Gammelstads kyrkstad är ett av Sveriges femton världsarv, och måste naturligtvis besökas när jag är i krokarna. Från Luleå centrum och busstation går det bussar till Gammelstad, en knapp mil åt nordväst.

Gammelstads kyrkstad togs upp på UNESCO:s världsarvslista 1996, med motiveringen att den är ”ett enastående exempel på den traditionella kyrkstad som finns i norra Skandinavien”. Nja, skulle det inte snarare vara fanns? På plats i Gammelstad lär jag mig att det funnits 71 kyrkstäder i Sverige. Av dessa återstår bara 16, och dessa är oftast spillror av vad de en gång var. Gammelstads kyrkstad är störst och bäst bevarad, med hela 404 stugor.

Jag letar mig fram till besökscentret vid det lilla torget bredvid kyrkan, för jag har bokat en guidad vandring för 100 kronor. Trots en del turister på plats visar det sig att jag var ensam om detta tilltag, så jag får en timme på egen hand med den utmärkta guiden Tekla.

Varför heter det Gammelstad? Luleå grundlades här och fick sina stadsprivilegier 1621, men landhöjningen hade gjort hamnen för grund och redan 1649 flyttades staden till sin plats i nuvarande Luleå, längre ut i Luleälvens mynning. Luleå nya stad bildades och detta blev Luleå gamla stad, så småningom helt enkelt Luleå och Gammelstad.

Kyrkan ska ha invigts 1492, och skottgluggar vittnar om att den även använts som befästning. Klocktornet kom till 1851, och var vid mitt besök täckt för renovering. Tekla berättar att kyrkan kan sägas vara indelad i tre tidsåldrar. I koret målningar från 1500-tal, troligen utförda av Albertus Pictor. Något bleka och skamfilade, då de varit överkalkade under perioden 1745 till 1909. Här finns också ett vackert altarskåp från 1520. I kyrkans mittendel befinner vi oss i 1700-tal; med den vackra predikstolen snidad av Nils Fluur 1712. Och slutligen den moderna delen med orgeln som invigdes 1971. Till de moderna attributen kan nu också räknas lekhörnan för besökande barn!

Sedan vandrar vi in bland raderna av stugor i kyrkstaden. Behovet av övernattningsstugor uppstod av långa avstånd och skyldigheten att besöka kyrkan regelbundet. Man behövde helt enkelt stanna över natt. På ett sätt påtvingat, men det kunde säkert också vara ett efterlängtat avbrott i vardagen. Här fick man träffa vänner och höra skvaller och senaste nytt – den tidens Facebook!? Och traditionella ”nattfrierier” under ungdomshelger ledde till månget äktenskap – den tidens Tinder!? Det är lätt att föreställa sig att kyrkstaden sjöd av liv. Ibland sjöd det till och med över; i sockenstugan finns ett häkte för överförfriskade bråkstakar.

Numera ger området ett lite dött intryck, men det skulle naturligtvis vara vanskligt att låta kyrkstaden transformeras till ett sommarstugeområde. Stugorna är välhållna och har klarat sig från bränder, och det finns restriktioner kring hur lång tid i taget man får bo i dem, det finns inget vatten indraget och är numera förbjudet att elda i eldstäderna. Stuga nr 253 är en visningsstuga, öppen för besök.

Efter vår rundtur bland stugorna tackar jag min excellenta guide, och gör en rundtur i utställningen på andra våning i besökscentret. Förutom information om Gammelstads kyrkstad berättas kort om andra kyrkstäder i Sverige, samt om andra världsarv i Sverige och i världen. Gammelstads kyrkstad är riktigt fint och förtjänar sin plats i sammanhanget!