit svenskt territorium sedan dess. Men de nya gränserna medförde nya behov: om vi angreps från havet i söder så tog det väldigt lång tid innan nyheten hade nått Stockholm, seglen hissats på den svenska flottan och den nått fram för att försvara riket. Karl XI beslöt därför att bygga en stad i Blekinge som skulle vara bas för Sveriges flotta, en pampig örlogsstad ritad av tidens främsta arkitekter och en riktig kronjuvel: Carls crona!

Karlskrona grundades 1680, och även om alla storslagna planer inte fullföljdes fullt ut så blev det sannerligen gott nog. En enormt pampig stadskärna med försvarsverk och varvsbyggnader, och så välbevarat att örlogsstaden Karlskrona fick status som världsarv av UNESCO 1998. En enda gång tidigare hade jag besökt Karlskrona, det var ett kort besök och det var före utnämningen till världsarv. Nu bestämde jag mig för att resa dit med tåg, en helg i början av augusti.

Erik Dahlbergh var med och drog upp planerna för den nya staden

Stadens centrum -Trossö

Tåget rullade ända in till stadens gamla centrum, som ligger på ön Trossö. Här finns en tydlig axel från norr till söder med Hoglandsparken, Amiralitetsparken och Stortorget i mitten, på öns högsta punkt. Torget där Karl XI står staty kantas av Fredrikskyrkan, Trefaldighetskyrkan och rådhuset, och för tankarna till en enorm italiensk piazza snarare än en svensk residensstad. Så var också kyrkornas arkitekt Nicodemus Tessin d.y uttalat inspirerad av kyrkobyggnader i Rom.

Trefaldighetskyrkan från 1709

Fredrikskyrkan från 1744

På Trossös sydöstra kant ligger länsresidenset, Bastion Aurora och Amiralitetskyrkan, där en av stadens främsta symboler finns: sparbössan Rosenbom. Det är Rosenboms body double från 1956 som står utanför kyrkan, originalet från sent 1700-tal står under tak inne i kyrkan. Amiralitetskyrkan från 1685 är byggd i trä och var tänkt som ett provisorium, men står där än. Strax västerut finns klockstapeln från 1699, som ursprungligen ringde in arbetstider på Karlskronavarvet.

Rosenbom den yngre

Amiralitetskyrkan från 1685

Ljus och vacker interiör

Amiralitetsklockstapeln

Längst västerut på Trossö ligger Björkholmen, en stadsdel som skiljer sig markant från de pampiga stenhusen runt Stortorget. Här bodde varvsarbetare och hantverkare i låga trähus. Några hus från 1700-talet finns fortfarande kvar, och kvarteret är nu i sin helhet färgglatt och pittoreskt. Längst söderut utmed hela Trossö är det militärt skyddsområde, avstängt för turister och andra flanerare med portar och murar.

Båt till Kungsholms fort

Några dagar före min resa hade jag bokat en båtutflykt till Kungsholms fort. Fortet är militärt område, turer måste förbokas via turistbyrån, personnummer ska uppges och id-kort måste tas med. Själva båtresan dit tog trekvart och skedde med passagerarfärja som avgick från Fisktorget, men bara vi som prickats av på guidens lista fick kliva av just vid fortet. Där gjorde vi en drygt två timmar lång guidad rundtur inklusive intagande av medhavd fika i parken.

Fisktorget

Passagerarfärjan – i det vackra vädret ville alla sitta uppe på däck!

Kungsholms fort ska vara världens äldsta kontinuerligt befästa militäranläggning, då den varit bemannad ända sedan Karlskrona grundades i slutet av 1600-talet. Med olika grad av beläggning såklart, men de senaste åren faktiskt med ett uppsving i och med det förändrade säkerhetsläget. Vi fick order om att inte fotografera några uniformsklädda personer, och inte heller i riktning mot några master i klunga. Det var en mycket intressant rundtur, ur ett historiskt perspektiv och även in i nutid.

Den vackra rundhamnen

Lyssningsapparat – ej längre av intresse för spioner och fick fotograferas!

På hemvägen gjorde båten ett kort stopp vid Drottningskärs kastell, som bevakar inloppet till Karlskrona på andra sidan sundet. Vi passerade också befästningstornen Godnatt och Kurrholmen, och fick många fina vyer över Karlskrona från sjösidan och den vackra skärgården.

På andra sidan sundet skymtar Drottningskär på Aspö

Brändaholm

Färjan gjorde stopp här och där på sin väg in mot Fisktorget, och jag beslöt att hoppa av på Dragsö. På så sätt kunde jag vandra inåt staden och turista utmed vägen. Först ut besökte jag Brändaholm, som kallats Sveriges vackraste koloniområde. Jag har ingen anledning att ifrågasätta detta – strikta regler kring enhetlighet och ordning har gjort stället till en sann idyll. Röda stugor med vita knutar, ett överdåd av blommor, svenska flaggor som vajade i vinden och vid strandkanten egna bryggor.

På min fortsatta väg över Saltö gjorde jag ett stopp vid Saltösand, för ett snabbt bad i Östersjön. Ett besök på Blekinge Museum hanns också med före stängningsdags, och sedan avslutades min dag med en god måltid på Restaurang Bette.

Brändaholm från vattnet

Grevagården från 1705 är nu en del av Blekinge museum

Stumholmen och Marinmuseum

Söndag morgon innan hemresa, och en viss tidsnöd uppenbarade sig; jag hade ju Marinmuseum kvar att besöka. Museet öppnade först klockan 10.00, tåget gick hemåt strax efter klockan 12.00 och där emellan skulle också utcheckning från boendet ske. Jag började med en rundtur på Stumholmen som ligger öster om Trossö. Hela holmen är full av vackra historiska byggnader som ingår i världsarvet. Här ligger också museet, och jag hängde såklart på låset när det öppnade.

Bastion Kungshall

Så fort jag kom innanför portarna insåg jag att uppdraget var omöjligt. Museet är stort, det är snyggt, modernt och pedagogiskt och det är väldigt intressant. Tre – fyra timmar med fikapaus hade varit ett minimum för att tillgodogöra sig allt. Nu fick jag ränna runt som en skottspole och prioritera hårt. Jag tittade på utställningen Skepp & folk, där olika människors historier levandegjordes. Jag besökte Galjonshallen, en mäktig estetisk upplevelse. Jag var nere i Vraktunneln, där man genom glasrutor kunde se vrakdelar på botten under museet. Lite för grumligt vatten, men jag fick ögonkontakt med en abborre! Jag kollade in utställningen Ytspänning på museets andra våning; om kalla kriget och ubåtsjakter. Här kunde jag också se Galjonshallen ovanifrån. Sedan ner igen och in i Ubåtshallen, där Sveriges första undervattensbåt Hajen från 1904 låg bredvid den betydligt större Neptun från 80-talet, där man fick gå ombord. En ubåt på torra land, med öppna dörrar – det var tillräckligt klaustrofobiskt för mig, men en spännande upplevelse.

Galjonshallen

Skepp & folk – levandegjorde människornas historia

Vraktunneln

Inne i ubåten Neptun

Karlskrona, ett värdigt världsarv och en mysig stad: jag tyckte väldigt mycket om dig och jag lovar att jag kommer tillbaka!