Chişinău är huvudstad i ett av Europas minst kända länder, tillika ett land som har ganska få besökande turister. Så hur ligger det till egentligen? Är ett besök i Chişinău något man både kan ha eller mista?

Verkligen inte. Jag visste inte vad jag hade att förvänta mig, men blev mycket positivt överraskad. Det var fint i centrum: väldigt många vackra byggnader varvat med arkitektur från sovjettiden som också är intressant. Det var rent: ja, otroligt rent, inget skräp på trottoarerna. Det var billigt: det här är stället där du fortfarande kan få en lätt måltid med ett glas vin eller öl för 50-60 kronor, säkert billigare än så om man går utanför stadens mest centrala delar. Det kändes tryggt. Moldavien dras ju med en del spänningar från tiden som sovjetstat, med sin utbrytarrepublik Transnistrien, misstänkt valpåverkan från Ryssland och närheten till  Ukraina. Känslan var ändå total trygghet på stadens gator och torg.

Boulevard Ştefan cel Mare

Boulevarden går som en pulsåder genom staden, 3,8 kilometer lång. Genom åren har den haft olika namn, beroende på de styrandes preferenser. 1944 till 1990 var den namngiven efter Lenin, men sedan självständigheten 1991 är det Ştefan den store och helige som står för namnet och som också står staty utmed boulevarden. Ştefan den store är en nationalhjälte som bland annat försvarade landet mot osmanernas anfall på 1400-talet.

En promenad utmed boulevarden bjuder på en fantastisk odyssé av olika arkitekturstilar: från renässans, barock och inslag av morisk stil till diverse brutalistisk och kitschig sovjet-arkitektur. Här ligger administrativa byggnader som stadshuset, riksdagshuset och presidentpalatset, och kulturinstitutioner som nationaloperan, konserthuset och nationalteatern. Även kyrkor, butiker och restauranger, och sist men inte minst stadens egen triumfbåge.

Triumfbågen, byggd 1846 för att fira de ryska styrkornas seger över den turkiska armén. Bakom syns regeringsbyggnaden.

Stadshuset från 1901 – gotisk italiensk stil

I stadshuset finns turistbyrån, och till höger om den Fantasia, trevligt café och souvenirbutik

Orgelsalen: byggdes 1901 som bank men är numera konserthus

Parlamentsbyggnaden

Presidentpalatset – en osannolik futuristisk byggnad från 1984

Stadens parker

November är ju inte den ultimata månaden för promenader i parker, men jag uppskattade dem ändå.  Ştefan den store har sin egen park, genomkorsad av promenadvägar, kantade av parkbänkar och med några kaffekiosker för fikapaus. Parken Valea Morilor ligger runt en liten sjö, en given park för flanerande par och familjer på söndagspromenad. Katedralparken runt kyrkan genade jag genom på väg från mitt hostel. Längre ut från centrum finns många fler grönområden.

Parken Valea Morilor (betyder kvarndalen) med sjö, promenadstigar, lekplatser och utomhusteater

Stefan den stores park med förväntansfulla EU-dekorationer

Snyggaste höstgrävningen i Katedralparken

Marknaden – Piaţa Centrală

Vid busstationen i centrum, en tvärgata in från boulevarden, ligger den myllrande marknaden. En marknad av det slag som har ALLT. Grönsaker, kött och fisk. Torkade frukter, nötter och inläggningar. Köksgeråd och spetsgardiner, elektronik, kläder och skor. Där någon enstaka turist går och kikar, men framförallt stadens egna befolkning gör sina inköp. Mysigt tyckte jag, och naturligtvis så långt från kontantfritt som man kan komma.

Mat på La Plăcinte

Jag älskade La Plăcinte, och åt fyra av mina fem måltider i Chişinău där. Fräsch lokal och bra service av ung engelsktalande personal, meny med bilder och goda och billiga moldaviska specialiteter och drycker. Ingen fine-dining, men helt rätt som lokalt alternativ även om La Plăcinte är en kedja som tydligen finns i Rumänien också. I Chişinău har de minst tre restauranger och jag besökte två av den.

Den femte måltiden åt jag på restaurang Tbilisi – egentligen emot mina principer att äta georgisk mat i Moldavien, men jag hade fått en rekommendation och det var riktigt gott!

1 moldavisk lei: 0,60 svensk krona

Sarmale de Casă – husets kåldolmar

Cusma lui gugută – pannkaksrullar med körsbär

Hotel Chişinău

Jag hade bokat tre nätter på Friends hostel för drygt 150 kronor natten, två kvarter från Katedralparken i stadens centrum. Ett riktigt bra rum som jag delade med två kvinnor från Ukraina, på ”semester” från kriget som de själva sa. Med min försenade ankomst var jag tvungen att avboka första natten, och det var inte möjligt att boka en tredje då det var fullbokat. Jag var tvungen att flytta inför den sista natten.

Valet föll på Hotel Chişinău, som enligt recensionerna på Booking var ett ypperligt exempel på ett bedagat hotell från sovjettiden. Enligt några recensenter var servicen undermålig, men det är jag inte beredd att skriva under på. Damen i receptionen fixade taxi till vingården och förvaring av resväskan under avresedagen, utan några som helst problem. Hur som helst, jag log för mig själv när jag läste lappen på engelska som var uppsatt i receptionen: ”Det finns varmt vatten på hotellet. För att få det att rinna till är det nödvändigt att skruva på kranen både i badkaret och i handfatet mot den röda markeringen, och låta vattnet rinna i 20 minuter”. Duscha med framförhållning alltså! (Fast riktigt så illa var det inte, vattnet blev ljummet efter några minuter).

Rummet var rymligt, rent och helt ok till ett pris av cirka 450 kronor. Inrett i beige- och puderrosa färgtoner, med två vinröda fåtöljer, grå nålfiltsmatta och eget badrum. I rumspriset ingick frukost, där man på sovjetiskt sätt fick en liten ”biljett” i receptionen som man fick byta mot en pappmugg med kaffe och några små bullar i caféhörnan mitt emot.
Och för den som inte delar min fascination för sovjetisk retro finns det gott om ”vanliga” hotell i alla prisklasser.

Jag är enormt nöjd med mitt besök i Chişinău!

Hotell Chişinău, byggt på 50-talet